Därför är det hög tid för regeringen att äntligen lättar på förlåten och släppa hela hemligstämplingen av de brott som krisbankerna och ledningarna i bl a Gota Bank och Nordea begick under den svenska bankkrisen 1987 - 1993. Samtidigt måste den oberoende kommission som riksdagens beslutade om för mer än ett år sedan omgående komma igång med sitt arbete.

Det kan ju inte vara rimligt, att de som begått alla dessa grova brott skall hinna avlida, innan polis och åklagare undersöker dessa grova brott, som redan är bevisade. Vad var det då för brott bankerna begick under bankkrisen som jag skriver om i min bok ”Från bankkris till börskris” ? (Bankrättsföreningen, 2003) De största och grövsta brotten som krisbankerna Gota Bank och Nordea begick under 1990 och 1991 var att vilseleda alla bankens kunder, om dessa bankers ekonomiska situation. Såväl Gota Bank som Nordea var ju på obestånd redan den 1 februari 1990, och därmed skyldiga att begära sig själva i konkurs.

Därmed följer automatiskt den obligatoriska förpliktelsen, enligt både aktiebolagslagen och banklagen att upprätta kontrollbalansräkning, och skyldigheten att jämföra den fiktiva bokföringen i dessa bägge banker med det faktiska utfallet. Den allmänna amnestin för krisbankerna skedde ju först hösten 1992.

Men det var något som vare sig revisorerna, styrelserna eller ledningen i Gota Bank och Nordea gjorde. På så vis hamnade i stället alla kunder i Gota Bank och Nordeas ”skuldfälla”. Många Tragedier och företagsnedläggelser hade kunnat undvikats om t ex Björn Wahlström eller Hans Dalborg gjort vad de var skyldiga att göra.

Den andra stora frågan gäller förstås Nordeas vilseledande nyemission 1991, då Hans Dalborg begärde 5,2 miljarder kronor i kapitaltillskott, trots att banken var i behov av minst det tredubbla i omedelbart bistånd. Detta fel har banken också erkänt, och staten blev då tvungen att återbetala alla de privata aktieägarna som blivit grundlurade av Nordea.

Det tredje och grövsta brottet är att krisbankerna som var skyldiga enligt lagen att avveckla sig själva i stället valde att avveckla sina kunder, som man sedan försatte i konkurs. Först blev kunderna vilseledda om bankernas insolvenssituation sedan fick de alla sina bankgarantier och lån uppsagda. Alla svenska fastigheter nervärderade med mellan 50 -70 % av Finansinspektionen med den f d bankministern Bo Lundgrens godkännande, för att bankerna lättare skulle kunna tillgodogöra sig kundernas egendomar.

För att återskapa sin redan förlorade kapitaltäckningsgrad försatte krisbankerna med Gota Bank och Nordea i spetsen sina kunder i konkurs, samtidigt som man påkallade borgensmännen orimliga borgensåtaganden, vilket också ledde till många personliga konkurser.

Man vårdade heller inte sina panter som man var skyldiga att göra utan sålde dem dem exekutivt på en redan översvämmad marknad, vilket medförde en gigantisk förmögenehetsförstöring för dem som drabbades. Hittills har bankerna sluppit undan det ansvar de skulle ställs till svars för. De var ju själva skyldiga till den våldsamma kreditexpansionen under 80-talet och till försättandet av sina skötsamma kunder i konkurs under 90-talet.