[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Författaren och krönikören Carl Hamilton har skrivit en intressant bok om det svenska f d folkhemmet Det infantila samhället (Prisma 2004) där han skildrar varför samvaron mellan barn och vuxna inte längre fungerar som den borde.

Bokens titel: Det infantila samhället
Författare: Carl Hamilton
Förlag: Prisma, 2004
Antal sidor: 288

Hans bok handlar  också om barndomens abrupta slut. Enligt honom uppstår den infantila kulturen när gränsen mellan barn och vuxna upplöses. Barnet tvingas ta ansvar. Den vuxne frånsvär sig sitt.

Även om det är det svenska samhället han speglar i sin bok, gör han flera utblickar bakåt i tiden och kring andra samhällen. I vår tid, har de vuxna redan abdikerat från vuxenheten, och klär sig som tonåringar. De vuxna jagar efter evig ungdom. Barnen tvingas in i vuxenvärlden alldeles för tidigt. I den infantila världen som befinner sig i, slukas det Frida och Veckorevyn i stället för god litteratur. Eller så glos det på någon av de enfaldiga dockhussåpor som dominerar TV-utbudet på dagtid.

Den socialdemokratiska f d välfärdsstaten har blivit en mardröm. Barnfamiljerna har inte fått så mycket bättre, som det påstås. Hamilton avslöjar att barnfamiljens ekonomi försämrades med 10 % mellan 1991 och 1998. 15 % av alla barn växte upp i hushåll som levde under socialbidragsnormen, vilket är fler än 1990. Ungdomars ekonomi har försämrats markant.  Fler tvingas leva på  socialbidrag i dag för att klara livhanken.

År 1968 levde 44 procent av alla barn (0 till 16 år gamla) i familjer som antingen helt saknade kontantmarginal eller var tvungna att låna för att få ihop till två tusen kronor. År 2000 var siffran 38 procent. Nästan inget har med andra ord skett under hela sista tredjedelen av 1900-talet.

Om vi jämför 1974 och 2000, ett fjärdedels sekel, är det ingen skillnad alls. Nästan hälften av alla barnfamiljer saknar i dag förmågan att möta en mindre oförutsedd utgift, utan måste hitta någon att låna av.

Ser vi på ensamstående föräldrar med barn under sex år är utvecklingen ännu dystrare, enligt Hamilton. Av dessa föräldrar saknade 1968 hela 70 procent kontantmarginal eller måste låna. År 2000 hade andelen stigit till 75 procent. Vart tog den ekonomiska utvecklingen vägen ?

Trångboddheten har ökat. Särskilt för barn i enförälderhushåll. Symptom på psykisk ohälsa har ökat markant. I dag råder det en kraftig ökning av depressioner bland barn och tonåringar. Antalet unga mellan 16 och 24 år med symptom av typen ängslan, oro eller ångest har också fördubblats från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet.

För att förstå vad som håller på att hända,  skriver Hamilton, att måste lära oss skilja mellan verklighetens barn och de politiska barnen. Medan de politiska barnen enligt den socialdemokratiska propagandan, aldrig haft det så bra och varit så omhuldade som i dag har verklighetens barn blivit nonchalerade och bortglömda.

Det infantila samhället har värderat upp nuet. Vuxenhetens kalkylränta har stigit dramatiskt. Grip dagen ! Lev nu ! Var lycklig ! Ett långt äktenskap, nöjda barn om tjugo år, ett väl skött värv är helt enkel mindre värt för dagens vuxna, anser Hamilton.

Jakten på maximal tillfredsställelse i varje ögonblick har blivit sin egen fiende. I Sverige lever vi i ett Exitsamhälle. Det gäller att ständigt hålla ett öga på nödutgången. Det har blivit viktigare att veta hur man tar sig ur jobb och relationer än hur man bygger långsiktiga lyckliga förhållanden.

Carl Hamilton har skrivit en svidande pamflett kring samhällets förfall och barns mentala ohälsa. Och de vuxnas flykt från sitt ansvar mot barnen. Många blivande mödrar ser det som viktigare att förstora sina bröst, än att föda barn. Barnen är inte längre lika viktiga och välkomna som tidigare. Aborter beviljas alldeles för ofta på irrationella beslut.

Barn och vuxna har fått tonåren som ideal. Samhället sexualiseras. Gränserna mellan barn och vuxna suddas ut. Många barn mår uppenbarligen inte längre bra i det svenska samhälle som det har utvecklats från slutet av 70 – talet till i dag.

Carl Hamilton menar att det infantila samhället tar ifrån oss allt det livet skulle ge: mognad, visdom, erfarenhet och tålamod. Infantiliseringen blir en flykt in i det barnsliga och in i en flydd barndom. Det infantila samhället är en både tänkvärd och läsvärd bok, som jag gärna rekommenderar att läsas både en och två gånger, för att vi själva skall förstå hur det samhälle vi själva lever i, har utvecklats fram till i dag.

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen