Följ Börje Ramsbros tvist med
den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Absurditeter
Av Marie-Anne Olsson - 5 mars 2017
Jag undrar mer och mer för varje vecka som går vad det är för samhälle vi lever i. Den ena skandalen efter den andra avslöjas. Det har blivit alldeles absurt. Och det mest absurda är kanske att själva staten på ett eller annat sätt är inblandad i så gott som samtliga absurditeter, genom departement, myndigheter och andra verksamheter.
Läsare av tidigare inlägg är väl bekanta med Börje Ramsbro och ”System 3R-skandalen”, så jag ska inte upprepa historiken. Den går att läsa mera om här, se: ”Dags för sanningen…. ”
”System 3R-skandalen” har pågått länge och den är inte slut än. Börje har inte givit upp strävan efter rättvisa och efter att få upprättelse. Under tiden dyker det upp den ena absurditeten efter den andra. Här har jag bara plockat ut några exempel ur högen.
Exempel 1:
Ett exempel är när Börje polisanmälde den statliga Stiftelsen Industrifondens ombud för att i förhandlingar i tingsrätten ha fört in både falska och förfalskade urkunder (dokument). Det gjorde de med syfte att försöka visa, trots all motbevisning, att Börjes företag System 3R hade varit helt utan värde. En mycket klar bevisning skickades med till polisen. Den visade förfalskningarna och även att företagets marknadsvärde uppskattades till cirka 175 Mkr, enligt värdering.
Efter kort tid hörde den polisutredare som fått ärendet på sitt bord av sig till Börje. Hon informerade om, på ett vänligt och korrekt sätt, att det här ärendet låg utanför hennes specialområde (som var droghandel och småbrott). Hon sa att hon hade tagit beslutet att inte göra någon förundersökning. Målet skulle avskrivas.
Men, hon rådde istället Börje att begära prövning av polisens beslut hos åklagaren. Där skulle det finnas mer kunskap om dessa typer av brott. Detta gjorde Börje den 17 januari i år, 2017, enligt konstens alla regler. Begäran var väl genomarbetad med hjälp av en erfaren pensionerad kammaråklagare som visste vad frågan gällde. All övertygande bevisning bifogades. Begäran om prövning av polisens beslut
Redan efter två veckor kom svaret från åklagarmyndigheten, enligt följande, citat:
”Skäl för beslutet
Enligt min bedömning har Polisen gjort en riktig bedömning som lagt ner förundersökningen då jag anser att det saknas anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Din begäran om prövning ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd.”
Man kan se likheter med både vad som beskrivs i Franz Kafkas ”Processen” och med det som kallas ”moment 22”. Det är en evig rundgång. Har vi inte kommit längre i vårt ”moderna samhälle”? Vi har ju infört något som kallas EMR-reformen, dvs En Modernare Rättegång. Jag har ännu inte kunnat lista ut vilken förbättring den var tänkt att åstadkomma.
Någon kompetens hos aktuell åklagare kan här inte skönjas, inte heller någon vilja att lägga ned den tid och energi som krävs för att sätta sig in i vad saken gäller. Tydligen hamnade ”ärendet” återigen hos någon som inte var kompetent nog, någon som dessutom också var för feg för att medge detta.
Hur kan det vara möjligt att en åklagare tycker att polisen gjorde rätt, när inte ens polisen själv anser detta? Det tycker jag är absurt.
Jag börjar betvivla att det överhuvud taget finns några kompetenta personer inom rättsväsendet. De har kanske i det tysta ersatts av robotar som lämnar standardsvar på löpande band?
Överprövning av åklagarbeslutet har begärts till åklagarmyndigheten, vilken har lämnat ärendet vidare till ”Utvecklingscentrum”. Jag vet inte vad det innebär men hoppas att verksamheten där är mer ”utvecklad” för att ta tag i förfalskningar och ekonomisk brottslighet.
Exempel 2:
Jag vill göra en liknelse här. Tänk dig att din nya, fina och dyrbara bil har blivit stulen. Du har anmält stölden till polis och försäkringsbolag. Du hoppas naturligtvis på att dessa ska agera och att rättvisan ska ha sin gång. Du utgår ifrån att du ska kunna diskutera med försäkringsbolaget om hur du ska kunna få ersättning för din förlust, när du väl har lagt fram fakta på bordet.
Döm om din förvåning när biltjuvarnas ombud hör av sig, per majl, med följande uppmaning: "På uppdrag av försäkringsbolagets styrelse hänvisar vi till dina påstötningar på försäkringsbolaget. Dess ledning och styrelse vidhåller att all kontakt ska tas genom ombud, dvs. oss. Om du har några förslag på en "fredlig lösning” ber vi dig att kontakta oss direkt, skriftligt, för vidare diskussion."
Börje blev bestulen på sin synnerligen dyrbara ”bil” för mer än 20 år sen, dvs sitt företag värderat till cirka 175 Mkr. Han har tagit tid på sig att på alla sätt och vis få fram fakta. Först 2011 fick han en klar bild över hur det hade gått till och hade allt i skrift framför sig på bordet.
Då vågade han stämma en av de tre tjuvarna. Eftersom den här tjuven var en statligt kontrollerad stiftelse, nämligen Stiftelsen Industrifonden, trodde han att rättvisan skulle ha sin gång på ett ärligt sätt. Ack, vad han bedrog sig. Processen har nu pågått i nära fem års tid.
Börje har under årens lopp skickat många brev till Industrifondens ledning och styrelse (vilka personligen inte har varit delaktiga i stölden eftersom den ägde rum före deras tid), där han har vädjat till deras anständighet. Nyligen föreslog han att de tillsammans skulle sätta sig ner och sakligt gå igenom fakta och bevis och gemensamt komma fram till någon form av fredlig lösning. Se mejl till styrelseordförande Charlotte Brogren, 2017-01-23
Istället för att generaldirektör Charlotte Brogren tog sitt ansvar som ordförande på allvar och såg till att själv eller via Industrifondens ledning reda ut detta, fick Börje ett mejl direkt från de ombud som ända från starten försvarat tjuvarna och hållit dem bakom ryggen, de ombud som själva begått lagbrott och gjort allt för att försvåra och förhindra att rättvisan har sin gång i den här processen, citat:
”På uppdrag av Industrifondens styrelse hänvisar vi till dina brev till Industrifonden den 4 respektive 23 januari 2017.
Industrifondens ledning och styrelse vidhåller att all kontakt i detta ärende ska ske genom ombud. Om du har några förslag på en ”fredlig lösning” av den uppkomna situationen ber vi dig att kontakta undertecknade i skrift för vidare diskussion".
Börje har givetvis förlorat allt förtroende för ombuden för länge sen efter deras oseriösa processföring, och han har upprepat informerat både styrelse och ledning hos Industrifonden om detta. Man kliar sig i huvudet. Det här är ytterligare en sann absurditet.
Exempel 3:
Som beskrivits i ovan exempel 1 spelade Industrifondens ombud med falska och förfalskade urkunder i tingsrätten. De lyckades därmed föra rättens ledamöter fullständigt bakom ljuset och vann huvudförhandlingen. Börje skickade givetvis in en begäran om prövningstillstånd till Svea Hovrätt, vilken tydligt visade hur det hade gått till i tingsrätten. Den upprättades av ombudet enligt konstens alla regler.
Vad hände? Jo, han fick avslag på sin begäran nästan med vändande post. En av undertecknarna var hovrättsrådet Dan Öwerström. Detta hovrättsråd har dock helt "missat” att anmäla stark misstanke om jäv, vilket man är ålagd att göra enligt reglerna i publikationen ”God domarsed – Grundstenar och frågor”, citat:
”Det får således inte föreligga något sådant särskilt i lag angivet förhållande som medför att domaren är jävig att handlägga målet och inte heller någon annan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet.
-----
Även opartiskhet återfinns i artikel 6 Europakonventionen som ett av de kriterier som krävs för en rättvis rättegång. Med Europadomstolens tolkning av artikeln innefattar bestämmelser ett krav på dels subjektiv opartiskhet, dvs. att domaren rent faktiskt är opartisk, dels ett krav på objektiv opartiskhet, vilket innebär att objektiv betraktare inte får hysa något tvivel om domstolens opartiskhet.”
Dan Öwerström har under cirka elva år varit verksam som advokat inom MAQS Law Firm. Från MAQS Law Firm kommer också Industrifondens två ombud. Detta väcker misstanken om en jävsituation hos alla, utom tydligen hos Dan Öwerström själv.
För att ytterligare spä på jävsmisstanken sitter Dan Öwerström sida vid sida med Industrifondens båda ombud i skiljedomskommittén för ICC Sweden, se Utdrag ICC Sweden, sida 19
Att inte Dan Öwerström, och de övriga hovrättsråden, inser att det här är en mycket starkt misstänkt jävsituation är helt absurt.
Sammanfattning
Listan skulle kunna
göras mycket längre. Jag ska stanna här, men
måste ändå ta upp en
enda sak till. Det är det faktum att
näringsdepartementet nu slår på trumman och satsar 80 Mkr på att, via
Vinnova och PRV, sprida kunskap om att ett företags marknadsvärde till 80 procent består av immateriella tillgångar. Det är inget nytt under
solen. Det stämmer helt och hållet med det som var fallet med Börjes
globala företag System 3R, se
presentation från juni 1994. Men
den insikten
har ännu inte, hör och häpna, slagit rot inom Industrifonden.
Den som mest borde skämmas över detta är Vinnovas generaldirektör,
Charlotte Brogren, även styrelseordförande i
Stiftelsen Industrifonden. Man skulle kunna förvänta sig att hon börjar
med att sopa rent framför den egna dörren, förvissa sig om hennes egna
styrelseledamöter förstår vad det handlar om. Hur i hela världen ska hon
annars kunna klara av att ansvara för att sprida kunskap om de
immateriella tillgångarnas
betydelse i företagen? Är det brist på
kompetens, omdöme och civilkurage? Eller är det så att hon helt medvetet
håller sin skyddande hand över de brottsliga handlingar som
Industrifonden och dess ombud gjort sig skyldiga till? I så fall anser
jag att det är dags att avsätta ytterligare en generaldirektör med
omedelbar verkan. Avbildad: Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova
I den pågående tvisten Börje Ramsbro - Industrifonden, vilken Börje hittills har förlorat, är det styrkt att de som kapade företaget hade träffat ett hemligt avtal med bankerna om att ta över företaget till substansvärdet/”skrotvärdet”. De immateriella rättigheterna skulle överföras kostnadsfritt från moderbolaget System 3R Holding AB (dvs Börje själv) till det operativa dotterbolaget System 3R International AB, vilket därefter "förvärvades" för 1 kr enligt denna hemliga uppgörelse. Detta vägrar Industrifonden att ens kännas vid, mycket mindre ta en saklig diskussion om och rätta till de tidigare brottsliga handlingarna.
Genom att Industrifonden använt falska och förfalskade dokument och vittnen som begick mened lyckades ombuden bedra tingsrätten och sopa bort marknadsvärdet på cirka 175 Mkr utan vidare. Tingsrätten gick på detta och det hela blev en ren absurditet.
Börje tvingades lämna ifrån sig både immateriella tillgångar till ett uppskattat värde på cirka 100 Mkr, de 3 procenten royalty som löpande utgick och samtliga aktier i företaget utan ersättning. Efter några år såldes företaget vidare för ca 325 Mkr till en utländsk köpare.
I stället är han nu jagad av Industrifonden som aggressivt kräver ersättning för sin rättegångskostnad på 4.7 Mkr.
Det finns fler exempel men redan de här redovisade är alldeles för många.
Nu ligger en ”Klagan om domvilla” hos Högsta Domstolen, där Börje begär resning för omprövning av målet i Svea Hovrätt. Kan man möjligen börja hoppas på ett slut på absurditeterna?
Hälsningar
Marie-Anne OlssonFriaskribenter
Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden -
Innehållsförteckning