[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Några av de allvarligaste brotten som Hans Dalborg han begå under sin tid som koncernchef var ju att vilseleda både aktieägarna och bankens viktigaste kunder om Nordeas obeståndssituation. För bägge dessa grova ekonomiska brott finns det skriftliga bevis. Att brotten fortfarande inte åtgärdats, tillskriver jag de största politiska partierna, som måste känt till dessa olagliga förfaranden, och nu inför valet gör allt för att tysta ner det som skedde.

Bo Lundgren var ju som ”bankminister” direkt ansvarig för att krisbankerna sänkte värdet på alla panterna i uttalat syfte att lägga beslag på kundernas tillgångar vilket naturligtvis blev mycket lättare genom att via nya värderingar kunna påvisa att säkerheterna hade förlorat i värde, även om det inte förhöll sig på det viset.

Göran Persson satt ju med i Bankstödsnämnden och var lika informerad som Bo Lundgren om krisbankernas olagliga åtgärder mot sina kunder, utan att på något sätt agera för bankkundernas bästa, trots att han mycket väl kände till att såväl Gota Bank som Nordea var på obestånd redan den 1 februari 1990, och därmed skyldiga att begära sig själva i konkurs.

I själva verket var det ett 20-tal stora krediter till främst fastighetsbolag som svarade för 75 % av Nordeas samlade förluster, vilket Hans Dalborg också erkänt i brev, till sina viktigaste kunder den 28.10. 1991.

I samma brev gör han sig skyldig till bedrägligt förfarande, genom att lura kunderna att stanna kvar i banken, genom att påstå att ”förlusterna till trots har banken mycket stora kapitalreserver. Efter den nyemission som banken kommer att genomföra, förfogar vi över betydande samlade reserver,” skriver Dalborg i sitt brev vilket måste betraktas som rent bedrägeri mot bankens skötsamma kunder.

I sitt brev skriver Hans Dalborg samtidigt. ” Vi värnar om våra kunder. Jag lovar Dig att det även i framtiden skall vara förmånligt att ha bankaffärer hos oss”. Några månader senare tar han tillbaka detta löfte genom att strypa alla krediter och föra över några av bankens viktigaste kunder till det famösa ”skräpkreditföretaget” Securum.

Med en årslön på cirka 10 miljoner svenska kronor går nu Thorleif Kraurup ner till mindre än hälften av detta belopp, samtidigt som han återvänder till Danmark. Han är bara att gratulera ! Vem vill vara kvar som koncernchef i en delstatlig svensk bank som med hjälp av statliga bidrag kunnat köpa på sig ett antal banker utomlands, och samtidigt bidragit till att 60.000 livskraftiga företag försvunnit och att statsskulden ökade med dramatiska 1.000 miljarder ?

Med en sådan ekonomisk politik är det inte så konstigt att Sverige fortsätter sin utstakade väg mot statskonkurs !