[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den fråga som omgående måste besvarar är vad är det som fordras, för att politikerna skall vakna ur sin dvala, och se till att få Sverige på fötter igen ?

För det första måste vi se till att få stopp på det politiska ljugandet från regeringen, som handlar om att Sveriges redan kommit till rätta med sin ekonomi efter bankkrisen. En gång för alla, måste vi tydligt klargöra för hela svenska folket, vilken ekonomisk kniptång Sverige fortfarande befinner sig i.

Det kan ske först sedan både den nuvarande socialistiska regeringen och den borgerliga oppositionen fått klart för sig den oerhörda ekonomiska skada som drabbade företagen under bankkrisen. Därefter kan vi börja diskutera möjligheterna, hur vi skall kunna gottgöra alla de företagare som orättfärdigt drabbades, och hur vi skall få fart på den svenska ekonomin igen.

Det kan bara ske genom att prioritera företagsamheten framför den offentliga sektorn.

Därför måste regeringen omgående tillsätta den oberoende kommission, som riksdagen redan beslutat tillsätta för att helt år sedan men som fortfarande inte blivit tillsatt, och därför inte heller kommit igång med sitt arbete.

Socialdemokraterna har redan erkänt sitt ansvar för den vårdslösa ekonomiska politiken, som Sverige förde under senare delen av 80-talet, och som ledde fram till bankkrisen 1987 - 1993. Men fortfarande har vare sig bankerna eller moderaterna och den övriga borgligheten velat ta sin del av ansvaret genom att erkänna den stora skada man själva orsakade landet.

Skadan som skedde var att man bara prioriterade krisbankerna under bankkrisen och lät företagen förblöda. Bankerna tilläts också slå ihjäl en stor del företagsamheten i landet, som skedde under den senare delen av krisen.

Därför upplever Sverige tio år efter krisen, den för närvarande den dystraste försommaren sedan slutet av krisen 1993. Året 2003 började inte heller bra. Sverige lider märkbart av sviterna efter bankkrisen. 60.000 friska framtidsföretag försvann. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Bara under de fem första månaderna i år varslades nästan 30.000 personer om uppsägning.

Läget på arbetsmarkanden är fortfarande oerhört kärvt. Under maj månad varslades ca 7.000 personer om uppsägning. För bara två veckor sedan var närmare 200.000 personer öppet arbetslösa. Sammanlagt var då närmare 300.000 personer fortfarande öppet arbetslösa , eller upptagna i någon form av åtgärdsprogram.

Det betyder att andelen svenskar som arbetar i dag fortfarande inte är större än under det sista krisåret för bankerna 1993. Det är färre och färre som söker sig ut på arbetsmarknaden. Fler som är sjukskrivna. Men den största orsaken till den nuvarande situationen är trots allt, den minst sagt omilda behandlingen av företagarna, som bankerna och politikerna tillät sig under krisen.

Statsskulden på tusen miljarder kronor har man fortfarande inte kunnat betala av en enda krona på. Bara räntorna på denna ofattbara helt självförvållade skuld, kostar skattebetalarna fortfarande ca 60 miljarder kronor per år.

För att klara av att betala räntor på statsskulden har regeringen hittills tvingats beslagta en stor del av riksbankens valutareserv. Pensionärerna har hittills tvingats avstå från 250 miljarder av sina pensionspengar !

Resultatet ser vi i dag med önskad tydlighet. Företagsamheten fortsätter att minska drastiskt i landet. De flesta av storföretagen är redan sålda till utlandet. Nu följer de medelstora och mindre företagen efter.

Därför befinner sig också vård, skola och omsorg i kris !

Det politiska ljugandet måste genast upphöra ! Det kan bara ske genom att alla de politiska partierna börjar bekänna färg. Genom att erkänna hur illa företagen faktiskt blev behandlade under bankkrisen. Om landet någonsin skall kunna komma tillbaka som en välmående och världsledande industrination, som Sverige faktiskt var en gång, för inte så länge sedan !

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen