[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

På grund av bankernas och politikernas agerande under bankkrisen fortsätter Sverige att gå riktigt dåligt. Regeringen vet därför inte riktigt vad den skall ta sig till ! Under januari och februari minskade det redan rekordlåga företagande i Sverige. Minus 6 procent jämfört med samma period 2002. Värst är det just nu i Örebro och Kronbergs län som tappat en fjärdedel av sitt nyföretagande.

Orsaken till eländet skall jag bara ytligt beröra i denna ledare. Det har jag redan tidigare skrivit om i åtskilliga artiklar i svenska fack- och rikspress. Dagens kris beror ju på att framtidsföretagen fick sina krediter uppsagda under den svenska bankkrisen. 60.000 friska framtidsföretag fick sina krediter uppsagda i onödan. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Samtidigt steg den svenska statsskulden till astronomiska tusen miljarder kronor plus ränta, som hela svenska folket nu tvingas återbetala med ökade pålagor för alla fastighetsägare, och minskade pensionsutbetalningar, som en direkt konsekvens av den oetiska och omoraliska hanteringen av den svenska bankkrisen.

Följderna ser vi alltför tydligt i dag. De stora företagen säljs eller lämnar landet. Nu följer småföretagen efter. Även utlänningarna börjar också få upp ögonen för småföretagen. Under 2002 och fram till i mitten av februari 2003, har utländska ägare hittills tagit över 139 företag. Utvecklingen mot svensk statskonkurs fortsätter.

Gota Bank och Nordea som var dom största syndarna under bankkrisen, verkar redan har gjort av med sitt stora kapital som man fått av staten. Nordea fick ju 60 miljarder kronor i statligt stöd som fortfarande inte är återbetalt. Staten tvingades också att stödja Gota Bank sedan pengarna från Trygg Hansa inte längre räckte till.

Nu verkar det som Nordea på nytt är på väg in i en ond nedåtgående spiral, vilket inte är att förvåna sig över så många brott som den banken begick mot sina kunder under bankkrisen, genom att på ett orättfärdigt sätt säga upp krediter för skötsamma fastighetsägare och företagare.

Banken planerar därför att sälja både sitt huvudkontor i Stockholm och ytterligare fastigheter till ett värde av cirka 14 miljarder kronor. Om dessa pengar hade gått till drabbade bankkunder, vore det inte så mycket att säga om saken. Men så verkar inte vara fallet.

I stället för att hjälpa de bankkunder som orättfärdigt drabbades under bankkrisen har regeringen bildat en etik och förtroendekommission som skall ta tag i frågorna kring omoraliskt och oetiskt agerande inom näringslivet. Till och med regeringen verkar ha förstått, att man borde göra någonting för att komma till rätta med eländet, som man själv varit medskyldig till.

Vad gör då regeringen ? I stället för utreda tidigare brott skapar man i stället en ny etikgrupp.

En kommission har bildats för analys av åtgärder som säkerställer förtroende för det svenska näringslivet (direktiv 2002:115). Meningen är att etablera en dialog med näringslivets ägare och företrädare om dagens situation när det gäller förtroende för näringslivet.

Samtidigt som man konstaterar att under de senaste decennierna har enskilda personers andel av det direkta ägande minskat kraftigt, frågar man sig inte varför. Samtidigt som man konstaterar att kompiskorruption och höga bonusar är förödande för näringslivets rykte, har man fortfarande inte tagit tag i gårdagens problem, som man borde.

Allt de som kommissionen borde utreda skedde redan under bankkrisen. Där har den oberoende kommission som riksdagen beslutade om redan för ett år sedan, fortfarande inte tillsatts. I stället för att fokusera intresset på alla bankernas olagligheter som skedde under bankkrisen, fokuserar man i stället intresset på dagens företagare.

Själv har jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen redan anmält mitt intresse att delta i detta arbete, men hittills inte fått något svar. I den speciella referensgrupp som ingår i kommissionen, har man i stället valt några av de största (värsta) aktörerna under bankkrisen, som Jacob Palmstierna och Hans Dalborg från Nordea.

Under sådana förhållande undrar jag vad Etik- och förtroendekommissionen kan komma fram till för resultat. Uppdraget för Etikgruppen är inte bara att komma med förslag utan också skapa och hålla en öppen dialog. Bankrättsföreningen hälsar Etikgruppens medlemmar välkomna att delta i den dialog som sedan 1996 förekommer på Bankrättsföreningens hemsida www.bankrattsforeningen.org.se

De flesta debattinläggen på vår hemsida om etik och moralfrågor handlar faktiskt om Nordea, och Hans Dalborg, som hittills inte alls velat yttra sig alls i denna debatt. Kanske känner han sig mer hemma inom en Etik-och Förtroendekommisson, om medlemmarna i denna grupp inte heller tillåts att yttra sig kritsikt mot alla de brott som Nordea begick mot sina kunder under bankkrisen.

Hade kommissionen ärliga avsikter borde den i stället ta tag i de grova brott som krisbankerna begick under bankkrisen, i stället för att ta in deltagare som förfalskar historiska fakta, på samma sätt som Winston Smith tvingades göra i George Orwells 1984.

Skillnaden i dagen Sverige är att några av marodörerna inom Nordea som numera ingår i Etik- och Förtroendegruppen gör det frivilligt. Mot god betalning.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen