[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ett bra exempel på någon som har drabbats ”dubbelt upp” av denna inhemska helt befängda juridiska modell är f d fastighets- och skogsägaren Thomas Persson när ett stort skogsbolag gjorde intrång på hans ägor, och avverkade hans skog, för egen vinning.

När Thomas Persson reagerade och demonstrerade genom att flytta över hela den avverkade skogen ”mitt i byn” straffades Persson genast, först med fängelse i tingsrätten, som hovrätten så småningom förvandlade till villkorlig dom för det demonstrativa tilltaget som bara skett för att Thomas Persson ville skydda sin egendom. Ärendet vem som i själva verket äger den aktuella skogen, är fortfarande inte ordentligt prövat i någon rättsinstans.

”Som grädde på moset” fick Thomas Persson alla sina krediter uppsagda i sitt fastighetsbolag, trots att banken redan avtalat med Persson om vilket värde som skulle vara på dessa fastigheter. Fastigheterna är sedan länge beslagtagna och sålda. Persson är försatt i personlig konkurs. Men frågan om det avgörande avtalet, mellan Persson och banken, är fortfarande inte avgjort i någon rättsinstans.

Genom att låta den ”fria” bevisvärderingen slå igenom fullt ut i Sverige underlättar man visserligen för domarna i deras arbete, eftersom detta möjliggör ”godtycke som juridisk princip”. Det är alltid är lättare att döma efter sin egen hemmagjorda bevisvärdering än efter fastställda rättsregler. När domaren själv får bestämma vad som är rätt eller fel, kan allting gå galet, vilket det alltför ofta gör i bankmål.

Bestämda och tvingande juridiska rättsregler gör det nödvändigt för domarkåren att följa med i den juridiska utvecklingen, för att på rätt sätt kunna följa de grundläggande bestämmelser som också framgår av EG-rätten, den europeiska bankrätten och Europakonventionen.

Men dessa rättsregler är någonting som både domarkåren och svenska politiker verkar vara allergiska mot. Hur kan det annars komma sig att Europakonventionen implementerades i svensk lagstiftning först efter 40 år, trots att man genom bindande internationella avtal förbundit sig att följa Europakonventionens bestämmelser.

Även EG-rätten vars direktiv 93/13 EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal och skyldighet att i den nationella lagstiftningen återge den i bilagan till direktiv 93/13 intagna listan med villkor som kan anses oskäliga finns fortfarande inte med i lagstiftningen, trots att den borde funnits med sedan 1995.

I detta fall skyllde regeringen sitt medvetna ”slarv” på att direktiven trots allt finns med i lagarnas politiska förarbeten, och fick rätt av EG-domstolen. Men vad EG-domstolen fortfarande inte känner till, är att den svenska domarkåren fortfarande inte följer dessa direktiv, som man åtta år förbundit sig att följa.

I bankmål får många bankkunder aldrig prövat hur en ordentlig pantrealisation skall gå till. Banken brukar hävda att bankkunderna brutit mot avtalsvillkoren utan att kunna bevisa att säkerheterna har försämrats.

Inte heller prövar domstolarna uppsägning av bankgarantier på ett korrekt sätt. Bankgarantier får nämligen inte sägas upp mot fel part, vilket banken gör sig skyldig till när den säger upp garantierna mot bankkunden trots att garantierna i flesta fall är utställda mot annan part.

Själv har jag drabbats av dessa uppsägningar av bankgarantier i början av den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993), som efter mer än tio års processande i olika rättsinstanser, fortfarande inte är avgjort på ett korrekt sätt i någon rättsinstans. Undra på sedan att domarna klagar på att dom har för mycket att göra, utan att dom förstår varför !

När det gäller värderingar av fast egendom är självfallet domstolen skyldig att se till att ordentliga värderingar är gjorda efter gängse regler som också har med kassaflöde och likviditet att göra. Det har Helsinborgs tingsrätt redan kunnat konstatera i ett uppmärksammat bankmål. Men för att inte övriga bankkunder skulle få kännedom om detta speciella mål överklagade banken snabbt till hovrätten, och gjorde sedan upp i godo med den drabbade bankkunden, redan innan huvudförhandlingen i hovrätten för att slippa prejudikatdom.

Sverige måste betraktas som en rättsstat i upplösning så länge man inte respekterar de grundläggande regler som gäller för egendomsrätten. Den enda förklaringen måste jag tolka som att socialdemokraterna som är det politiska parti som har haft det längsta maktinnehavet i Sveriges historia, bara tolererar kapitalismen och storföretagen, men avskyr i själva verket både kapitalister och mindre företag.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen