[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den ordentliga analysen, hur detta kunnat ske på så kort tid, saknas fortfarande.

Trots alla mina avslöjande i boken ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003), som utkom i början av året, där jag redogjorde för varför den svenska välfärden krackelerar på grund av bankkrisen, har ingen tidigare har ingen velat medge att landet på nytt blivit en fattigstuga.

Vare sig politiker eller ekonomjournalister har velat förstå betydelsen av att 60.000 friska företagare fick sina krediter uppsagda och sina företag beslagtagna under bankkrisen, då den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Politikerna vill inte förstå vad de själva ställt till med, eftersom de är medansvariga till vad som skett ! I Sverige går allt för många svenska journalister i politikernas ledband, i en utsträckning som man inte ser i andra länder.

Det var först den 11 juni 2003 Bilden av Sverige som ett välmående välfärdsland ohjälpligt raserades. Det skedde när den ansedda ekonomitidskriften The Economist i en artikel i sitt senaste nummer ”Dancing to a new tune”. I en artikel av den ansedda ekonomijournalisten Adam Roberts, avslöjas en gång för alla, vilken kritisk ekonomisk situation Sverige befinner sig i.

Sverige har tappar allt mer gentemot sina nordiska grannar. I den ekonomiska välfärdsligan ligger nu landet sist när det gäller den ekonomiska utvecklingen. Adam Roberts har däremot inte tillräckligt väl analyserat vad detta beror på. Enligt honom beror det bland annat på att vi inte integrerat invandrarna, på ett sätt som vi borde. Enligt min mening har detta inte alls den ekonomiska betydelse, som han försöker göra gällande.

Det är inte där skon klämmer. Behandlingen av företagen före, under och efter bankkrisen är den främsta orsaken till att Sverige för närvarande går ”kräftgång”. Företagarna vill inte längre vara kvar i Sverige. Därför säljs företagen till utlandet eller läggs ner. Från regeringens sida fortsätter den omilda behandlingen av företagarna, utan att organisationerna som har till uppgift att företräda företagarnas intressen agerar tillräckligt kraftfullt.

Det gäller framför allt de bägge största näringslivsorganisationerna Företagarna och Svenskt Näringsliv, som hittills inte förmått göra ordentligt motstånd, mot det permanenta socialistiska förtryck som svenska företagare utsätts för.

Det senaste exemplet är när majoriteten av de socialistiska partierna i riksdagen beslutat att statens kostnader för en tredje sjuklönevecka skall bekostas av företagarna, tvärt emot lagrådets rekommendationer.

Sverige har blivit fattigast i Norden, men leder fortfarande VM i skattetryck.

Regeringen fortsätter att lasta över sitt eget ansvar till företag och kommuner. Det sker dels genom att välskötta kommuner tvingas betala ”utjämningsskatt” till de mindre välskötta och dels genom att staten skjuter över allt större ekonomiskt ansvar på kommunerna.

Företagarna betraktas av politiker från vänster till höger som paria i det svenska samhället. Regeringen tolererar kapitalism som ett nödvändigt ont, men hatar kapitalister. Det har många ekonomijournalister fortfarande inte förstått. Medan både Dagens Industri (DI) och Svenska Dagbladet (SvD) går till företagarnas försvar, skriver Dagens Nyheter (DN) ekonomisidor om de privata företagen på ett sätt som måste betraktas som både kränkande och utmanande

Peter Wolodarski som är ledarskribent på DN raljerar t o m mot The Economists omfattande redovisning av Sverige i en ledarartikel den 12 juni. Han menar ”att det inte finns något i analysen som är nytt, oväntat eller uppseendeväckande för en svensk publik”, vilket visar att han känner svensken dåligt. Den svenska allmänheten har inte en susning om hur dåligt det egentligen ligger till med den svenska ekonomin.

Om svenskarna kände till hur det egentligen ligger till med den svenska ekonomin skulle dom aldrig fortsätta att rösta på de socialistiska partier, som i dag utgör majoritet i den svenska riksdagen.

Sedan årtionden tillbaka har hela svenska folket steg för steg mutats in i ett subventionerat livsmönster. Den fria företagsamheten som skall bära upp hela samhället, orkar därför inte längre med alla åtaganden.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen