[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Under såväl Sveriges första stora finanskris i samband med Kruegerkraschen 1932, som under den svenska bankkrisen (1987 - 1993) när storbankerna själva var på obestånd, har bankerna använt sig av okritiska media, för att både desinformera vad som skedde och passa på att förtala sina kunder som man låg i tvist med.

I bägge fallen lyckades bankerna först med sitt uppsåt, för att sedan bli avslöjade. I samband med Kreugerkraschen tog avslöjandet mycket lång tid eftersom regeringen hemligstämplade allt vad som hände under 68 år. Därför kunde avslöjandet ske först efter 70 år av Fil Doktor Sven Olof Arlebäck i den avslöjande och mycket välskrivna boken om kraschen 1932: Kreugerkraschen Storbankernas verk ?(Wallgårds Förlag 2000)

I fallet med den svenska bankkrisen kunde många av avslöjandena och orsaken till bankkrisen ske redan efter tio år, trots regeringens hemligstämpling kring bankernas obeståndssituation, och när denna inträffade. Avslöjandena om vad som skedde sker i min nyutkomna bok om den största ekonomiska krisen i Sveriges historia: Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen,2003)

Hur kunde då genomslaget kring krisbankernas desinformation bli så stor ? I samband med Kreugerkraschen förtalades en enda familj under så lång tid och på ett sådant kraftfullt sätt av både tidningar och radio, att ingen vågade gå emot de rättsvidriga beslut som fattades mot hela familjen Kreuger. Samma sak hände under bankkrisen, fast i oerhört mycket större skala. Både mot både företag och privatpersoner.

Många företagare och privatpersoner som tvistar med bankerna för att de på ett rättsvidrigt sätt fick alla sina krediter uppsagda under krisen, förtalas av krisbankerna i olika register. I dessa register blandade man ihop riktiga banditer och mördare, med helt oskyldiga människor för att få registren att verka trovärdiga.

Gota Bank och Krisbanken Nordea använde sig av flera olika s k ”dödskalleregister där man både kränkte och svartlistade sin kunder som man befann sig i tvist med.Även bankernas eget lagliga kreditupplysningsregister UC används för närvarande att förtala bankkunder. Därför vill inte bankerna längre, att alla de som ”svartlistas” längre skall få information om vad som står i dessa register !

Att begära in engagemangsspecifikation för att ordentligt kunna fastställa tillgångar och skulder i samband kring ett befarat obestånd är en självklarhet i samband med pantrealisation. Det skedde aldrig i samband med Kreugerkraschen 1932 och inte heller i samband med den svenska bankkrisen. På så vis kunde bankerna både desinformera och dölja sin egen obeståndssituation, och att kunderna som man godtyckligt försatte i konkurs, inte var på obestånd.

När det gäller rena desinformationen om vad som hände har Nordea använt sig av SNS ( Studieförbundet för Näringsliv & Samhälle som sin främsta informationskanal.

I styrelsen för SNS är Hans Dalborg, tidigare VD i Nordea och numera styrelseordförande aktivt verksam, för att genom publicering av olika böcker och forskningslitteratur för på bankens bekostnad dölja bankkrisens egentliga orsaker.

Av SNS har både nationalekonomen Johan Lybeck och fler bankdirektörer och forskare fått bra betalt för att desinformera om krisen. Men Nordea har även använt sig av Ekerlids förlag och intervjuer i såväl affärspress som dagspress för att få ut falsk information om vad som hände under bankkrisen.

Både Gota och Nordea kunde dessutom skaffa fram nytt kapital till dessa banker under falska förespeglingar, eftersom dessa bankers obeståndssituation var mycket värre än man vågade redovisa.

Mot ovan redovisad bakgrund är det därför orimligt, att de finansiella aktörer som skapade Sveriges största finanskris genom tiderna skall förbli ostraffade, bara för att de hittills lyckats med konststycket att desinformera om de verkliga orsakerna till vad som hände och dessutom förtala sina kunder.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen