[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I dag är 79 procent av alla löntagare med i en fackförening. För åtta år sedan var siffran 84 procent, vilket alltså betyder en förlust på fem procent. IT-medarbetarnas ökade fackliga anslutning bottnar i krisen i branschen. Sex av tio IT-anställda är i dag med i facket. Det framgår av den andra utvidgade och reviderade upplagan av boken ”Fackliga organisationer och medlemmar i dagens Sverige” ( Arkiv Förlag, Lund, 2001) Boken är skriven av Anders Kjellberg, docent i sociologi vid Lunds Universitet och forskare vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping.

De siffror Anders Kjellberg lägger fram talar sitt tydliga språk. Vid en granskning av de olika förbunden visar det sig att SACO-förbundet Civilingenjörsförbundet växer snabbast av alla: 4 - 4,5 procent per år. Därefter kommer Cheforganisationen Ledarna, som ökar med cirka 2,5 procent till 61.200 medlemmar.

SACO-förbunden ökar totalt med cirka 2 procent. HTF har gått upp med mindre än 1 procent medan såväl TCO som Metall och Statstjänstemannaförbundet backar.

Bland löntagare 16-24 år har fackanslutningen sjunkit från 62 till 45 procent på 7 år. Nedgången omfattar alla kategorier unga, oberoende av kön, region och sektor. Organisationsgraden hos de unga har sedan 1993 sjunkit lika mycket i storstadsregionerna som i det övriga landet och lika mycket bland privatanställda som offentliganställda. Eftersom sju av tio unga löntagare har LO-yrken är det främst LO-förbunden som fått känna av den kraftiga nedgången.

Parallellt med den minskade anslutningen till facken finns en fortsatt ökning av direktanslutning till arbetslöshetskassorna. Man vill gärna gardera sig ekonomiskt vid arbetslöshet, men har inte intresse av facket för övrigt.Man ”går bara in i fackets A-kassa”

Vilka orsaker ligger bakom den här utvecklingen ? Många säger sig vara besvikna på facket. Man upplever att ”man inte får något för sin fackavgift”. Man anser ofta att facket vid konflikter och andra pressande situationer är alltför defensivt. Det gäller inte bara anställnings- och lönefrågor utan också frågor om arbetsmiljö och annat.

Ytterligare ett frågetecken gäller den hjälp fackmedlemmen kan få i sin personliga utveckling. Här handlar det om fackets förmåga att skapa motivation och inspiration i jobbet. Det kan gälla allt från rådgivning till kompetenshöjande insatser och ledarutveckling, vid sidan av de trygghetspaket förbunden erbjuder medlemmarna.

Vilka nätverk har man byggt upp ? Vilka förbund erbjuder exempelvis seminarier, kurser, skriftlig information, interaktiva IT-lösningar och annat med målet att höja sina medlemmars kunskap och kompetens inom olika områden ? Och vilka fackförbund tillämpar i dag anpassad lönebildning som både tar hänsyn individens personliga förutsättningar och ambitioner och företagets målsättning och produktivitet ?

Cheforganisationen Ledarna lanserade ett särskilt avtal för individuell lönebildning redan 1993. De senaste åren har allt fler fackliga organisationer börjat möta de ökande kraven från medlemmarna om möjligheten till individuella löneförhandlingar.

Frågor som givetvis också har stor betydelse är hur facken agerar när företag och organisationer måste minska antalet anställda som en följd av att förutsättningarna för verksamheten på olika sätt förändras.

Man behöver bara erinra sig vad som hände i början på 90-talet då den svenska bankkrisen (1987-1993) skapade stor arbetslöshet som jag redan utförligt skildrat i min senaste bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen,2003).

Fackförbunden som redan då var ”nedbantade” och saknade resurser, kunde då inte leva upp till sin målsättning att hjälpa sina medlemmar med den krishantering som utlovats. Drygt 60.000 svenska företag slogs ut av bankkrisen och antalet långtidsarbetslösa ökade med närmare 400.000. Då hade många behövt hjälp från fackförbunden som de aldrig fick.

Anders Kjellbergs undersökning stämmer till eftertanke. Håller facket på att spela ut sin roll ?

Är det ljumma intresset för facklig anslutningen tydlig signal till att man radikalt måste tänka om från förbundens sida och skapa individuella lösningar för varje medlem ?

Det är inte svårt att spåra ett mönster som kan tyckas självklart: förbund som på bästa sätt tyckes företräda sina medlemmars intressen är också de som ökar, medan de förbund som inte har förmågan eller orken att leva upp till medlemmarnas krav går kräftgång.

Många inom fackföreningsrörelsen frågar sig säkert vad som behövs för att vända den nedåtgående spiralen. Hur ska man få fart på rekryteringen av medlemmar ? Hur ska facket bli attraktivt igen ? Och hur ska man locka ungdomsgrupperna ?

Det finns inget entydigt svar på den frågan, men kanske handlar det om kravet på större fackligt engagemang i relationen mellan den enskilda människan och det företag hon arbetar i, och då också med tanke på företagets övergripande mål. Fackförbunden måste i så fall inspirera och skapa förutsättningar för sina medlemmar att själva går vidare i sin kompetensutveckling i företagen för att självständigt eller i grupp kunna åstadkomma resultat som ligger i linje med företagens filosofi.

För att öka intresset för fackanslutning måste förbunden givetvis också ha bättre beredskap för att tackla de problem som nyss berördes: problemen som uppstår när företag tvingas skära ner på grund av omstruktureringar till följd av förändrade konkurrensvillkor.

Lika ofta som man talar om Den Nya Ekonomin kanske man borde tala om Det Nya Arbetslivet, där fackförbunden utgår mer från individen än från kollektivistiska synsätt där alla dras över en kam, och där det ofta är långt mellan företrädare och dem som ska företrädas.

Nyckelord kan vara engagemang, kreativitet och kunskap för att stärka den enskilda individens konkurrenskraft och möjligheter att växa både i yrkesrollen och som människa. Kanske kan facket genom en sådan satsning återta förlorad mark ?

Det Nya arbetslivet ställer också nya krav på fackförbunden. Medlemmarna måste få uppleva att de får något för sin fackföreningsavgift, förutom ofta måttligt intressant medlemstidning.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen