[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ett av dessa exempel är utjämningsskatten. Som jag ser saken strider utjämningsskatten mot regeringsformens bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten och det kommunala självstyret. Staten har alltså ingen ovillkorad rätt att ta ut utjämningsskatt från drabbade kommuner som man gör i dag.

Rättigheten är också beroende av den skatteskyldiga kommunens möjligheter att få behålla sin ekonomiska självständighet, som starkt begränsas genom utjämningsskatten.

Talan om påförda utjämningsskatter är lagliga har förts ända upp i högsta svenska rättsinstans. Högsta domstolen har redan sagt att kommunkonventionen som Sverige undertecknat inte är direkt lämplig. Enligt mitt förmenande borde dock kommunkonventionen tillämpas, eftersom Sverige förbundit sig att följa detta avtal. Om kommunkonventionen tillämpas och Sverige följer sin egen grundlag är det uppenbart att de nuvarande utjämningsskatten inte är lagligen grundad.

I dag står det helt klart att kommunala utjämningsskatten hämmar en kommuns självständiga verksamhet. Utjämningsskatten är således både diskriminerande och konkurrenshämmande. Kommunkonventionens hänsyn till skattebelagda kommuners självständighet, har också sin motsvarighet, vilket Högsta domstolens ledamöter ännu inte upptäckt.

Frågan om att utjämningsskatten betyder att ”rikare kommuner hjälper fattigare kommuner” är således inte så enkel som vissa vill göra gällande. Självfallet bör de fattigaste kommunerna kunna beredas hjälp från staten. Men hjälpen bör inte komma från de rikare kommunerna.

Enligt mitt förmenande hjälper utjämningsskatten slösaktiga kommuner att fortsätta slösa, medan de skötsamma kommunerna tvingas betala för de slösaktigare kommunernas utgifter. Det är därför som utjämningsskatten i stället borde regleras via staten.

Om utjämningsskatten reglerades via staten skulle staten kunna tvinga de slösaktigare kommunerna att börja spara i stället för att slösa. En sådan makt har inte de sparsamma kommunerna. Det första lagrådet som granskade förslaget till utjämningsskatt delade också min åsikt om att att det första lagförslaget om utjämningsskatt både strider mot grundlagen och den kommunala självständigheten.

Vad regeringen då gjorde var att skriva om lagförslaget, och bland annat ändra ordet ”skatt” och kalla skatten för en ”avgift.” Det räckte för att klubba igenom den nya lagen.

I dag ser vi konsekvenserna att ett sådant handlande. Den kommunala självständigheten har helt upphört hos skötsamma kommunerna som varje år tvingas betala stora summor till de slösaktiga kommunerna som fortsätter att slösa.

Kommunernas totala skuld ökade i fjol med 7 miljarder kronor till totalt 416 miljarder. Pensionsskulderna har börjat galoppera.

Arjeplog var den kommun som ökade sin skuldsättning mest under 2002. Skulden ökade med över 30 procent, till drygt 73.000 kronor per invånare jämfört med året före. I glesbygdskommuner tillåter man antalet anställda att öka trots att man inte har råd. Skötsamma kommuner tvingas in i ett ekorrhjul med en ökad skattebörda som de egentligen inte skulle ha haft.

Ett annat exempel som handlar om rättsvidriga politiska beslut var EMU-omröstningen den 14 september 2003. Politikernas inblanding i en fråga som redan var avgjord. Eftersom svenskarna röstade nej till EMU, tvingas svenskarna att betala högre räntor än omvärlden, trots att Sverige inte begärde undantag från EMU i samband med den förra folkomröstningen, i när Sverige untan några förbehåll röstade ju till medlemskapet i den Europeiska Unionen.

Sverige tackade ja till medlemsskapet i EU utan juridiska förbehåll. Trots det tidigare beslutet krävde den förre statsministern Carl Bildt att riksdagen skulle hålla folkomröstning i denna fråga, som redan var avgjord i den tidigare folkomröstningen.

Med socialdemokratiska politiker som med hjälp av höga domstolsjurister undanröjer både grundlagar och den kommunala självständigheten, och moderata politiker som undanröjer tidigare beslut i folkomröstningar, är det inte så konstigt att Sverige fortsätter sin utstakade väg ”från folkhem till fattigstuga”

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen