[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Kristi mission var att röja upp i en djup förvillelse och återställa förnuftet.
Den kristna traditionen har dock gjort ett avgörande misstag genom att till Kristi klara och korrekta lära om livets mening och kärlekens avgörande roll, klistra en naiv och inkorrekt bokstavstolkning av bibeln, som kommer till uttryck i första mosebokens berättelse om skapelsen och syndafallet.

Bokens titel: Gud
Författare: Alexander Waugh
Förlag: Headline Book Publishing,2002

Dels skilde man därmed Gud från sin existens och började tänka sig verkligheten som Guds teknologiska verk -skapelse - dels skuldbelastade man kvinnan och fördömde kunskapssökandet. Det är om dessa förvillelser som kommer till uttryck i bibeln och andra religiösa skrifter, som författaren och musikkritikern Alexander Waugh har skrivit en bok: Gud (Headline Book Publishing, 2002) utifrån Islam, judendomen och kristendomen, som måste få alla bokstavstrogna religiösa att rasa.

När man på 1100-talet började sprida andra verklighetsförklaringar - kätteri - gjorde kyrkan det andra misstaget. Man införde djävulstron för att skrämma folk, vilket blev upptakten till ett livsfilosofiskt kaos i hela Europa, som bland annat livfullt skildras i Dante Alighieris: Den Gudomliga Komedin

För att kunna förstå vad som sedan hände, måste vi fatta att tänkandet inom det kristna kulturområdet var fullständigt låst till kyrkans naiva verklighetsförklaring, vars många förvillelser Alexander Waugh i detalj återger i boken.

På den tiden hade ingen aning om de andra stora kulturernas verklighetsförklaring, som var baserade på livets universiella princip. Man kände inte heller till den sedan urminnes tider utövande inåtskådande forskningsmetoden och visste därför knappast någonting om de olika medvetenhetstillstånden, om psyket, om tänkandets natur, om minnesfunktionens och de övriga kroppsfunktionernas meningsfulla enhet.

Man var övertygad om att jorden är centrum för hela universum och att Gud endast hade skapat liv på jorden, genom att blåsa sin ande i jordens stoft.

Efter halva bibeln hör man inte längre Gud själv tala, skriver Alexander Waugh bland annat. Från Psaltaren till slutet av Nya Testamentet väljer Gud i stället att tala bara genom sina profeter och änglar.

Han menar att Guds försvinnande från bibeln efter Job hör samman med den förändrade uppfattningen om teologi. De judiska profeters och prästers inställning till Gud, förändrades allteftersom de olika avsnitten om Gud skrevs i bibeln Själv har han har valt att skriva om Gud utifrån både judiska, kristna och islamistiska föreställningar.

Han skriver således inte bara om vilken som helst Gud. Utan om Gud som skapade Adam och Eva, som är judarnas Gud, de kristnas Gud och Islams Gud. När författaren vill ta reda på vem denne Gud är, utgår han således från alla tre religionerna. Han är skoningslös i sin kritik när han jämför och kritiserar olika uppfattningar.

Men författaren går längre än så. Han försöker också besvara frågan hur Gud ser ut. Var kommer han ifrån ? Vem är han ? Vilken karaktär har han ? Vad äter han ? Har han någon familj ? På vilket sätt kan man förklara att han överhuvudtaget har existerat ?

För att få fram Guds olika egenskaper refererar han också till vad några filosofer skriver om Gud. Waugh ställer sig också frågan om det fanns en Gud innan universum skapades. Hur kunde Gud existera när det inte fanns några händelser, några saker, ingen tid och rum ? Med andra ord ifrågasätter han om hur Gud överhuvudtaget kunde existera innan Skapelsen.

Vad han därmed glömmer att berätta är att man tidigare ansåg det som självklart att denna överordnade natur, som är orsaken till liv och medvetenhet ovillkorligen själv måste vara ett levande medvetet väsen som alltid har funnits. Det var ju därför man gav ett egennamn åt den överallt närvarande naturen - Gud, Jahve, Brahma, Allah osv.

När det gäller familjebanden skriver Alexander Waugh bland annat om Jesus som många kristna uppfattar som Guds son, som jag tidigare skrivit om under rubriken ”dispyten om det gudomliga varat” (Frimuraren nr 1, 2003) Författaren påpekar att i den kristna religionen finns det bara en Gud som har en biologisk son - nämligen Jesus Kristus - vilket både judar och muslimer anser vara att häda Gud.

Själv ansåg Alexander Waughs lärare i religion som var präst, att författaren hädade när han som ung så närgånget intresserade för Guds olika förehavande, som han redan då gav uttryck för. Alexander Waughs egen far försökte senare stoppa honom från att skriva boken genom att i förväg ge honom sitt arv.

Att han inte förklarar är hur vi skall bära oss åt för att kunna tänka Gudsbaserat och teologiskt, tycker jag är bokens stora svaghet. Det är alltid lättare att bara kritisera andras filosofiska och religiösa uppfattningar, än att komma med egna lösningar.

Han kunde ha sagt något om vikten att glömma vår invanda föreställning om ett teknologiskt fungerande energidrivet universum. En föreställning är begränsad till synsinnets verklighetsupplevelse. Därför är den full av motsägelse. Vi måste byta den mot en annan föreställning som bättre överensstämmer med alla våra erfarenheter av existens.

Den moderna vetenskapens referens, som är tillgänglig för alla, är i dag garanti för att vi vid en sådan återgång till tron på Gud och oss själva inte hamnar i verklighetsförryckta tankegångar som tidigare var så vanliga när vi tolkar bilden - vårt föränderliga intryck av verkligheten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen