[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

De flesta av oss minns väl den gamla fabeln om vargen och lammet som framställde orimliga beskyllningar mot lammet, b l a att det skulle ha grumlat vattnet för honom, fastän det stod längre ned vid bäcken än han. När lammet bevisade sin oskuld, utbrast vargen: ”Du må prata och undskylla dig så mycket du vill, jag vill inte bli utan mat i dag”, varefter han rev ihjäl lammet och åt upp det.

På samma sätt bar sig bankerna mot många av sina företagskunder under bankkrisen då 60.000 friska företag försvann. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 miljarder kronor, plus ränta. 250 miljarder kronor beslagtogs av pensionärerna pengar för att kunna betala ränta på statsskulden.

Vad som faktiskt hände har jag också närmare beskrivit i boken ”Från bankkris till börskris” ( Bankrättsföreningen, 2003) varför jag inte skall gå in på för många detaljer i denna artikel.

De många efterföljande rättegångarna mot bankerna måste betraktas som rena parodier. I flesta mål som avgjordes i de lägre rättsinstanserna vare sig prövade frågan om säkerheterna hade försämrats, eller varför man inte brydde sig om att återbetala övervärdet i samband med de pantrealisationer som gjordes. I de få mål som avgjordes till bankkundernas fördel, överklagade bankerna snabbt till nästa rättsinstans, och skyndade sig att göra upp i godo med de drabbade.

Den högsta rättsinstansen brydde sig aldrig om att pröva dessa bankmål för att skapa ordentliga prejudikat. I de få fall som prövades brydde sig Högsta domstolen (HD) aldrig om att följa vare sig EG-rätten, Europakonventionen eller de grundläggande svenska rättsregler som HD är skyldig följa.

Så gick det som det gick. Bankerna blev allt fetare efter allt stöd som staten delade ut i form av räntesubventioner och direkta stöd. Som sig bör fick statliga Nordea fick mest pengar. Banken kunde t o m använda än del av sina 65 miljarder (som man aldrig behövde betala tillbaka) till att expandera i Norden och etablera Nordea som en nordisk storbank.

Detta skedde medan bankkunderna blev allt färre. Företagsamheten stannade upp. Många storföretag flydde utomlands med både kapital och ägande. Nu följer de medelstora och mindre företagen efter.

Den oberoende kommission som skulle tillsättas för att utreda politikernas och bankernas roll under bankkrisen som riksdagen beslutade om för ett år sedan är fortfarande inte tillsatt. Den undersökning ( revisonsenkäten, 1992) som gjordes av dåvarande SAF ( numera svenskt Näringsliv) som visade hur bankerna godtyckligt och fullkomligt rättsvidrigt kunde lägga beslag på företagens tillgångar, följdes aldrig upp.

Vargarna kunde härja fritt i Sverige under bankkrisen. När lammen tystnat, finns nästan ingenting kvar. Boet är rensat och maten uppäten. Det stora diskussionen som nu påbörjats om bankernas förmånsrätt, känns därför mycket viktig.

Bland annat föreslås i Dagens Industri (DI den 24 april) att kreditförsäkringar är en bra lösning för att öka låneutrymmet vilket jag kan hålla med om. Men även bankgarantier, som raskt beslagtogs, kunde också sägas upp under krisen trots att de sades upp mot fel part !

Fortfarande har ingenting gjorts för att hjälpa de företagare som fått sina företag stulna och blivit lurade på övervärderna i sina bolag i samband med ofrivillig pantrealisation. Inte heller har man reagerat på att skapandet av de olika ”skräpkreditföretagen” som upprättades för att slippa lagen om pantrealisation i princip var olagliga.

Det har Tyskland förstått som just nu befinner sig en besvärlig ekonomisk situation.

Därför har Tyskland, i stället för att skapa statliga ”skräpkreditföretag” som i Sverige, valt en helt annan modell genom att bilda Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) där staten tar ett

20 - procentigt ägaransvar. I detta arrangemang deltar Tysklands fem största banker. Bankerna skall föra över upp till 50 miljarder euro av sina affärslån till KfW, som sedan ställer ut obligationer med lånen som säkerhet.

Med hjälp av staten kan således bankerna höja sina kreditbetyg utan att kunderna drabbas. Och det är de ”goda lånen” som förs över till KfW. En tidigare plan, att göra som i Sverige och föra över de krediter som inte längre passar in i bankernas ”portfölj” begravdes snabbt, när man satt sig in i de juridiska konsekvenserna av ett sådant handlande. Det har man, tio år efter bankkrisen, fortfarande inte gjort här hemma i Sverige !

I Sverige tillåts vargarna att äta upp lammen utan att låta sig störas. Protesterna från de drabbade har hittills inte hörts tillräckligt. I vare sig press, radio eller TV.

Att Sverige kränker äganderätten är ingen stor fråga i ett land där redan den fiskala beskattningen av svenskarna tagit sådana proportioner att ”skattefridagen” i år infaller först den 8 augusti. Innan dess förväntas varje arbetsför svensk att jobba gratis för den sedan länge socialdemokratiskt styrda staten. De företagare som fortfarande befinner sig kvar i Sverige kan betrakta sig som fullständigt rättslösa, om de råkar befinna sig i tvist med sin bank !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen