[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Filmens titel: Mad city
Regi: Costa - Gavras
I rollerna bl a: John Travolta, Dustin Hoffman, Alan Alda

Filmen visar på ett bra sätt hur lätt det är för labila personer att överreagera, och ta till drastiska metoder som man annars aldrig vare sig skulle kunnat utsätta sig eller andra för, om man drabbas av för stora personliga påfrestningar med stora personliga konsekvenser.

Det centrala temat i filmen är hur media förvränger själva händelserna som inträffar på museet. Hur både den allmänna opinionen och polisen på olika sätt påverkas av medias ensidiga nyhetsrapportering. När jag ser filmen för andra gången i repris på TV, tänker jag på hur vi själva reagerar inför tidningarnas rapportering kring stora ekonomiska och politiska händelser.

Jag tänker också på rapporteringen kring alla de företagare som helt oförskyllt blev av med sina företag under bankkrisen. I tidningarna utmålade krisbankerna företagarna, som själva grundorsaken till varför bankerna befann sig i kris. När det var bankerna som var på obestånd.

De stora ekonomiska och personliga konsekvenserna för de många skötsamma företagare som oförskyllt drabbades under bankkrisen, var i de flesta fallen blev mycket större än för Sam Baily i filmen ”Mad city”, som trots allt ”bara” förlorade sitt jobb. Trots det har jag inte i något fall läst om företagare som vidtagit drastiska åtgärder mot sina förövare för att få upprättelse, genom att begära tillbaka sin rättmätiga egendom.

För många entreprenörer företagare som drabbades av bankernas orättfärdiga uppsägningar av krediter blev resultatet både personlig konkurs och skilsmässa. Några dog. Andra drabbades av personliga tragedier, utan att för den sakens skull utsätta de ansvariga som orsakat allt detta elände för någon fara. Trots att orsakssammanhangen vad det var som hände är mycket klara.

Filmen ”Mad city” får mig att reflektera över politikernas vilseledande budskap till media vad som orsakade själva bankkrisen. Tidningarna svalde politikernas budskap med hull och hår. När det gäller skuldfrågan anger politikerna makroekonomiska orsaker, som att det var riksbankens upphävande av alla utlåningsrestriktioner hösten 1985, som var grundorsaken till krisen.

Den verkliga orsaken till Sveriges största rättsskandal genom tiderna försöker man fortfarande dölja. Den var att krisbankerna med Gota Bank och Nordea/Nordbanken i spetsen hade lånat ut för mycket pengar och därför var på obestånd redan den 1 februari 1990, då såväl Gota Bank som Nordea var skyldiga att upprätta kontrollbalansräkning, för att sedan begära sig själva i konkurs. I stället försatte man sina kunder i konkurs.

Bankerna och politikerna har således vilselett allmänheten om kring både själva skuldfrågan och vad som var grundorsaken till bankkrisen. Bara för att ursäkta krisbankerna, för att man gett dem tillåtelse att höja räntor och säga upp krediter mot skötsamma kunder.

Enligt mitt förmenande är ett land som befinner sig i en ekonomisk kris och där politikerna i bästa samförstånd ensidigt slår mot den hand som föder dem, i stället för att vidta rättsliga åtgärder mot dem som skapat krisen är mer klandervärd, än vad som händer den en stad där journalisterna som ger felaktiga rapporter om enstaka händelser.

Sett ur det perspektivet vill jag gärna rekommendera svenska ekonomijournalister att se ”Mad city” . Det borde åtminstone ge dem en ordentlig tankeställare i den fortsatta nyhetsrapporteringen kring orsak och verkan i den ekonomiska nyhetsrapporteringen.

Mats Lönnerblad

Bankrättsföreningen