[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Senaste graverande exemplet på dålig rådgivning är Svenska Civilekonomföreningens egen börsportfölj, som till sist blev föreningens fall. Föreningen hade anlitat Enskilda Banken ( SEB ) som rådgivare. En aktieportfölj fylld av Ericsson, Metro och Skandia räckte för att nyligen tvinga den anrika föreningen i konkurs.

Bankerna tycks numera sälja tjänster till de kunder där de lyckas få ut de största avgifterna. Utan en tanke på att investeringarna måste genera vinst. Det är de kortsiktiga vinsterna som gäller. På samma sätt lånade bankerna ut pengar under bankkrisen för enstaka stora ”fastighetsklipp” med negativ direktavkastning.

Det var inte förrän bankerna skulle redovisa sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad den 1 februari 1990 som både Gota Bank och Nordea till sin förfäran upptäckte att man gjort slut på hela sitt eget kapital, och staten tvingades gå in som räddaren i nöden. Men i stället för att försätta sig själva i konkurs, som både aktiebolagslagen och banklagen föreskriver, försatte krisbankerna med Gota Bank och Nordea i spetsen sina kunder i konkurs.

Numera är alla svenska banker mer återhållsamma med det egna kapitalet. Men när det gäller kundernas pengar visar man inte samma omsorg och respekt. I samband med bankkrisen lät bankerna allmänheten och företagen stå för notan. På så sätt försvann 60.000 företag och den svenska statsskulden ökade med dramatiska tusen miljarder kronor, medan räntan gick upp med astronomiska 500%.

I dag är det åter hushållen, företagarna och organisationsvärlden som får ta smällarna. Inte längre för den vårdslösa kreditgivningen, utan den dåliga ekonomiska rådgivningen.

Av den planerade lagstiftningen om bankernas rådgivareansvar verkar det bara ha blivit en papperstiger.

När räntorna sjunker passar bankerna i stället på att ta ut höga avgifter utan att kunna prestera motsvarande tjänster. Bara förvaltningsavgifterna för fondsparandet uppgår till 1,5 procent. När börsen sedan sjunker riskerar fondspararen både hela sitt kapital och den ohemula avgiften till banken.

När bankernas räntor var nere i 0,9 procent i snitt på långa sparformer, tvingade bankerna sina kunderna att börja spara i aktier i stället. Vilket nog många bankkunder bittert ångrar i dag. Den fråga som jag vill ställa till bankerna som hittills sluppit ifrån allt ansvar för bankkrisen : När ni tänker börjar ta ansvar för den vårdslösa ekonomiska rådgivningen ?

Svenska folket är inte vana att spekulera. Låt oss därför återgå till ett samhälle som sätter tillväxten i centrum stället. Då återkommer vinsterna automatiskt, i stället för snabba klipp som tycks gälla i dag, och på sikt inte leder någonstans.