[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ett exempel på en företagare som blev av med alla sina tillgångar är finansmannen Erik Penser som blev av med sina bolag när krisbankerna med Nordea (gamla Nordbanken) i spetsen sade upp alla krediter för alla bolag som inte längre passade in i bankens ”portfölj.” Först efter långa förhandlingar fick Penser tillbaka bolaget Yggdrasil, sedan bolaget rensats på sina största tillgångar.

Den allra största tillgången utgjorde aktier i Nobelindustrier för dryga 3 miljarder kronor som banken lade beslag på, för att sedan överlåta aktierna till ”skräpkreditföretaget” Securum. En annan företagare som råkat illa ut är entreprenören och företagaren Börje Ramsbro. Under tio år har Börje Ramsbro sökt svaret på hur han kunde förlora sitt livsverk företagsgruppen System 3R.

Efter 25 år tvingades Börje Ramsbro lämna ifrån sig sitt livsverk utan (1) kronas ersättning. De nya ägarna träffade en hemlig överenskommelse med bankerna, medan han fortfarande ägde företaget. De kunde sedan sälja bolaget vidare för ca 300 miljoner kronor. De nya ägarna undanhöll tillgångar för över 100 miljoner kronor, för att inför bankerna kunna hävda att företagets egna kapital var negativt, och att aktierna därmed var värdelösa.

Även småföretagare kan råka illa ut. Det fick Anita och Verner Nilsson erfara när deras företag Persiska Salongen grundlöst försattes i konkurs av Nordea (gamla PK-banken). Det visade sig snart att tillgångarna översteg skulderna med en halv miljon kronor - trots en mycket låg och felaktigt gjord värdering. Dessa pengar överlämnades senare till Nordea, ( gamla Nordbanken) trots att ingen av makarna längre hade någon skuld till banken.

Även skyddet för företagshemligheter är obefintligt i Sverige. Nyligen frikände hovrätten en tidigare Ericssonanställd som lämnat ut hemliga dokument till utlandet. Detta för att det var hans arbetsmaterial - han hade inte på olovligt sätt be rett sig tillgång till dokumenten. Den skadeskyldige går således fri, medan skadan för Ericsson uppgår till hundratals miljoner kronor.

När den f d statsministern Bo Lundgren (m) och den f d statsministern Carl Bildt (m) tillät nedvärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % övergick en stor del av de privata fastighetsägarnas egendomar till bankernas olika ”skräpkreditföretag”. Dessa kunde sedan ostraffat sko sig på sina kunder. Finansinspektionens jurist och granskare som på den tiden var involverad i bankkrisen, såg ingenting onormalt i detta förfarande.

Finansinspektionen, där Hans Schedin numera är anställd som chefjurist, borde därför ta sig en funderare om det kan vara lämpligt att ha en jurist anställd som redan under bankkrisen gick bankernas ärenden, och godkände planekonomiska lösningar.

Samme Schedin påstår också att Skandia livsparare inte har någon juridisk rätt till någon del av de 3,2 miljarder kronor som Skandia AB fick betalt för förvaltningen av deras pengar när Skandia Asset Management såldes till den Norske Bank. Utan att livspararna fick någon ersättning.

På samma sätt som bankerna skodde sig på sina kunder under bankkrisen tillät således Finansinspektionen försäkringsbolagen att sko sig på spararna och beslagta tillgångar för åtskilliga miljarder kronor, utan att Hans Schedin reagerade.

Det är konsekvenserna av alla dessa övergrepp som är förödande för den svenska ekonomin. Erik Pensers bolag Yggdrasil tvingas numera driva processer i stället för att koncentrera sig på företagande. Hittills har bolaget tvingats ge ut ca 100 miljoner kronor, bara för att svenska domstolar inte vet hur de skall hantera bankmål. Ärendet ligger nu i Europadomstolen.

Börje Ramsbro, som numera arbetar som webbmaster för Bankrättsföreningen, har tvingats att processa mot två banker. Efter flera års processande har han uppnått förlikning med de bägge involverade bankerna, medan tjuvarna som stal hans företag redan medan han ägde det, fortfarande går fria. Tjuvarna har heller inte velat betala ut någon ersättning till Ramsbro.

Anita och Verner Nilsson har fortfarande inte fått tillbaka sina momspengar. De tvingades själva att processa om dessa pengar eftersom konkursförvaltaren inte ville gå med i processen. När de sedan får rätt, och kan bevisa att deras företag aldrig var på obestånd, lämnar konkursförvaltaren över alla pengar till banken.

De många fastighetsägare som fick sina fastigheter felaktigt värderade under bankkrisen har fortfarande inte fått någon ersättning. Inte undra på att de svenska domstolarna har mycket att göra, utan att de förstår varför.

Så länge företagstjuvarna tillåts härja fritt i Sverige, och med domstolarnas medgivande, kommer vare sig företagsamheten eller ekonomin att förbättras i Sverige.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen