[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Förtroendet för den statliga Etik - och Förtroendekommissionen som sedan drygt ett år arbetar med att ta fram en ny ”uppförandekod” för näringslivet och som leds av den f d finansministern Erik Åsbrink, befinner sig på en bottennivå.

Sekreteraren i kommissionen, journalisten Olle Rossander har fått sparken. Han har varit för frispråkig. Författaren och journalisten Anders Isaksson, som i likhet med mig nu också börjat kritisera kommissionens arbete, sammansättning och referensgrupp i Dagens Nyheter, (DN 2.11.2003) liknar denna politiska kommission med att anställa en pyroman för att släcka bränder, som han själv varit med om att antända.

Liknelsen är mycket bra eftersom Ingvar Carlsson redan erkänt att socialdemokraterna var med att tända elden i sin bok: Så tänkte jag. Politik & dramatik (Hjalmarson & Högberg) som jag redan tidigare har recenserat. Socialdemokraterna har också erkänt att det var den vårdslösa ekonomiska politiken under slutet av 80-talet, som ledde fram till bankkrisen.

Ansvaret för bankkrisen fick den omfattning som den fick är således bankernas och politikernas.

Även industrimannen Marcus Storch hoppade av kommissionen för några månader sedan. Anledningen för honom var att den referensgrupp som han själv tillhörde inte fick ha synpunkter på vilka som skulle vara med och ta fram en uppförandekod för näringslivet. Han verkar tycka som jag och Anders Isaksson, att alltför många personer som redan är djupt inblandade i bankernas olika ”skumraskaffärer” inte borde få vara med och delta i kommissionens arbete.

Vad den f d finansministern Erik Åsbrink redan lyckats med i sitt arbete som ordförande för den politiska Etik - och Förtroendekommissionen är att flytta fokus kring frågorna som den oberoende kommissionen skulle ha granskat, som handlar om krisbankernas och politikernas agerande under bankkrisen. Det var denna oberoende kommission som riksdagen redan beslutat om som ersatts av den politiska kommission, som i stället granskar etik och moral inom näringslivet.

Synpunkterna om hur näringslivet och börsen skall återfå sitt sargade förtroende dominerade också det seminarium som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) nyligen anordnade för att diskutera dessa frågor. Stämningen på detta seminarium var både tjafsig och irriterande. Om detta betyder att journalister och övriga åhörare äntligen börjar första att de redan blivit politiskt manipulerade av den socialdemokratiska regeringen återstår att se.

Journalister tycker inte om att bli manipulerade av politiker. Det är vad som sker genom SNS, där Hans Dalborg själv sitter i styrelsen och subventionerar olika rapporter från köpta ”forskare”. Syftet med den lobbyverksamhet som SNS bedriver i denna fråga är att försöka bagatellisera vad som hände under den största ekonomiska krisen i Sveriges historia, som våra barn och barnbarn tvingas betala notan för.

Vad vi måste vara överens om är att Sverige fortfarande inte betalat av ett öre från de 1.000 miljarder kronor, plus ränta som bankkrisen kostade. Statsminister Göran Perssons träffande uttryck i detta sammanhang finns redan i titeln på en av hans böcker: Den som är satt i skuld är inte fri.

De rättsvidriga politiska besluten som fattades under bankkrisen och som gick ut på att det var allmänheten och företagen skulle betala för bankernas skulder, har svårt sargat konungariket Sverige ekonomiskt och dränerat företagsamheten.

När regeringen dessutom tillåter sig att tillsätta pyromaner för att granska näringslivet i stället för bankkrisen och politikernas agerande under denna kris är måttet rågat. Erik Åsbrink bör därför omgående avgå som ordförande i Etik - och Förtroendekommissionen, och de politiska ledamöterna bytas ut mot oberoende som bättre och på ett objektivt sätt kan granska Sveriges genom tidernas största rättsskandal, som de politiker som befann sig i maktposition under bankkrisen gör allt för att tysta ner - mot riksdagens vilja !

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen