[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I Dagens Nyheters ledare samma dag, beskriver Lars Jonung, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan, insiktsfullt de mekanismer som fick kronan på fall. Jag håller med bägge författarna om den politiska bakgrunden till den svenska bankkrisen. Socialdemokraterna har dessutom redan erkänt, att det var en vårdslös ekonomisk politik under deras ledning som ledde fram till spekulationsvågen, där de svenska bankerna och ett fåtal större fastighets- och finansbolag, spelade huvudrollen.

Såväl Carl Bildt som Lars Jonung beskrivning av vad som ledde fram till att bankerna började spekulera med spararnas medel är således helt korrekt. Men det ursäktar vare sig bankernas agerande, eller hanteringen av bankkrisen från politikernas sida. Om denna hantering under krisen, skriver vare sig Bildt eller Jonung någonting.

Låt mig därför få komplettera bägge författarna och berätta vad som hände sedan bankkrisen väl var ett faktum den 1 februari 1990, då såväl Gota Bank som Nordea hade förbrukat hela sitt egna kapital och var skyldiga att begära sig själva i konkurs, utan att någonting hände. I dag vet alla att de svenska bankerna 1990 inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, och att detta var den direkta orsaken till bankkrisen i Sverige.

Utländska banker vägrade att låna ut mer pengar till Sverige. Riksbanken tvingades garantera bankernas återbetalningsförmåga. Den moderate ”bankministern” Bo Lundgren gav bankerna fria händer att säga upp krediterna för livskraftiga företag. Hela Sveriges fastighetsbestånd nervärderades med mellan 50 - 70 %, med Lundgrens goda minne !

I praktiken införde Sverige planekonomi under den borgerliga regeringen som styrdes av Carl Bildt som statsminister och med Bo Lundgren som bankminister. försvann  60.000 livskraftiga företag.  Den svenska statsskulden ökade med dramatiska 1.000 miljarder kronor, plus ränta.

Inte i någon av alla mina artiklar i svensk dags- och fackpress har jag försökt maskera de långsiktiga drivkrafterna bakom den svenska bankkrisen 1987 - 1993. Men vad såväl Bildt som Jonung gör sig skyldiga till, som tycker det är roligare att diskutera i makroekonomiska termer, än att redovisa fakta vad som skedde under själva krisen.

Därför väljer de att helt bortse från vad som hände under bankkrisen, genom att också berätta hur de svenska företagen behandlades av krisbankerna under denna period !

Vem skall man lägga skulden för detta om inte de som satt vid makten ? Det gäller också det idiotiska kronförsvaret, där företagarna fick bära den tyngsta bördan medan såväl bankerna som börsbolagen blev informerade av regeringen, och kunde försvara sig i tid !

Det var den borgerliga regeringen under Carl Bildts och Bo Lundgrens ledning som hade makten 1991 - 1994. De måste självfallet ta på sig ett politiskt ansvar för hur de skötte sitt fögderi under denna period ! Det har Carl Bildt redan gjort genom att avgå som partiledare och från riksdagen. Bo Lundgren däremot, försöker fortfarande klamra sig fast vid makten !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen