[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bortskämda ungdomar som stjäl från sina föräldrar. Föräldrarna som i sin tur stjäl från de företag där de arbetar är temat i Jan Guillous nya bok: ”Tjuvarnas marknad” (Piratförlaget, 2004)

Bokens titel: Tjuvarnas marknad
Författare: Jan Guillou
Förlag, Piratförlaget, 2004
Antal sidor 390

Med boken ”Tjuvarnas marknad” har  Jan Guillou äntligen återvänt till dagens Sverige direkt från medeltiden. Efter hans tidigare stora boksuccéer med böckerna: ”Vägen till Jerusalem” (1998) ”Tempelriddaren” (1999) ”Riket vid vägens slut” (2000) och Arvet efter Arn (2001).

I dessa fyra medeltidsromaner  använder sig av ett eget påhittat litterärt språk, som i högsta grad tilltalar mig.

Därför blir chocken så mycket större när jag läser hans senaste verk. Det moderna svenska slangspråket som Guillou använder sig av i ”Tjuvarnas marknad” känns både konstruerat och överdrivet. Könsorden haglar. Svenskan blandas ihop med engelskan. Själv har jag svårt att begripa att detta är det språk, som talas i de ledande affärskretsar och deras barn, som Guillou beskriver i sin bok. 

Ännu svårare har jag att förstå  att det är sådant språk även återkommer i dialogerna mellan polisen och ungdomarna, som även förekommer vid de olika polisförhör som flitigt refereras till i boken.

I ”Tjuvarnas marknad” visar Jan Guillou upp människan i förenklad form. Genom att grovt överdriva sina olika karaktärer. Han går till hård attack mot de giriga direktörerna och deras barn. Det sker genom att smäda och förlöjliga. Boken innehåller förödande kritik mot några av toppdirektörerna i näringslivet. Främsta måltavlan är direktörerna i försäkringsbolaget Skandia. Det förstår man genast när man läser boken. Guillou anser uppenbarligen, att  många av dessa direktörer måste vara psykopater, som har förlorat alla kontakt med verkligheten.

”Tjuvarnas marknad” handlar också om en rad underliga villainbrott  hos några av landets rikaste personer. Dyrbara tavlor, värdefulla juveler och vin för hundratusentals kronor försvinner. Stölderna sker till synes utan några som helst ansträngningar, eftersom tjuvarna inte lämnar några spår efter sig. Under sina spaningar kommer polisen i kontakt med de främsta företrädarna för den ”nyrika” överklassen och deras bortskämda barn, som verkar tillbringa den mesta tid av sin tid på nattklubbarna runt Stureplan

Hjälten i boken är Ewa Johnsén, som är jur kand och polisintendent. Hon är både effektiv  vacker och intelligent. Mot sin vilja har hon blivit placerad att utreda dessa villainbrott som begåtts mot några av landets rikaste personer. Hon är närmare fyrtio år och nyss skild. Av en ren slump träffar hon den fransksvenske Pierre Tanguy som är pensionerad överste i främlingslegionen som bor på Korsika, som hon blir häftigt förälskad i.

Genom honom kommer hon också i kontakt med några  personer som vi känner igen från Jan Guillous tidigare romaner. Vi får på nytt träffa Guillous alter ego Erik Ponti som är god vän med Pierre, och var rumskamrat med honom på den ondskefulla internatskolan Solbacka som beskrivs i Guillous första roman ”Ondskan”  (1981)

På andra sidan finns direktören Henric Gundell som både stjäl från sin arbetsgivare och skattebetalarna. Huvudpersonen har hämtat drag från både f d VD:n Lars–Eric Pettersson i Skandia och  f d VD:n Lars Ramqvist i Ericsson, erkänner Guillou.

Vad Jan Guillou menar är att det i dag är det enklare att stjäla 100 miljoner kronor utan att behöva sitta en dag i fängelse, än att begå små villainbrott. Vare sig polis eller åklagare har de rätta ekonomiska kunskaperna, för att beivra dessa stora stölder. Tjuvarna kan gå fria.

Om hans slutsats kan jag hålla med honom. Efter alla skandaler under både bankkris, börskris och IT-kris, och de orgier i rofferi som har förekommit under dessa kriser, verkar de flesta större aktörer som kunnat sko sig på både aktieägarnas och företagarnas bekostnad fortfarande gå fria.

Så länge ingen behöver ta ansvar för vad de ställer till med, och alla kan skylla ifrån sig som hittills skett, känns Guillous bok ”Tjuvarnas marknad” ändå som ett mycket viktigt inlägg i den ekonomiska debatten, kring alla ekonomiska oegentligheter som hänt under de femton senaste årens ekonomiska turbulens. Jag betraktar boken som en slags tidskrönika. En ilsken skildring av ett samhällstillstånd, där tjuvarna blivit direktörer.

”Tjuvarnas marknad” är Jan Guillous första roman i näringslivsmiljö. Som roman vill jag inte påstå att det är en av Jan Guillous bästa.

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen