[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Hur politiker använder sig av förtal mot sina politiska motståndare framgår av Michael Moores film Fahrenheit 9/11. Författaren och regissören Moore användes som språkrör  av demokraterna, för att de skulle kunna vinna det amerikanska presidentvalet 2004.

Filmens titel: Fahrenheit 9/11
Regi: Michael Moore
Medverkande: George W Bush, Dick Cheney och Donald Rusmfeld m fl
Filmens längd: 2 timmar

Överdrifterna i filmen är så våldsamma, att de slog tillbaka mot både demokraterna och filmens upphovsman.  I november 2004 vann George W Bush presidentvalet för andra gången. Han blev återvald som president under en period av ytterligare fyra år.

Han  har också vunnit det amerikanska folkets trovärdighet i hans förmåga att bekämpa den internationella terrorismen. Michael Moore anklagas nu för idéstöld, och för att ha förvanskat det inköpta material som ligger till grund för filmen.

Han stal även titeln till sin film från den amerikanske författaren Ray Bradbury som redan 1953 skrev romanen Fahrenheit 451, som sedan blev bra film. Titeln på boken anspelar på hur brandmän blev beordrade att bränna upp obekväma böcker – Fahrenheit 451 är det gradtal vid vilket papper fattar eld. Bradburys bok filmades av Truffaut redan 1966,  och betraktas i dag som en klassiker.

I filmen arbetar Moore systematiskt med att förtala George W Bush. Den republikanska regeringen anklagas för paranoia. För att både ha infört och för att inte ha infört tillräckliga säkerhetsbestämmelser. Bush anklagas också  aningslöshet mot terroristerna.

Själv betraktar jag därför filmen som en ren partipropaganda gentemot republikanerna och den sittande amerikanska presidenten. En lönsam sådan. Filmen är den dokumentärfilm som hittills spelat in mest pengar i både USA och övriga världen. Filmen kostade bara sex miljoner dollar att producera, och har hittills tjänat in 119 miljoner dollar sedan premiären i USA i juni 2004.

Även Europa som svarat för den starkaste kritiken mot Bush och invasionen i Irak, gillar uppenbarligen filmen. Så till den milda grad att den vann Guldpalmen för bästa film vid Cannesfestivalen 2004.

Många menar att det hade varit en sak om kritiken som framförts mot Bush hade byggts på fakta, men så är uppenbarligen inte fallet eftersom Moore använt sig av klipptekniken för att på bästa möjliga sätt förringa Bush. De dokumentäravsnitt han använt sig av i filmen, visar bara negativa sidor av Bush, medan de positiva inslagen som också finns med i det inköpta inslagen inte används i filmen..

Michael Moores film blivit så populär beror nog på att den bjuder på demagogisk buskis. Filmen är bitvis mycket rolig, och saknar inte politiska poänger. Men jag vill varna dem som inte är  insatt i amerikansk politik, att okritiskt ta till sig hela Moores budskap, då filmen bjuder på många halvsanningar och ibland rena lögner.

Nu planerar Michael Moore att göra en uppföljare till Fahrenheit 9/11. Filmen kommer att vara klar lagom till nästa presidentkampanj. Moores försök att undervisa det amerikanska folket vilket parti de skall rösta på misslyckades 2004. Frågan som många ställer sig är hur han kommer att lyckas nästa gång, så som han redan har attackerat George W Bush.

Enligt amerikanska bestämmelser kan en president inte bli omvald till landets högsta ämbete mer än en gång.

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen