[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Riktlinjerna för hur det nya pensionssystemet skulle komma att gestaltas, drogs upp av socialdemokraterna med hjälp av de bägge stödpartierna på den yttersta vänsterkanten, miljöpartiet och vänstern (f d kommunisterna). Oppositionen måste ha sovit när man godkände de nya reglerna, som inte gagnar någon mer än staten.

Med det nya pensionssystemet blir inte den allmänna pensionen särskilt stor. På grund av skatteuttaget. Tillsammans med avtals- eller tjänstepensionen får medelinkomsttagaren ut endast 50 - 55 procent av slutlönen, efter ett helt livs pensionssparande.

Det hävdar Ann Lindgren som är VD i den idéella organisationen Pensionsforum. Hon menar dessutom att den 15-procentiga årliga avkastningsskatten i dagsläget drar in mer pengar till staten än det samlade värdet på skatteavdragen. Skatten som är schablonmässig utgår även när avkastningen är negativ, vilket enligt mitt eget synsätt måste betraktas som förkastligt.

Det räcker således inte med de 250 miljarder som staten redan tagit av pensionärerna för att kunna betala ränta på den astronomiska statsskuld som uppkom genom bankkrisen, som jag tidigare redogjort för i olika artiklar i Finanstidningen och i ett avsnitt av min nyligen utgivna bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003)

Nu måste man även beskatta pensionspengarna redan innan dom kommit spararna till godo i form av utbetalning av pensionen vilket gör att dessa pengar både dubbelbeskattas och till vissa delar konfiskeras av staten.

Att bara få ut mellan 50 - 60 procent i pension efter ett livs pensionssparande är alldeles för lite. En rimlig nivå vore 80% hävdar Magnus Henrekson, professor och styrelseledamot i Pensionsforum och Göran Normann som är docent och författare till den nyligen utgivna rapporten om hur sparandet påverkar pensionen, som genomförts av Sifo på uppdrag av Pensionsforum.

För att nå dit måste en sjuksköterska som i dag är 45 år pensionsspara netto 3.600 kronor i månaden, en metallarbetare 2.700 kronor i månaden, en civilingenjör 2.000 kronor i månaden och en läkare 1.300 kronor i månaden. Enligt Ann Lindgren sparar de flesta svenskar till sin pension. Drygt 70 procent uppger att de gör det i Siforapporten. Många börjar spara tidigt. I åldern 30 - 49 år sätter var tredje undan 200 - 500 kronor i månaden. Börjar man spara tidigt blir också sparbehovet lägre senare i livet.

I ett internationell perspektiv har Sverige en hög beskattning på det privata pensionssparandet. Den konfiskatoriska beskattningen på pensionssparandet är ytterligare ett argument varför man inte vill spara mer. På frågan om på vilket sätt staten skulle kunna stimulera det privata pensionssparandet svarar nära sju av tio att skatten på pensionssparandet borde minskas. En uppfattning som man har oavsett partitillhörighet.

Vad regeringen inte talar om är varför svenska staten både tvingas beslagta och beskatta pensionsspararnas pengar i den stora utsträckning som för närvarande sker. Gjorde man det skulle sparandet bli ännu mindre.

Orsaken går tillbaka till bankkrisen när krisbankerna tilläts att plundra sina kunder. Sedan dess har företagsamheten drastiskt minskat i landet. De flesta storföretagen är redan sålda till utlandet. Nu planerar de mindre och medelstora företagen att följa efter.

Ett land med en socialistisk regering som inte värnar om företagandet hamnar ofrånkomligen på efterkälken. Det har de senaste trettio åren visat. Den slutsats som Ann Lindgren själv drar av Siforapporten är det krävs ett betydande privat pensionssparande för att få en sammanlagd pension som motsvarar 70 - 80 procent av lönen. Det måste således finnas förutsättningar för att människor skall kunna öka sitt sparande.

Vidare måste pensionssparandet leda till produktiva investeringar som ger god avkastning, i stället för i dag när en stor del av pensionssparandet används för att betala ränta på den självförvållande statskulden som uppstod under bankkrisen. Vad som behövs i Sverige i dag är goda drivkrafter till entreprenörskap och företagsbyggande.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen