[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När jag sedan i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen begär att få ut adekvata rapporter (dnr 5956-97-005) om Nordeas (gamla Nordbankens) situation så hemlighåller Finansinspektionen stora delar av dessa rapporter. När jag sedan står på mig, lämnas bara ”ofarliga” delar av Finansinspektionens rapport ut, sedan ärendet till slut överklagats till Kammarrätten för prövning.

Det visar med önskvärd tydlighet att även Kammarrätten anser att sanningen måste anses alltför graverande för krisbanken Nordea, för att bli känd i sin helhet och kunna utnyttjas av alla dem som orättfärdigt fått alla sina krediter uppsagda, och därför känner sig tvingade att processa mot den dåvarande helstatliga krisbanken Nordea. .

Det PM från den 28.9. 1990 som skulle förklara hur det kom sig att Nordea var på obestånd redan den 1 februari 1990, är fortfarande till stora delar hemligstämplat. Bankens totala reserveringarna för kreditförluster, och hur de fördelar sig på de olika regionerna, förblir fortfarande okända för bankkunderna.

Någon ordentlig undersökning som jämför Nordeas fiktiva bokföreing under denna period med det faktiska utfallet är heller inte beordrad av någon myndighet ! Vad internrevisorns kontroll visar får heller inte komma till allmänhetens kännedom. Inte heller vilka rapporteringar som skett till styrelsen, om befarade och faktiska kreditförluster som inte tagits upp på rätt sätt i bokföringen.

Så agerar svenska myndigheterna när makt går före rätt.

Man vill helt enkelt dölja alla de brott som Nordea begick under bankkrisen, bara för att bankkunderna skall förlora i alla de pågående processerna i domstol. Även Hans Dalborgs grova ekonomiska brott i samband med Nordeas nyemission 1991 förblir därför ouppklarat.

Trots att det finns tydlig bevisning för att aktieägarna blivit svindlade på 5,2 miljarder och staten redan erkänt sitt ansvar genom att gottgöra aktieägarna för de förluster som gjordes när alla privata aktieägare blev vilseledda av Hans Dalborg i samband med bankens nyemission.

Mer än tio år efter dessa händelser har fortfarande inte någon ”oberoende kommission” som skulle granska krisbankernas affärer under bankkrisen kommit igång med sitt arbete. Vad som däremot hänt är att alla de fastighetsägare och företagare som råkade illa ut i samband med Nordeas skandalaffärer, fortfarande inte fått någon som helst upprättelse.

Några åtal har fortfarande inte väckts mot vare sig Hans Dalborg, Björn Wahlström eller Jacob Palmstierna för den stora skada de åstadkom under bankkrisen. Robert Weil som manipulerade börskursen i Gota Bank är fortfarande på fri fot, och lever i stor välmåga på den miljard man lyckades tillskansa sig från de lättlurade köparna av Gota Bank, som staten till slut tvingades ta över, sedan de nya ägarna till slut tvingats begära banken i konkurs.

Medan amerikanarna fortfarande vidtar åtgärder mot alla de som manipulerade börskursen i den s k Enronaffären, ställs inför rätta och kan vänta sig långa fängelsestraff för vad dom ställde till med i denna skandalaffär får Hans Dalborg Serafimerordern för sin ”insats” i Nordea, som består i att han bara fortsatte att dölja bankens obeståndssituation i det längsta, för både riksdagen och alla kunderna, vilket förvärrade bankkrisen ytterligare.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen