[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Författaren Masha Gessen som har skrivit Mannen utan ansikte i översättning av Nille Lindgren (Brombergs Förlag, 2012), beskriver Rysslands moderna historia inifrån. Hon är en journalist som har varit med själv och rapporterat om alla de viktigaste ekonomiska och politiska händelserna i Ryssland under den senaste 20 åren.

Bokens titel: Mannen utan ansikte
Författare Masha Gessen
Översättning: Nille Lindgren
Förlag: Brombergs

Boken handlar om Rysslands nya politiska system och hur Vladimir Putin kom till makten och blev president i Ryssland 1999 efter att gradvis kunnat utmanövrera och eliminera sina politiska motståndare. Han har aktivt nedmonterat landets sköra demokrati genom politiskt förtryck mot oliktänkande och sitt järnhårda grepp om medierna.

Som verksam i Ryssland har den ryskamerikanska journalisten Masha Gessen själv upplevt hur denna förändring gått till och fått bevittna hur flera av hennes vänner och kollegor trakasserats och försvunnit, under oklara omständigheter.

En av de som drabbades var Galina Starovoitova, som var ledamot av statsduman – det ryska parlamentets underhus – och en av Rysslands mest kända politiker. Galina och hennes rådgivare Ruslan Linkov besköts när de skulle gå in i ett hus. Ruslan skadades svårt och Galina dog omedelbart. Vilka som egentligen låg bakom mordet blev aldrig klarlagt. De två männen som flera år senaste dömdes för dådet var lejda. Att det helt enkelt inte gick att ta reda på varför Galina hade mördats berodde helt enkelt på att hon i egenskap av systemfiende var en dödsdömd kvinna.

Förändringens tid i det forna Sovjetunionen började under det chrusjtjovska ”tövädret” den korta period under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet då den stalinistiska terrorn hade upphört och stagnationen under Brezjnev ännu inte hade börjat. De som ville försöka uppnå förändringar hade ingen gemensam politisk plattform, inget gemensamt språk för diskussionerna om politik, men de hade två saker gemensamt: en avsky för sovjetstatens metoder och en önskan till förändring.

Människorna i vår generation såg bara en återvändsgränd framför sig: om man inte lyckades ta sig ur den återstod bara förnedring.

Men det skulle dröja ända fram till den 13 juni 1988 som Sovjetunionens Högsta domstol upphävde de över femtio år gamla domar som varit startpunkten för Stalins terror och utrensningar. Och först den 22 augusti 1991 antog Rysslands Högsta sovjet en resolution angående landets nya , vita, blå och röda flagga, som ersatte sovjetstatens röda med hammaren och skäran.

Från det att kommuniststyret upphörde 1991 till att Putin kom till makten 1999, öppnades möjligheter för demokrati och marknadsreformer. Historien om Rysslands förvandling från planekonomi till marknadsekonomi, innehåller flera aspekter som Masha Gessen tar upp i sin bok. Hon redogör varför marknadsreformen lyckades medan demokratin misslyckades.

Hon berättar om Vladimir Putins metoder och varför han kallas för ”den nye Stalin” som lovar sina väljare, om inte massmord, så i alla fall att han tänker styra landet med järnhand.

Den 7 maj år 2000 installerades Vladimir Putin som Rysslands president. Det var den första ceremonin av det slaget i historien: Jeltsin hade valts till sin första period som president medan Ryssland fortfarande var en del av Sovjetunionen. Putin hade alla möjligheter att skapa en egen ritual, vilket han också gjorde på sitt eget sätt: Tre månader efter installationen hade två av landets rikaste män fråntagits hela sitt ekonomiska och politiska inflytande och i praktiken sparkats ut från landet. Mindre en ett år efter det att Putin blev Rysslands president kontrollerades all de tre nationella TV-kanalerna av staten.

Sovjetunionen som blivit Ryssland – var en gång i tiden en totalitär stat – som hade två utmärkande drag: en av staten sanktionerad totalt terror och en av staten sanktionerad totalt lögn. Ryssland ha nu gått in i en ny era som karaktäriseras av en total lögn. De gamla vanorna har kommit tillbaka. Hela landet försöker nu tillämpa gamla vanor på en ny verklighet.

Den sovjetiska byråkratin hade tidigare varit så tungrodd, så obegriplig och så avskräckande att man bara kunde leva i och med den med hjälp av korruption, där reda pengar eller personliga favörer var de gångbara valutorna. Det var detta som borgade för ett synnerligen fogligt system.

I dag är korruptionen tillbaka. Den enkla och uppenbara sanningen är att i Putins Ryssland är ett land där politiska rivaler och obekväma kritiker ofta mördas och att dessa mord åtminstone ibland beställs av Kreml, skriver Masha Gessen, vilket inte kan båda gott för framtiden nu när Putin blivit återvald som president.

Masha Gessen är kritisk till att vad som sker i Ryssland inte tycks bekymra särskilt många journalister och redaktörer utanför det egna landet. De slätar över nationaliseringen av medierna, framställer utnämningen av Rysslands federala sändebud – som har till uppgift att övervaka de folkvalda guvernörerna – som ett försök att bringa ordning i kaos. De ignorerar dessutom fullständigt reträtterna i reformeringen av det ryska rättsväsendet.

Den ryska staten fortsätter att straffa självständiga människor. Det fick affärsmannen Chodorkovskij erfara som ägde Rysslands största oljebolag och kastades i fängelse, där han fortfarande befinner sig, bara för att han vågade opponera sig politiskt mot Vladimir Putin.

Men nu börjar äntligen medierna få upp ögonen för vad som faktiskt händer i den ryska federationen. Det har tagit större delen av Putins andra presidentperiod innan den framväxande demokratin sakta men säkert fått lämna plats för auktoritära tendenser, som sedan övergått i en bild av vad som i allt väsentligt påminner om en kriminell tyranni.

2003 , det år då Chodorkovskij försökte diskutera korruption med Putin, rankade organisationen Tranparency Internationel Ryssland som mer korrumperat är 64 procent av världens länder – det var lite mer korrumperat än Mocamibique och lite mindre korrumperat än Algeriet. I organisationens rapport från 2010 hamnade Ryssland mellan Papua Nya Guinea och Tadzjikistan – mer korrumperat än åttiosex procent av världens länder.

Ryssland har till slut förbrukat sitt förtroendekapital hos världens medier och multinationella företag.

Putins strävan är att förvandla Ryssland till en mastodontmodell av KGB, skriver Masha Gessen. Där finns inget utrymme för dissidenter och självständiga aktörer, anser hon.

2011 uppskattade ryska människorättsaktivister att hela femton procent av landets fångar utgjordes av entreprenörer och företagare som kastats i fängelse av konkurrenter med goda kontakter och med domstolarnas hjälp tog över andra människors företag. Stämmer dessa uppgifter hoppas jag att åtminstone svenska företagare ser upp både en och två gånger innan de etablerar sig i Ryssland.

Mats Lönnerblad