[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Riktigt så enkelt är det nog inte, vilket framgår av f d statsministern Carl Bildts inlägg i Expressen samma dag, där han starkt kritiserar Erik Fichtelius hemliga samarbete med Göran Persson.

I Brännpunktsartikeln försvarar Fichtelius sitt engagemang, ihop med statsminister Göran Persson. Samtidigt tillåts han av chefen för Aktuellt-redaktionen att även i fortsättningen verka som politisk reporter på statstelevisionen, även om han fått en tillfällig ”time-out” i nyhetsrapporteringen, för att i lugn och ro kunna följa upp sitt engagemang för statsministern.

Men den politiske redaktören Erik Fichtelius är inte ensam att verka som maktens megafon. Även den f d chefredaktören på Svenska Dagbladet ( SvD ) Mats Svegfors höll tyst med vad han visste om orsakerna till den svenska bankkrisen, och belönades med en landshövdingspost för att han höll tyst med vad han visste, och varit lojal mot både den socialdemokratiska och borgerliga regeringen under bankkrisen.

För sin insats fick han även öknamnet ”Svekfors” som han förtjänar, men som jag vet att han inte gillar. Sedan Svegfors slutat, har Svenska Dagbladet har tidningen på ett föredömligt sätt öppnat sina portar för min och andras kritik för vad som hände under bankkrisen.

Dagens Nyheter ( DN ) fortfarande tillåter sig att censurera nyheterna kring de oegentligheter som bankerna och politikerna gjorde sig skyldiga till under krisen. Det är vi, som även skrivit om Kreugerkraschen vana vid, eftersom DN redan då inte var sanningsenlig i rapporteringen om Kreugerkraschen och dessutom tillät sig att förtala Ivar Kreuger redan innan han blev mördad.

Det var med tanke på den ensidiga nyhetsrapporteringen i TV som skedde under bankkrisen, som jag själv efterlyste mer tid för journalistisk analys, i tidningen Journalisten redan 1999.

Det räcker inte för politiska reportrarna att bara repetera vad politikerna säger. Frågorna som en journalist också är skyldig att besvara är ”när, var, hur och varför. Något som saknas i den politiska rapporteringen i framför allt TV, där journalisterna inte bemödar sig om att se helheten, utan bara repeterar vad man hör från politikerna.

Vad jag då frågade efter och fortfarande saknar i rapporteringen, är objektiv analys från journalisternas sida, i många samhällsfrågor av intresse. Det gäller framför allt frågor som har stora rättsliga påföljder som journalister överhuvudtaget inte verka bry sig om.

Fortfarande har vare sig reportrarna på Sveriges Television brytt sig om att undersöka hur politikerna kunde få trolla bort 250 miljarder från pensionärernas pengar som skedde i samband med förändringen av pensionssystemet, eller varför krisbankerna Gota Bank och Nordea inte begärde sig själva i konkurs, när de var på obestånd redan den 1 februari 1990.

”En journalist måste kunna umgås med makten” försvarar sig Erik Fichtelius. Men en journalist måste också kunna förutsättningslöst granska både makthavarna och deras åtgärder.

Något som för närvarande inte sker inom den statliga svenska televisionen vilket gör att den inrikiska politiska nyhetsrapporteringen i TV, tyvärr måste betecknas som både subjektiv och ointressant.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen