[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Rättssamhällets kollaps
Av Mats Lönnerblad -
Bankrättsföreningen - 21 maj 2004
Onsdagen den 19 maj 2004 tvingas nordens största
dagstidning Aftonbladet att
på sin ledarsida erkänna, vad jag själv försökt hävda sedan några år
tillbaka: Att det svenska rättssamhället har kollapsat.
Bokens titel: Smygande diktatur
Författare: Lennart Hane
Förlag: Bokförlaget Novum, 1972
Antal sidor: 208
Medan Aftonbladet talar om enskilda fall, och i flera fall efterlyser opinion, mot de många kränkningar mot mänskliga rättigheter som Sverige
många gånger gör sig skyldig till, anstränger jag mig att i både dags-
och
fackpress att förklara de bakomliggande orsakerna till det svenska
rättssamhällets kollaps.
Däremot är jag inte först med att varna för vad som skulle komma att
hända.
Redan 1972 varnade advokaten och medborgarrättskämpen Lennart Hane (f
1931)
i boken: "Smygande diktatur" (bokförlaget Novum 1972) för följderna av de
politiska förändringarna i det svenska rättssamhället. Trots att Hane
egentligen borde leva ett behagligt pensionärsliv, är han fortfarande
aktiv
och arbetar som advokat.
Lennart Hane är inte politiskt aktiv eller medlem i något politiskt parti.
Däremot är han i likhet med mig styrelsemedlem i den svenska
Medborgarrättsrörelsen, där jag sedan några år tillbaka är vice
ordförande.
Hane har förutom sin uppmärksammade bok: "Smygande diktatur" medverkat
flitigt i fackpressen med artiklar om rättsväsendet i det forna
Sovjetunionen och forna Tjeckoslovakien, samt skrivit en mängd
civilrättsliga uppsatser, som givit eko långt utanför Sveriges gränser.
Egentligen tillkom hans bok av en slump. Författaren skulle i annat
sammanhang studera rättsväsendet i en del öststater. Han kom därvid
ingående
att studera rättsväsendet och förvaltningsapparaterna i de forna länderna
bakom järnridån liksom i Nazityskland. Det var så han fick ögonen på den
politiska reformverksamheten i Sverige, som syftar mot ett annat håll än
man
officiellt vidgår.
Författaren väntade sig ingen blodig statskupp i Sverige. Han menar att
man
i det här landet arbetar med psykologiska metoder. Genom stressaktioner på
olika plan har befolkningen bringats att okritiskt acceptera en lång rad
lagreformer som på ett djupgående sätt påverkar det svenska rättssamhället
och den enskilde individens rätt och privatliv.
I sin bok analyserar Hane 60-talets lagstiftningsarbete i Sverige, liksom
auktoritativa uttalanden av makthavande politiker och inflytelserika
topptjänstemän. Genom saklig bevisföring påvisar han ur lagstiftningen -
makt och inflytande - alltmer drivits ur händerna på enskilda medborgare,
för att i stället handhas av en grupp politiska elitmänniskor.
Han reagerar mot hur kompetensen hos ledamöterna inom Högsta domstolen
(HD)
i början av 70-talet förändrades genom en lagändring. Ämbetsmännen i HD
skulle i princip endast ägna sig åt prejudikatmål. Enligt honom innebär
detta att Sveriges högsta rättsinstans sedan dess är utrustad med världens
ömkligaste kompetens, om man jämför med andra demokratiska länder. Genom en
annan lagändring passade man samtidigt på att minska antalet justitieråd.
Ändringar i rättegångsbalken har också gjort det betydligt svårare att
överklaga till hovrätterna, eftersom man i princip infört förbud att i
hovrättsrättegången införa nya omständigheter eller nya bevis. I praktiken
är det detta som inneburit en rejäl beskärning av möjligheterna till
rättelse i hovrätten av felaktiga domar i underrätten.
Här måste jag hålla med honom. Om inte den första rättsinstansen följer
gällande lagregler, vilket sker allt oftare i både brottsmål och
tvistemål,
måste ju den som förlorat målet inför kommande förhandling i den högre
rättsinstansen både kunna påvisa nya omständigheter och nya bevis för att
vinna målet i hovrätten, om han från början haft rätt i sakfrågorna.
Genom att vare sig få åberopa de faktiska förhållandena eller ny
bevisning,
är min egen uppfattning att svenska domstolar inte längre följer de
grundläggande regler för en "rättvis rättegång" som stipuleras i Den
Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna (Europakonventionen), som numera ingår i den svenska
lagstiftningen.
I likhet med mig reagerar Lennart Hane också mot sättet att stifta lagar i
Sverige och på vilket sätt man tvingas tillämpa lagarnas politiska
förarbeten i våra domstolar.
Författaren menar också att vi svenskar är sedan åtskilliga generationer
så
bortskämda med att vår frihet och trygghet och vårt människovärde är
skyddade att vi aldrig reflekterar över, vari skyddet egentligen består.
Det
ser vi tydligt i dag när svenskarna inte ens reagerar över det grova
missbruket av den lagstiftande makten som i dag kommit att utgöra ett
direkt
hot mot vår frihet och människovärde.
De exempel som Aftonbladet pekar på i sin ledare visar tydligt hur det
inte
får gå till i ett rättssamhälle. Vad tidningen skriver om är det fall där
de
politiska flyktingarna Muhammed el- Zari och Ahmed Agiza, som avvisades
från
Sverige till Egypten. För den svenska regeringen räckte det med
försäkringarna från de egyptiska myndigheterna att de vid återkomsten
skulle
behandlas väl, så att Sverige inte bröt mot sin "folkrättsliga
förpliktelser".
Det löftet bröt man mot så snart flyktingarna återkommit till Egypten.
Bägge
utsattes för tortyr.
Jag rekommenderar gärna Lennart Hanes bok Smygande diktatur. Den är en
knivskarp kritiskt juridisk analys om varför det det snett i det svenska
rättssamhället. Författaren berättar också hur det kom sig att
försämringen
av av det svenska rättssamhället inleddes, vilket också är intressant att
veta. Nedrustningen av det svenska rättssamhället påbörjades redan under
60-talet.
Vad som gjorde att denna bok fortfarande inte rönt den uppmärksamhet som
den
förtjänar, beror nog på att Hane i boken också framför sin egen
konservativa
politiska analys kring vad som inträffat. De egna konservativa åsikterna
som
här framföres, upplever jag som lite väl starkt kryddade, även för min
egen
liberala smak.
Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker
|