[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Dryga 13 miljarder kronor. Så mycket handlar de kritiserade interna affärerna i Skandia om - de affärer som satte i gång den storm som nu skakar om hela försäkringsbranschen. Denna siffra skall jämföras med de 1.000 miljarder kronor, plus räntekostnader på ca 60 miljarder kronor per år, som den svenska bankkrisen kostar och som inte gav tillnärmelsevis lika mycket publicitet.

Så kan man sammanfatta den lilla och stora finansskandal som drabbat Sverige under slutet av 1900-talet under bankkrisen 1987 - 1993 och under den svenska försäkringskrisen, med sin början hösten 2003. Biträdande finansminister Gunnar Lund har förklarat att Finansinspektionen (FI) nu skall granska försäkringsbolagens interna affärer ännu en gång, och bättre än man gjorde förra gången. En utredning som många ser fram mot.

Skandalerna hänger ihop. Bägge skandalerna visar på hur banker och försäkringsbolag skor sig på allmänheten, företagare och sparare. Under bankkrisen fick 60.000 friska företagare sina tillgångar beslagtagna av bankerna genom att krisbankerna sade upp krediter under löpande avtalsperiod och lät bli att utbetala redan beviljade byggnadskreditiv och fastighetslån. Under försäkringskrisen har pengar helt sonika tagits från livbolagens kassor, för att berika aktieägarna och ledningarna i sakbolagen.

De ekonomiska konsekvenserna för Sverige blev däremot betydligt större under bankkrisen. Det var på grund av denna kris som storföretagen såldes till utlandet, och de mindre och medelstora svenska framtidsföretagen, gick under alldeles i onödan. Sverige förvandlades från folkhem till fattigstuga. Hela Sverige höll på att gå i statskonkurs.

Vad som avslöjades under bankkrisen, var att bankerna på ett nästan systematiskt sätt gjort affärer som missgynnat företagskunderna. Dessutom tillät sig krisbankerna med Gota Bank och Nordea i spetsen att beslagta kundernas tillgångar utan någon ordentlig pantrealisation. Denna omilda behandling av företagen godkändes av den dåvarande bankministern Bo Lundgren (m) och statsministern Carl Bildt. (m).

Vad som redan framkommit i de beryktade ”Skandalia” - affärerna och de tvivelaktiga interna affärerna inom de övriga försäkringsbolagen, är att sakbolagen otillbörligt och i många fall olagligt, berikat sig på livbolagens bekostnad.

Redan i början av 90-talet kritiserade jag den dåvarande Bankinspektionen för att man inte skötte sitt jobb. Den dåvarande generaldirektören Hans Löwbeer lät krisbankerna Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) bedriva verksamhet trots att de var skyldiga att begära sig själva i konkurs. Dessutom fanns det ingen som kontrollerade bankernas kapitaltäckningsgrad som man borde.

Redan våren 2003 fick FI hård kritik från Riksrevisonsverket för att man inte granskade försäkringsbolagens affärer ordentligt. Tvivelaktiga internaffärer godkändes utan någon egentlig kontroll.

FI:s styrelse godkände t ex försäljningen av Skandias kapitalförvaltning till Den Norske Bank utan att ta reda på vem som tjänade på denna affär. Liknande affärer gjordes också inom de övriga försäkringsbolagen, med Finansinspektionens godkännande.

Den fråga som jag därför ställer mig är om det är Finansinspektionen som skall granska bankernas och försäkringsbolagens suspekta affärer. Uppenbarligen saknar denna myndighet fortfarande erforderlig kompetens.

I stället borde en extern grupp av ekonomiska och juridiska experter granska alla de turer som skett inom både bankerna under bankkrisen och försäkringsbolagen i samband med dagens kris, för att trovärdigheten för hela det svenska finansiella systemet skall kunna återställas.

Många anser att vad som inträffat i bankerna är resultatet av usla ägares agerande. Vad som hände under bankkrisen var att ägarna i några av bankerna var ivriga ”haussa” aktiekurserna för att sälja sig vidare till högstbjudande. Gota Bank lyckades till och med sälja banken vidare, när banken var på obestånd. Detta kunde ske utan någon som helst rättspåföljder för Robert Weil och övriga i ledningen för Proventus, som var ansvariga för vidareförsäljningen av Gota Bank.

Livbolagen är fortfarande obstinata och vill inte bli utredda. Förutom Skandia har livbolagen struntat i Gunnar Lunds uppmaning att själva tillsätta oberoende utredningar för att granska sina interna affärer. Lund anser att den förtroendekris som försäkringsbolagen nu genomgår är mycket allvarlig. Han vill se en ordentlig granskning av alla koncerninterna affärer.

Denna uppfattning är lätt att hålla med om. Sveriges ekonomi går kräftgång och har stadigt försämrats. Företagsamheten minskar dramatiskt i landet. Alla ekonomiska skandaler som avlöser varandra har skadat Sveriges anseende utomlands. Skall landet undvika en ordentlig härdsmälta, måste förtroendet för bank- och försäkringsväsendet snarast återställas !

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen