[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det har funnits en otydlighet mellan livbolag som drivs enligt ömsesidiga principer och deras ägare. De senaste årens händelser har riktat uppmärksamheten mot hur dessa  intressekonflikter kan uppstå. Det är detta som är upphovet till misstroendet mot bolagen.

Bokens titel: Pensionssparande  Förtroende, aktiebubblor, kriser och trygghet
Författare: Urban Bäckström
Förlag: Ekerlids Förlag, 2004

Värst har förtroendet rasat för försäkringsbolaget Skandia och dess livbolag. Därför var jag mycket intresserad av att ta del av Urban Bäckströms nya bok: Pensionssparande Förtroende, aktiebubblor, kriser och trygghet som nyss utkommit. (Ekerlids Förlag 2004)

Urban Bäckström är sedan den 1 november 2003 ny VD för Skandia Liv. Mellan 1994 och 2002 var han riksbankschef. Dessförinnan var Urban Bäckström statssekreterare i finansdepartementet.  Där var han bland annat ansvarig under regeringen för hanteringen av den svenska bankkrisen.

I boken redogör Bäckström för de oberoende granskningar och övriga genomlysningar redan resulterat i en diger lista på åtgärder som måste vidtas för att förtroendet för Skandia skall kunna återupprättas. Och om hur tidigare ledningar och styrelser för Skandia Liv har kritiserats för att ha agerat osjälvständigt gentemot moderbolaget.

Hans egen uppfattning sedan han tillträdde som ny VD i Skandia Liv i november 2003 är att försäkringstagarna i Skandia Liv lidit stor skada av alla ”maktaffärer” inom bolaget. Den största och mest uppmärksammade affären var försäljningen i januari 2002 av Skandia AB:s avtal (Skandia Asset Management med Skandia Liv avseende livbolagets kapitalförvaltning till Den norske bank (DnB)

Ingen av de båda första granskningsgrupper som tillsatts av Skandias respektive Skandia Livs styrelse har dock kommit till slutsatsen, att det som skett kan betecknas som olovlig vinstutdelning, och därmed berättigar till kompensation.

Den av Skandia Liv tillkallade utredningen hade till uppgift att granska om transaktionerna genomförts i strid med gällande lagstiftning. Granskningsgruppen som bestod av Ulla Nordin Buisman, Lennart Låftman och Jan Ramberg kunde märkligt nog inte finna några belägg för att Moderbolaget otillbörligt berikat sig på Skandia Livs bekostnad.

När Urban Bäckström vill ta del av den rättsliga analysen i rapporten, upptäckte han att det inte finns någon sådan. Lennart Låftman tvingades därför att krypa till korset och erkänna att det aldrig gjordes någon juridisk bedömning.

Skandia Liv tvingades till slut, efter påtryckningar från både Konsumentverket och Föreningen Grupptalan mot Skandia (som jag själv tillhör) och des närmare sjuttontusen medlemmar att genomföra två ordentliga analyser som genomfördes av advokat Stefan Lindskog och professor Jan Kleineman, för att på nytt bedöma samma fråga.

Bägge kom då fram till att försäljningen av Skandia Asset Management innebar en olovlig vinstutdelning, eftersom hela försäljningslikviden stannade i moderbolaget Skandia, och ingenting gick till Skandia Liv.

Hur utredarna gått till väga, för att utreda de ekonomiska förhållandena mellan Skandia Liv och moderbolaget, får mig osökt att tänka på hur det gick till under bankkrisen.

Under den krisen var delvis samma aktörer inblandade som under försäkringskrisen. För slutrapporten om ansvaret för Nordeas (gamla Nordbankens) styrelse svarade Otto Rydbeck som också varit involverad i Skandias styrelses tvister med ledningen. Men hittills har ingen oberoende utredare fått i uppdrag att utreda vad det var som orsakade själva bankkrisen, vilket skulle fått alltför stora positiva konsekvenser för alla bankkunder som stämt bankerna för felaktigt uppsagda krediter under denna period.

Genom att stämma Skandia för oegentligheterna som förekommit i bolaget har Föreningen Grupptalan mot Skandia äntligen fått igenom en skiljeprocess som slutgiltigt kommer att klargöra alla turerna i målet.

Själv menar Urban Bäckström att livbolagens förtroendeproblem är olyckliga. Allmänhetens förtroende kommer vid fel tidpunkt, med tanke på att mer talar för det långsiktiga sparandet måste öka.

Han tvingas erkänna att den första omständigheten är att den allmänna pensionen genom den genomförda pensionsreformen tillsammans med avtals-/tjänstepensionen, i framtiden inte kommer att ge medelinkomsttagaren mer än kanske hälften av slutlönen, för försörjningen efter pensioneringen.

Den andra omständigheten är att den svenska välfärdsstaten efter bankkrisen ser ut att ha begränsade möjligheter att överhuvudtaget infria sina löften i framtiden. Hur osäker regeringen i själva verket är på de pensioner som kommer att kunna betalas ut, visar man genom de orangefärgade kuvert som sänds ut till alla Sveriges hushåll varje år.

Egentligen innehåller de inga pensionsbesked, utan endast en prognos för den allmänna pensionen. ”Hur mycket pengar du får när du går i pension beror på hur länge du arbetar, hur mycket du tjänar och på den ekonomiska utvecklingen i Sverige”, står det uttryckligen i beskedet.

Med sådana vaga löften från den socialdemokratiska regeringen om framtida pensioner, som ersätter det tidigare beslutade ATP –systemet,  är det inte förvånande att pensionsspararna rasar mot Skandia och ledningen för Skandias egna bonusar och pensionsförmåner som gör att alla spararna får mindre utdelning. 

Skandia tvingades först stämma både Ulf Spång som tidigare var finanschef och Lars-Eric Petersson som var VD i Skandia, för att de bägge otillbörligt skott sig på bolagets bekostnad. .

Redan nu har Skandia backat om Ulf Spång. Även om Ulf Spång tappar en tredjedel i sin pensionsuppgörelse med Skandia genom sin uppgörelse i godo, får han ändå behålla större två tredjedelar av bruttosumman på drygt 115 miljoner i bonusprogrammet ”Sharetracker”, som omvandlades till pension.

Att man valde Urban Bäckström som ny VD för det sargade Skandia liv är inte förvånande. Även om även Bäckström var med och offrade bankkunder för att rädda krisbankerna som statssekreterare i finansdepartementet,  har han gjort bra ifrån sig som riksbankschef och lyckats med den svåra bedriften att skapa en självständig svensk riksbank.

Hur Urban Bäckström ser på sitt arbete med att återupprätta förtroendet för Skandia Liv i framgår av boken. Det  ger vid handen att vi nog inte kommer att få se lika många skandaler i fortsättningen. Åtminstone inte  så länge som Bäckström är VD i bolaget.

Pensionssparande Förtroende, aktiebubblor, kriser och trygghet ger också en god insikt i pensionssparande och hur aktiebubblor uppstår. Därför rekommenderar jag gärna boken till alla som vill veta mer om livbolagens placeringar och avkastningskrav,  och hur livbolagen fungerar som både förvaltare och ägare.  

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen