[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Staten och korruptionen
Av Henrik Stålhane - Debatt  - 29 nov. 2008

Jag vet egentligen inte hur denna rubrik överensstämmer i resten av Europa, men som mästare på illusioner även inom områden som jag behärskat, som naturvård och liknande, vet jag att Sverige inte alls är det föregångsland i denna dagsaktuella fråga, som de flesta väljare tror sig veta. Teori och praktik står så långt ifrån varandra att man bara kan dra slutsatsen att vi svenskar måste vara villiga offer i denna politiska “satir”.

Mot indoktrineringen i detta “mitt” ämne står att Sverige är den enda europeiska nation som lyckats utrota alla typarter och samtidigt lyckats med konststycket att få Svensken att framstå som “djurvän” , både inför sig själv och inför andra.

Det var en “salva”, det.

Vad skall man annars kalla det när de svenska “nationalarterna” på grund av dess forntida rykten som “bondehot” eller nutida “vårdobjekt”, avlivas för att de ses som konkurrenter?

Naturvård? antagligen.

Bävern utrotades. Viltsvinet utrotades, Vargen utrotades, Kungsörn och Havsörn utrotades och Pilgrimsfalk utrotades av människor som sköt dem, eller förgiftades av betning, direkt eller indirekt.

Detta ligger inom mitt kompetensområde som Jägmästare, så här kostar jag på mig att ha en grundad åsikt då skogsföryngringarnas viltskador, konstigt nog ökar när hjortdjurens predatorer “hålls efter”. Konstigt?

Att arter planteras in eller “kontrollerat” återinförs är en annan sak.

Om historien tillåts upprepa sig är det kanske invandrargrupper som får åtgärda 100 års laglöshet och återuppbygga nationell ansvarskänsla med bl.a. ett fungerande rättssystem.

Det verkar ju så, nu när det tydligen skall behövas ett “kontrakt” för att få titeln “invandrare”.

Med tanke på naturvårdens diskussioner om “vara eller icke vara” borde det gå smidigt med olika typer av “reservat”.

Kan staten bedra medborgarna så motsägelsefullt med så lättkontrollerbara utfästelser som gällande vår omedelbara omgivning, vad sker då i skydd av mänskliga utvalda “kulisser”?

Nu när banksystemet återigen känt sig manade att kringgå banklagstiftningen, klagar man på lagarna och jämför med småbarn som norpar godis vid kassorna och tillåts på något mystiskt sätt både att “norpa” och utpressa staten, samt erhålla personliga bonusbelöningar för sin fräckhet.

Nu när staten tar över, för andra gången skulle det vara ologiskt om bankerna inte snabbt sätter det i system för att kunna agera girigt u.p.a. och u.n.a. (utan nationellt ansvar) så att säga.

Riksbanksschefens gårdagsbortförklaringar klingade så ihåligt att det nog behövs en rejäl bonus framöver för att ha sänkt sin trovärdighet till undre gränsen.

Nu börjas det till råga på allt suckas efter kommunistiska manifest och förstatligande av banker från marknadsekonomins högborg USA.

Då är är det allt ett globalt politiskt misslyckande av onämnbara kvaliteter och omåttliga kvantiteter.

Det pågår över huvudet på de flesta och är de facto oförståeligt till och med för de som har betalt för att förstå, men inte orkar.

Uthärda är nyckelordet och hoppas det räcker till när depressionen slår till med full kraft. Kanske utrensning skulle vara ett bättre nyckelord.

Med vänlig hälsning

Henrik Stålhane

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida