Trots att vi i dag är vetenskapligt och tekniskt avancerade är vårt religiösa tänkande fortfarande outvecklat,  eller rentav primitivt, hävdar Karen Armstrong  i sin nya bok: För Guds skull  (Brombergs Bokförlag, 2011.) Religionen är ju ett praktiskt utövande som lär oss upptäcka nya förmågor hos hjärna och hjärta.

Bokens titel: För Guds skull
Författare: Karen Armstrong
Översättning: Inger Johansson
Förlag: Brombergs bokförlag, 2011

Ateism är däremot en parasit beroende av den form av teism som söker undanröja och bli dess motsatta spegelbild. Den klassiska västerländska ateismen utvecklades först under 1800-talet, och det tidiga 1900-talet. I dag har ”nyateisterna” (som i Sverige valt att kalla sig för ”Humanisterna”)  en stor läsekrets, inte bara i det sekulariserade Europa, utan också i det mer konventionella religiösa USA. Men  hittills har ingen ateist kunnat förklara hur någonting kan ha uppstått ur ingenting.

Ateisterna förutsätter gärna att den moderna vetenskapen alltid har stått i strid med religionen. Men det stämmer inte. Kepler,  som var en enastående genial matematiker, påminner oss om att den tidigmoderna vetenskapen var fast förankrad i tron.  Vetenskapen inriktar sig på den materiella världen, teologin på Gud. Det är två discipliner som skall hålla isär, menar många vetenskapsmän. De får inte inkräkta på varandras områden. Gud är författare till naturens bok och till Bibeln och två sanningar kan aldrig stå i motsats till varandra.

Karen Armstrong föddes 1944. Efter sju år i kloster på 1960-talet studerade Karen Armstrong

vid St Annés College i Oxford. Hon har skrivit ett femtontal böcker och har gjort flera TV-program, bland annat en dokumentärserie om aposteln Paulus. Senast utkomna böcker på svenska är: Historien om Gud (Brombergs 2010) Tolv steg till ett liv i medkänsla (Brombergs 2011)

I dagens moderna västerländska logos - samhälle läser vissa människor Bibeln bokstavligt och antar att den vill ge oss samma sorts exakta information som den vi utläser ur andra förmenta historiska texter. De utgår från att det är så de här historierna alltid har uppfattats, men det är varken möjligt eller önskvärt att läsa Bibeln på det sättet; den ger oss – liksom tolkningen av  alla språk som  hela tiden förändras i betydelsen av ordens mening  – inget entydigt renlärigt budskap, utan kräver ständig omtolkning.

Alla världsomspännande trosuppfattningar menar bestämt att sann andlighet måste ta sig uttryck i praktisk medkänsla, i förmågan att känna med andra. Om en konventionell föreställning om Gud inspirerat empati och respekt för alla andra, så fungerar den väl, menar

Karen Armstrong. Religion innebär hårt arbete. Dess insikter är inte givna utan måste odlas, på samma sätt som förmågan att uppskatta konst, musik och poesi.

Allt tal om religionen borde därför inte försöka förmedla någon distinkt information om det gudomliga, utan i stället främja en förståelse för både språkets och förståndets begränsningar.

Tidigare ansågs den yttersta verkligheten inte främmande för människorna utan tvärtom omöjlig att skilja från det mänskliga. Den var inte åtkomlig för det rationella, diskursiva tänkandet utan krävde ett omsorgsfullt odlat sinnestillstånd och den försakelse som osjälviskheten innebär.

Liksom hos Gud utgör de tresjälsförmögenheterna –  minnet, förståndet och kärleken – ett liv, ett sinne och en essens hos oss. I Augustinus (339-397) treenighet är kunskapen om Gud oskiljaktig från kärleken till Gud.

En annan av den kristna religionens mest berömda företrädare är Franciskus av Assisi (1182 -1226) Han liv och gärning påminner om att en del européer kunde vara inbegripna i lärd rationalism. Men Franciskus bokstavstrohet var varken intellektuell eller doktrinär utan praktisk. Han företrädde en folklig fromhet som såg Jesu liv främst som en miqra, en maning till handling, som man bokstavligen skulle ta efter in i det minsta. Det religiösa livet har i alla tider varit mångskiftande, varierat och motsägelsefullt – till och med hos en och samma individ.

I dag har många svårt att läsa Thomas av Aquino, men även han är en stor filosof. Han har en torr, återhållen och tung stil. Men när han talar om Gud gör han det på ett tydligt och entydigt sätt och menar att eftersom Gud är varat själv (ipsum Esse subsistens) är han också källan till allt som existerar.

René Descartes (1596-1650) som också är  en betydande filosof menar att Gud i skapelseögonblicket lagt sina matematiska lagar över atomerna, så att när en atom kolliderar med en annan är det ingen slump utan en följd av gudomligt införda principer. När väl allt sats i rörelse krävs ingen ytterligare gudomlig verksamhet.

Baruch Spinoza (1632-1677) erfor sina filosofiska studier som en sorts bön. Han kontemplation över den immanenta närvaron fyllde honom med vördnad och förundran. Som han förklarar i Brevis tractatus de deo (Kort avhandling om Gud) 1661, är att gudomen inte är  något objekt att lära känna, utan vår tankeprincip. Den glädje vi upplever när vi når kunskap är den intellektuella kärleken till Gud.

De stora filosoferna var övertygade om att religionen, samhället, historien och allt som rör sig i den mänskliga hjärnan kunde förklaras av de regelbundna naturprocesser som vetenskapen har påvisat. Men deras rationella ideologi vilade helt på Guds existens. Ateismen i vår nutida mening var fortfarande intellektuellt otänkbar.

Den förmoderna människan förstod att det inte är så enkelt att tala om Gud och såg religionen som utövning, ett sätt att nå utanför sig själv utan att låta sig begränsas av förnuftet. Det är en gudssyn som Armstrong i sina böcker vill att dagens människa skall lära sig av, eftersom vetenskapen och religionen numera befinner sig på varsin sida om barrikaderna. För henne handlar religionen om de stora frågorna, om att leva och uppleva.

I dag har vi svårt att till fullo inse vilken kraft man i den förmoderna världen tillskrev det talande ordet. Sokrates söker i sina samtal inte enbart upplysa utan också omforma sina samtalspartners sinnen och åstadkomma en djup psykologisk förändring.

Vishet och konsten att förstå religionen handlar om insikt, inte om att samla information.

Mats Lönnerblad