Del 1: RECENSION AV EN VIKTIG  TIDSKRIFT.

En närmare bekantskap med tidskriften DSM avslöjar: Grundlig publicering av verklig angelägen problematik. Det passar mig bra:

Jag har inte tid att läsa ens de största svenska tidningar, fast jag har goda vänner som hjälper mig med det. Det skulle heller inte kompensera läsning av DSM, som uttrycker det så här:

DSM (= Jan Gillberg) gör det som behöver göras när det behövs, men som andra inte gör; fast ”andra” har moralisk och i vissa fall även laglig skyldighet, dessutom helt ojämnförlig större resurser.
 
DSM söker verkligen Rättsstaten åter!

Är DSM ett slags ”städgumma”? Just det, i ordets allra bästa bemärkelse och allmänt elementära behov. Men det är långt ifrån DSM stannar därvid: Samtidig är den en skapande tidning i det att den aktiv vädjar och tvingar till eftertanke och ställningstagande i för människan existensviktiga frågor, ofta exemplifierade med skandaler.

Jag skriver här för att påverka samhällsutvecklingen. Då må det vara mig tillgivet att göra uppmärksam på andra som gör det bättre och effektivare än jag, t.ex. DSM, Box 5150, 102 43 Stockholm.

Just de här 1/4– 4/4 Synpunkter har DSM stimulerat mig till.
DSM står för Debatt-Sanning-Mediakritik. Det är den enda tidning som jag abonnerar på. Även med det tillkortakommandet i bagaget vågar jag påstå:

DSM är troligen en av de allra viktigaste tidningar i Sverige, i det att den så långt som jag kan se ”diggar” SANNING - orädd och omutlig. Att ”man” ännu inte har lyckats tysta DSM vill jag i min positiva tro tolka till att sanning inte kan tystas.

Del 2: The Point of No Return

Ulf Nilson dammar av Assar Lindbeck i DSM 1/2003, dennes uppmärksammande av ”No Return”.
 
När en stor människa och ledare som Assar Lindbeck säger att utvecklingen passerar The point of No Return, då borde det ringa stormklockor i var människas hjärna. Reagerade någon? När Ulf Nilson nu tar upp uttalandet igen, så är det fortfarande knäpptyst därom i mediavärlden.

I DSM 3/2003 återkommer Hans Bergström och Jan Gillberg till samma tema: ”Vi har passerat punkten utan återvändo”. Samma ekande tystnad, nu också.

En omdömesgill människa med lång livserfarenhet yttrade häromdagen om behovet av reformering av kärnfamiljen: Om detta ännu är möjligt, så brådskar det: Dagens ungdom vet inte längre vad ”kärnfamilj” innebär, vet inte ens vad de går miste om. (”Kärnfamilj” innefattar begreppet ”generationsväxlingar”)
 
Jan Gillberg vittnar om desillusionerad flegmatisk mentalitet vid hans återkomst efter utlandsåren.

Bl. a. här på Bankrättsföreningens hemsida påvisats
att rättssäkerhet och rättvisa är grundförutsättning för demokrati.

Rättsförfallet leder till mänsklighetens undergång. Det förklarade jag. INGET EKO ENS!

Eftersom vi inte klarar av ”återvändo”, är enda alternativet: FRAMÅT i en löftesrik färdriktning. Men låt oss då först ta reda på det bästa av det gamla och förena det med det bästa i en ny och ljus framtid för kommande generationer. (Del 3 BEVISET och del 4 FRAMÅT = kommande)

Walter Kölzer

Del 3. Beviset

Skattefusk, sjukskrivningsfusk, bidrags- och avgiftsfusk i största allmänhet är så omfattande, så vanlig, att tillsynsmyndigheter ej längre varken kan eller vill stävja det.

Vill inte, därför att myndigheter till stor del fuskar själva: Oblygt ibland, men oftast sofistikerad, maskerad
på många sätt. Ring runt eller hälsa på hos myndigheter
en solig fredag eftermiddag.

Utöver fusk för nöjets skull torde merparten av fusket vara orsakat av alla ”skall” och ”måste”, och som modern livsföring påtvingar ensamstående mödrar, ungdomar och andra grupper som vi lite vårdslös/oegentlig kallar ”de svaga i samhället”.

Den moderna konsumtionskravmaskinen mal sönder människorna till psykiska vrak, driver många till långt mera desperata handlingar än fusk. Lever man inom denna samhällszon kan man inte gärna uppfatta sin tillvaro som brottslig. Snarare finns det rättfärdigande motivation i följande:

Allt större grupper i samhället lever ”on the sunny side of the street”, med en arbets- och inkomstsituation som är utmanande. Nu är det inte bara fråga om enstaka affärskometer:

Där det förr, säg 50 år tillbaka, fanns enstaka högavlönade lågproducerande direktörer, läkare och advokater, professorer etc., där finner vi i dag hela kollektiv som har satt i system att behöva göra försumbar lite för slösaktig stor ersättning.

Kollektiven har dessutom utvidgats till grupper som förr levde på gatans skuggsida, journalister och politiker är bara exempel. Detta är det starkaste bevis för att det finns ingen återvändo:

Majoriteten av människorna är inte ens längre medveten om hur omöjlig och fel allting är: Den högkonsumerande lågproducerande ser sig i sin rätt!

Del 4: Framtiden

I del 2-3 visas att endast ändrad färdriktning till en löftesrik framtid återstår som alternativ till undergång: En oblodig revolution! Den representativa demokratin kan avskaffas inom ramarna för existerande lagstiftning, och direktdemokrati införas.

När människorna i fria val ger övertygande majoritet för ett bättre samhälle än nu, då skall politiska partier upphöra att vara statsbärande organ. Vi har numera tekniska förutsättningar att alla kan få vara med om att regera, direkt via TV och knapptryckning på våra telefoner.

Vi behöver inga ombud, representanter eller helt oansvariga politiska förmyndare längre. Vi behöver ha en rättvis, stark och förnuftig regering. Det räcker med en handfull ärliga människor som styr oss, och som vi kan byta ut en och en med bara en knapptryckning när någon missköter sig, eller när någon annan anmäler sig som är bättre på att regera oss.

Det finns förslag på en hel del områden hur detta nya, bättre samhälle kan skapas och se ut. Detta och väldigt mycket mera återstår att diskutera med Dig, käre läsare, och med många andra. Någon gång måste denna process börja någonstans.

Varför inte här och nu på Bankrättsföreningens hemsida ?

Vill Du vara med att skapa en bättre, en mera mänsklig tillvaro? Jag vädjar till Dig: Envar av oss kan ge sitt till för att skapa en bättre framtid.

Din medverkan, Dina idéer, Dina råd och dåd behövs. Du och jag, de som vi känner och alla andra människor, vi behövs alla. Alla skall vi glädjas åt och i den nya världen.