[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När Barbo Linnér blev uppsagd från sitt arbete på Telia där hon arbetat i 31 år, förlorade hon samtidigt sina pensionsförmåner, på grund av ett avtal som träffades bakom hennes rygg redan 1991, som hon inte ens kände till. I avtalet framgår att de tidigare Televerksanställa pensionsförmåner upphör, om de blir uppsagda på grund av arbetsbrist.

När Svenska staten behövde pengar för att man inte längre klarade av att betala ränta på de enorma statsskulden som uppkom genom den svenska bankkrisen, gjorde politikerna upp med varandra om att ta 255 miljarder av pensionärernas pengar, utan att informera pensionärerna.

I smyg träffades sedan avtal med PRO och Sveriges Pensionärsförbund för att man inte skulle bli stämda i efterhand. Men alla pensionärer som står utanför dessa förbund har givetvis sina fulla rätt att stämma staten för avtalsbrott, eftersom pensionen är uppskjuten lön som skall betalas när man pensioneras i enlighet med tidigare avtal, och ingenting annat.

I samband med bankkrisen gjorde den moderate "bankministern" Bo Lundgren upp med krisbankerna att man skulle hjälpa bankerna att minska utlåningen. Det skedde dels genom nedvärderingen av hela Sveriges fastighetsbetstånd med mellan 50 - 70 %. Och dels genom att krisbankerna fick Bo Lundgrens löfte att säga upp krediterna för att kunder som inte längre passade in i krisbankernas "portfölj".

Ovanstående tre exempel visar hur staten och företag med statens hjälp kan agera mot sina medborgare, utan att någon har möjlighet att reagera. Vad skall Barbro Linnér göra kring ett avtal som hon inte ens kände till ? Hade hon och hennes arbetskamrater vetat att man i själva verket förhandlat bort hennes pensionsförmåner redan för tio år sedan, skulle nog både hon och hennes kollegor reagerat mycket kraftigare på ett tidigare stadium.

Hela svenska folket borde självfallet agerat mot att staten går in och väsentligt försämrar pensionärernas villkor - om de vetat om vad som hände. Beslagtagandet av pengarna skedde i smyg, för att känslorna inte skulle svalla ! De politiskt följaktiga pensionärsorganisationerna informerade inte ens sina medlemmar vad som hade hänt !

När det gäller de 60.000 livskraftiga företag som fick alla sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna, på grund av bankkrisen, bröt bankerna också ingångna avtal. Politikerna var i princip överens om att detta kunde ske. Men det var moderaterna och den dåvarande "bankministern" Bo Lundgren som hade makten och bestämde.

Vad som är allvarligt i en demokrati, är när politiker tillåts lura sina väljare och sedan inte kan ställas till ansvar för vad de ställer till med. Fortfarande har inte politiker behövt svara för vad de ställde till med under bankkrisen, trots att hela Sverige riskerar att gå i statskonkurs på grund av vad som skedde.

Det enda positiva som har skett är att allmänheten reagerar. Det såg vi i det senaste valet när moderaterna förlorade en tredjedel av sina väljare.

Enligt valforskaren Sören Holmberg tillfogades moderaterna det största nederlaget för partiet i demokratins historia. Borde därför inte moderaterna sätta sig ner och fundera över den egentliga orsaken till den stora valförlusten, som även hotar partiets fortsatta existens, så länge som Bo Lundgren tillåts sitta kvar som partiledare !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen