[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Värst ute är nog Folksam. Folksam beräknas ta 4 miljarder kronor från sina pensionssparare konton för att kunna hyfsa den egna balansräkningen. Flera svenska pensionsbolag väntas följa efter, sedan den värsta opinionsstormen mot Skandia blåst över.

Folksam blir nu tvungen, efter en rad tveksamma och vidlyftiga affärer att återta utdelad återbäring från sina 800.000 sparare. Men inte nog med det. Folksam kommer också att sänka de pensioner som redan utbetalats med cirka 15%. Inte mindre än 80.000 kunder drabbas av den förändringen.

Folkstormen mot svenska banker och försäkringsbolag är befogad. Många av försäkringsbolagens direktörer sitter på två stolar. Från och med nästa år kommer de att få lämna ifrån sig klubban i livbolagen. Det är livbolagen i nästan samtliga försäkringsbolag som drabbats av plundringar från sakbolagen. Den oberoende utredningen kring Skandias affärer visar hur det har gått till. Fortfarande har inte någon riktig oberoende utredning värd namnet kring övriga bolag ens påbörjats.

Situationen påminner alltför mycket om vad som hände under bankkrisen. Någon ordentlig utredning hur bankkrisen drabbade fastighetsägarna och företagarna har fortfarande inte genomförts. Förutom den utredning chefekonomen Jan Herin på som dåvarande SAF gjorde, som jag tidigare beskrivit i boken: Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003)

Nu sitter Folksams VD Tore Andersson, Länsförsäkringars VD Tommy Persson och Salus Ansvars VD Carl Viggo Östlund alla i samma båt. De är alla VD i både sakbolag och livbolag vilket gör dem jäviga i alla de negativa beslut som redan fattats för sakbolagen, på livbolagens bekostnad.

De nämnda bolagen har alla för låg konsolidering. Finansinspektionen (FI) har ett stort ansvar för detta. Den huvudsakliga arbetsuppgiften för de anställa inom FI är ju att granska likviditeten inom banker och försäkringsbolag. En uppgift som tidigare generaldirektörer inom FI hittills aldrig tagit på allvar. Det visar FI:s hantering av den stora ekonomiska krisen under bankkrisen (1987 - 1993) och den under 2003 uppkomna krissituationen för försäkringsbolagen.

Likviditeten i försäkringsbolagen har under lång tid varit undermålig på grund av tidigare suspekta affärer, som sträcker sig ända tillbaka till bankkrisen, men som fortfarande inte uppmärksammats av vare sig journalister eller sparare. Den dåliga och helt självförvållade likviditetssituationen i försäkringsbolagen, innebär att det var flera år sedan tillgångarna hos värstingarna, inte längre kan täcka de utlovade pensioner.

De stora löner och bonusar som utbetalats inom försäkringsbranschen rimmar dåligt med branschens lönsamhet. I princip har de ansiktslösa bolagen, kunnat hantera fondmedel som de själva tyckt, utan att någon tidigare uppmärksammat de dåliga förvaltningsresultaten.

Nu måste rejäla ändringar komma till stånd inom både svenskt bank- och försäkringsväsende. Tidigare skumraskaffärer inom bank och försäkring måste komma fram, så att allmänheten äntligen får veta vad som har skett i bolagen.

För att förtroende mot värstingarna skall kunna återställas, måste alla som varit inblandade i dessa affärer bli utredda, och straff utmätas. Allting annat vore en utmaning mot allmänheten, fastighetsägarna och de företagare som drabbats av den självförvållade bank - och försäkringskrisen.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen