[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Trots att Bankinspektionen redan 1990 var medveten om att Gota Bank och Nordea inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad tilläts således dessa banker att lura alla sina kunder hur det var fatt. Ett hemlighetsmakeri som senare skulle kosta de svenska skattebetalarna 1.000 miljarder kronor, plus ränta.

Fortfarande har inga som helst rättsliga processer påbörjat mot styrelser, ledningar och ansvariga bankdirektörer och revisorer i dessa banker, trots att den svenska regeringen i dag mycket väl känner till vilka som är ansvariga för den felaktiga redovisningen i bägge bankerna, och vilka som är ansvariga för att man fortsatte att driva verksamhet, när man enligt både den svenska aktiebolagslagen och banklagen i stället skulle begärt bägge bankernas i konkurs.

Lika flata som man är i Sverige mot försumliga banker och försäkringsbolag är man inte i utalandet. Den 3 november 2003 inleddes en process i Stockholms tingsrätt mot Banka Baltilja, som väntas bli en segsliten historia.

Det är Banka Baltiljas konkursbo, som via advokatfirman Vinge, som stämt Öhrlings Price Waterhouse Coopers för att revisorerna på den svenska revisionsbyrån inte slog larm i tid när de upptäckte hur illa ställt det var i banken redan 1994 - 1995.

Agerandet i Lettland påminner om agerandet i Sverige under bankkrisen. Både den svenska kontrollmyndigheten, den dåvarande Bankinspektionen, och bankernas revisorer godkände att de svenska bankerna hemlighöll sin obeståndssituation för alla sina kunder. Det gjorde de svenska revisorerna också mot de lettiska bankkunderna.

Hösten 1994 lämnade de svenska revisorerna in en ”ren” revisonsberättelse avseende Banka Baltilja utan några anmärkningar avseende revisionsberättelsen för 1993. Men vid sidan om skrev revisorerna till bankens ledning med allvarlig kritik mot hur bankens sköttes och hur utlåningen gick till.

Dessa ”vid sidan om arrangemang” påminner om den dåvarande Bankinspektionens alla uppmaningar till Gota Bank och Nordea om att de var skyldiga att uppfylla sina lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Uppmaningar som inte hörsammades av någon av bankerna.

Såväl Gota Bank som Nordeas revisorer måste känt till att bägge bankerna lånat ut alldeles för mycket pengar till stora fastighetsbolag, med negativ direktavkastning, och att värdet på dessa panter således togs upp alldeles för högt i bokföringen. Ändå gjorde de svenska revisorerna på samma sätt som mot i den lettiska banken. Man försökte dölja förlusterna in i det sista.

Man lämnade in rena revisionsberättelser (1987 - 1993 ) trots att det i efterhand visat sig att man inte borde gjort detta. Självfallet får vare sig en bank eller deras revisionsbyrå spekulera i det framtida värda på fastighetspanter, som man gjorde under bankkrisen. Värderingen borde således ha skett efter vilka intäkter fastigheterna genererade, och inte någonting annat.

I dag vet alla att det var den generösa utlåningen till ett fåtal stora fastighetsbolag som var den direkta orsaken till den svenska bankkrisen. De fastighetsbolag som utgjorde den största förlustaffärerna för de svenska krisbankerna borde således försatts i konkurs på ett tidigt stadium. Och inte krisbankernas 60.000 skötsamma företagare, som alldeles oförskyllt fick bära hundhuvudet för krisbankernas självförvållade obeståndssituation.

Varför har inte regeringen i Sverige agerat mot styrelser och ledningar i dessa banker som man borde ? Svaret går att finna i styrelsernas sammansättning som också består av kända politiker. Inte vill man straffa politiska styrelserepresentanter. Det ville man inte heller under försäkringskrisen som följer samma mönster. I stället utses ett fåtal av ”värstingarna” som görs till syndabockarna. Sedan gör man upp i godo med dessa, om man inte hittar några allvarliga skattebrott som påfordrar fängelsestraff.

Att försäkringsbolagen rånat sina sparkunder precis på samma sätt som bankerna tidigare rånat sina företagskunder är inte något som bekymrar den socialistiska svenska regeringen.

Det är bekvämare att utse några syndabockar än att rätta till begångna småfel. Då blir både ledningarna i bankerna och försäkringsbolagen, och alla aktieägare nöjda.

Efter att Folksam gått ut och meddelat att man tänker sänka pensionerna följer Skandia Liv efter. Den 5 november 2003 meddelade Skandia Liv att man sänker återbetalningen till sina sparare med upp till 6 procent av utbetalningsbeloppet under 2004. Bara i Skandia väntas ca 140.000 försäkringssparare drabbas !

Vilka som bankernas och försäkringsbolagens kunder anser skall ställas till svars för dessa grova svindlerier är det inte någon som bryr sig om.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen