[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bokens titel: Fifflet Fuskarna Förtroendet
Författare: Olle Rossander
Förlag: Kalla Kulor Förlag, 2004
Antal sidor: 160

Den som skriver om hur näringslivet och politikerna handskas med etik – och moralfrågor på ett sådant sätt vet vad han talar om. Han heter Olle Rossander och är ekonomijournalist. 2003 fick fick han det tvivelaktiga nöjet att att anlitas som huvudsekreterare i den politiskt tillsatta Etik– och Förtroendekommissionen som skulle utreda etik och moral inom det svenska näringslivet.

Rossanders bakgrund är gedigen. Han måste betraktas som en av Sveriges mest rutinerade ekonomijournalister. 1982–86 var han chef för Dagens Nyheters ekonomiredaktion. Mellan 1986–1998 var han verksam som ekonomijournalist på Affärsvärlden. Bland annat som Affärsvärldens korrespondent i Tokyo och senare som tidningens chefredaktör 2001–2002.

Utredningen om etik och moral inom näringslivet tillkom i all hast sedan regeringen och Göran Persson fått riksdagens uppdrag att tillsätta en oberoende kommission som skulle granska bankernas och politikernas roll under bankkrisen 1987–1993, där både Göran Persson och Erik Åsbrink själva var djupt inblandade. Göran Persson i Bankstödsnämnden och Erik Åsbrink som ordförande i den på den tiden bankrutta Första Sparbanken

För Olle Rossander varade uppdraget inte länge. Redan i oktober hösten 2003 sparkades han från sitt sekreterarjobb. Vare sig Etik– och Förtroenkommissionens ordförande Erik Åsbrink eller ledamoten Bengt Rydén trodde att han skulle kunna skriva ett betänkande som föll politikerna i smaken. I stället blev det en bok för Rossander med namnet Fifflet Fuskarna Förtroendet ( Kalla Kulor förlag, 2004).

Enligt författaren är det fiffel och fuskare vart man än vänder sig i det svenska samhället. Orsaken till detta är att den svenska modellen är på väg att haverera. Förtroendet för det svenska näringslivet sviktar. Samhällsmoralen sjunker. Media jagar fifflare. Politikerna skyller på direktörerna. Direktörerna skyller på varandra.

Det en gång nödvändiga samarbetet mellan storföretagen och regeringen har nu lett till systemfel, maktmissbruk, kompiskorruption. Bristen på civilkurage leder till en kvävande tystnad i stället för en konstruktiv debatt, anser Rossander.

Han menar att förtroendet för Sverige är som med en rad andra samhällsfrågor – vår svenska självbild är bedrägligt och och behagligt chauvinistisk. Numera lever vi på vad som i själva verket är vissnande historiska lagrar i tron att Sverige och den svenska modellen borde vara ett föredöme för resten av världen.

Olle Rossanders insikter hur det förhåller sig i Sverige med etik och moral inom både affärsliv och politiska kretsar, uppfattar jag som mycket stor. Vad jag därför förvånar mig över är hur han som oberoende journalist kunde låna sig att delta i det politiska spektakel som Etik – och Förtroendekommissionens arbete utgör.

Arbetet i kommissionen var ju från början ämnat att utreda vad som redan skett under bankkrisen, som enligt mitt förmenande måste betraktas som Sveriges största rättsskandal genom tiderna. Det var då 60.000 friska företag fick sina krediter uppsagda. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet och den svenska statsskulden steg med dramatiska tusen miljarder kronor, plus ränta.

Det var således bankkrisen som den oberoende utredningen skulle utreda. Inte affärsmännens moral och etik. Vad riksdagen vill få svar på är hur bankerna och politikernas agerade under den svenska bankkrisen.

Den traditionella ”icke – lösningen” i detta fall, som Rossander så väl formulerar i boken, var ju när när den socialdemokratiska regeringen flyttade fokus, från vad som skedde under den svenska bankkrisen, till allmänna frågeställningar om etik – och moral inom näringslivet. Som jag uppfattar det lät sig Olle Rossander själv manipuleras ordentligt genom att från början tacka ja till uppdraget som huvudsekreterare i kommissionen.

I fallet med Etik– och förtroendekommissionen arbete, har man mer än någonsin eldat på för att flytta fokus från de verkligt stora händelserna som skakade Sverige under åren 1987–1993, vars orsaker fortfarande vare sig analyserats eller diskuterats i pressen som sig bör.

Vad som skedde mot Sveriges skötsamma företagare under krisen är det därför många som fortfarande inte känner till. Rossanders bok om fifflare och fuskare betraktar jag ändå som både uppriktigt skriven, och i många stycken mycket läsvärd.

Min uppfattning om boken är att den har mer att erbjuda än vad den kommande utredningen kommer att göra. Därför är jag tacksam för att han avgick från ett jobb som han aldrig borde ha engagerat sig i. Boken Fifflet Fuskarna Förtroendet är både lättläst, engagerat skriven och ger i övrigt många tankeställare.

Mats Lönnerblad

Bankrättsföreningen