[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Ondskan
Författare: Jan Guillou
Förlag: Norstedts 1981 och Piratförlaget 2003

Som journalist har Jan Guillou varit och är flitigare än de flesta. Han har aktivt medverkat till flera allvarliga politiska avslöjanden. Det var Peter Bratt och Jan Guillou som gjorde avslöjandena i den s k IB-affären. För denna upptäckt fick de fängelse för att avslöjat ”militära hemligheter”.

”Hemligheterna” som de bägge journalisterna Bratt och Guillou kommit på spåren och som fått stora politiska konsekvenser ända fram tills nu, framgår av den nyligen avslutade utredningen Rikets Säkerhet och den personliga integriteten (SOU 2002:87 ). Vad som inte fick avslöjas var att socialdemokratiska partiet och SÄPO under lång tid registrerat politiskt oliktänkande i olika register.

Efter några böcker om journalistik, krig och politik ”Om kriget kommer, 1971, Det stora avslöjandet, 1974, Journalistik 1976, Irak - det nya Arabien (med Marina Stagh) 1977, Artister (med Jan Håkan Dahlström) 1979, Reporter 1979 fick Jan Guillou sitt litterära genombrott med boken Ondskan 1981.

Ondskan (Piratförlaget, 2003 ) publicerades från början publicerades av Norstedts 1981. Sedan dess har boken hunnit läsas av mer än 2 miljoner svenskar. Det är också den bok som rönt den största internationella uppmärksamheten. Och som blivit den bästa av de olika filmatiserade berättelserna kring hans böcker.

Om Jan Guillou hade skildrat verkligheten som den såg ut på Solbacka läroverk, där jag själv gått ungefär samtidigt med Guillou, hade nog Ondskan betraktats som en tråkig bok och en ännu tråkigare film.

I boken skildrar Jan Guillou sin far som en besinningslös sadist som misshandlar sin son för sitt eget höga nöjets skull, medan hans mor spelar Chopin i rummet bredvid. Sig själv skildrar Guillou som något av en övermänniska. Det brutala våld han utsatts för av sin far innan han kom till Solbacka har gjort honom stark och motståndskraftig. Sin tid på Solbacka beskriver han som en självbiografisk roman.

Själv Guillou gick bara en kort tid på Solbacka.  Han började på Solbacka januari 1959 och blev relegerad från skolan under vårterminen 1960, för att han hade tjuvrökt inomhus.

I likhet med många andra institutioner på den tiden och även i våra dagar, fick nyanslutna elever finna sig i att få sin initiering till den nya ”gemenskapen.” På Solbacka kallades denna ofrivilliga invigning i den nya skolan för ”kloster-natten” Om hur Guillou själv upplevde denna förnedrande initiering, som leddes av medlemmarna i elevrådet, berättar han i boken med stor dramatik och inlevelse.

Ondskan håller jag för Guillous bästa bok i alla kategorier. Fullt jämförbar med nobelpristagaren och författaren William Goldings bok Flugornas herre från 1954 (Faber & Faber).

Temat i bägge böckerna är delvis detsamma. Guillous alter ego Erik förpassas av sin mor till internatskolan Stjärnsberg (Solbacka läroverk) och får uppleva en värld fylld av pennalism som driver Erik in i en spiral av våld och motvåld. Boken frilägger våldets mekanismer och ondskans natur i sitt sociala sammanhang och tid som gör romanen spännande och trovärdig.

Guillou beskriver det socialt accepterade våldet med kamratuppfostran som förekommer på Stjärnsberg med ”peppisar” (slag mot huvudet) som eleverna fick motta för olydnad vid matbordet och mot elevrådets representanter och blodiga och våldsamma slagsmål på ”rutan” som de realskoleelever råkade ut för, som vägrar att motta bestraffning eller lyda order.

Det våld som Golding skildrar det icke sociala våldet och ondskan, som en grupp pojkar mellan sex och tolv år tvingas uppleva när det ofrivilligt hamnar på en ö i Söderhavet efter en flygolycka och efter bästa förmåga tvingas samsas för att överleva

Ondskan har tagit lång tid att nå sin publik och betraktades från början som en pojkbok av många recensenter, som inte tillräckligt förstått budskap och innehåll i boken. Själv har Guillou inte gjort det lätt för sig själv. I en intervju i Dagens Nyheter så sent som den 20 september 2003 påstår han att alla händelserna i denna bok är självupplevda och sanna, vilket både många av hans skolkamrater på Solbacka, och hans mor och syster förnekar.

I Ondskan skildras huvudpersonen Eriks förmåga att skrämma fram rädslan hos sina motståndare med psykologisk intelligens och med hjälp av ett begränsat men brutalt våld. Denna psykologiska förmåga och metoder för att lösa konflikter är något som återkommer både hos hjältarna agenten Carl Hamilton och hos Arn Magnusson, i Guillous senare deckare och romaner.

Efter Ondskan dröjer det 3 år innan Guillous publicerar nästa bok som heter Nya berättelser (med Göran Skytte) för att följas upp av en lång rad deckare om agenten Hamilton som inleds med Coq Rouge 1986 och avslutad med En medborgare höjd över varje misstanke 1995. Böckerna om agenten Hamilton och hans olika politiska uppdrag både i Sverige och utomlands blir snabbt populära och når en bred publik.

Frågan är om Jan Guillou ändå slutligen etablerat sig som en av Sveriges folkkäraste författare med den sina senare böcker som handlar om det svenska riket på 1200 -talet och tempelriddaren Arn Magnusson som inleds med Vägen till Jerusalem 1998, Tempelriddaren 1999, Riket vid Vägens slut 2000 och avlutas 2001 med Arvet efter Arn.

Böckerna om Arn är lättlästa, spännande och välskrivna. För att uppnå större dramatik i tiden har Guillou har lärt sig att skriva på gammaldagssvenska. Det ökar den historiska tyngden och trovärdigheten De innehåller mycket om den dåtida kulturen, och speglar allt som har med gammaldags riddarromantik att göra. Böckerna är vackra men blodiga riddarsagor som både handlar om förlorad kärlek, och det höga pris man måste betala för att nå makten.

I alla Guillous romaner inklusive Ondskan överträffar dikten verkligheten med råge !

Bedriften att fånga verkligheten sker i stället hos Guillou i det journalistiska berättandet, som spänner över ett stort fält från svensk inrikespolitik, till vad som händer i Palestina och Israel.

Mats Lönnerblad

Bankrättsföreningen