[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Söndagen den 9 november 2003 kallade statsminister Göran Persson för första gången till sig ”marknadens parter” för att diskutera Sveriges tillväxt som inte längre är vad den har varit. Till söndagens tillväxtsamtal med Göran Persson hade han bland annat inbjudit några av sina ministrar, plus LO-basen Wanja Lundby - Wedin, TCO - ordförande Sture Nordh och SACO - basen Anna Ekström, och så Ebba Lindsö, den nytillträdda chefen för Svenskt Näringsliv.

Nu börjar även Göran Persson förstå hur uselt det går för Sverige. Han är därför beredd att diskutera Sveriges ekonomiska framtid med likasinnade. Som ”likasinnade” anser han nog inte företagare vara, eftersom vare sig någon representant från de bägge organisationerna Fria Företagare eller Företagarna var inbjudna till detta första ”tillväxtmöte.”

Hittills har Stockholm, som tidigare varit Sveriges ekonomiska motor, visat nolltillväxt för 2003. I övriga landet ser det inte mycket bättre ut. Det är dåliga tider. Tidigare upphaussade företag inom telekom - it - och finansföretag går på kryckor. I värsta fall krymper ekonomin för Stockholm i år. De höga kostnaderna inom Stockholms - regionen för bostäder och lokaler spelar också in.

Det gör även det av mig hårt kritiserade kommunala skatteutjämningssystemet som diskriminerar boende inom hela Stockholmsområdet. Fler vill nu vara med och tala tillväxt, men ingen vill göra något åt saken. Tidigare har den socialistiska regeringen med stöd av miljöpartiet, vänstern och facket inbillat sig att det är den offentliga sektorn som skall svara för tillväxten. Nu börjar man förstå att detta resonemang inte längre håller.

Företagen som försvann under bankkrisen kommer inte tillbaka. De företagare och entreprenörer som misshandlades under bankkrisen kräver fortfarande upprättelse. Efter hundratals artiklar i både dags - och fackpress och en bok: Från bankkris till börskris

( Bankrättsföreningen, 2003) trodde jag att det skulle stå klart för våra politiker från vänster till höger att det inte längre går att göra som strutsen: Doppa huvudet i sanden, när kritiken för vad som skedde under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 kommer i dagen.

Sedan flera år väntar 60.000 fastighetsägare och företagare på kompensation och upprättelse för vad den dåvarande regeringen under statsministern Carl Bildt (m) och ”bankministern” Bo Lundgren (m) hann ställa till med under krisen. När tänker den nuvarande regeringen verkställa den oberoende utredning som skulle klargöra vad politiker och banker ställde till under den svenska bankkrisen, som riksdagen redan har beslutat om. Hittills har ingenting skett !

En annan av marodörerna är f d finansministern Allan Larsson. Han är numera ordförande för statliga Sveriges Televison, där han gör allt för att hindra den massiva kritik mot skötseln av bankkrisen skall komma i dagen i den statliga televisionen. Hittills har han lyckats.

Tillväxtsamtalen hur vi skall få fart på Sverige sker mellan organisation Svenskt Näringsliv och de fackliga organisationerna. Där har den viktigaste frågan vad som hände med alla framtidsföretagen under bankkrisen fortfarande inte diskuterats.

Trots att en av den dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningens chefer, chefekonomen Jan Herin med utredningen ”revisonsenkäten” som gjordes redan 1992, redan klargjort hur företagen drabbades av krisbankernas obeståndssituation. Ändå har diskussionen hur företagen som orättfärdigt drabbades under bankkrisen skall kompenseras, fortfarande inte kommit upp på dagordningen.

Tror verkligen regeringen att svenskarna är så dumma att de vill expandera sina företag, med allt vad detta innebär i ekonomiska risker och uppoffringar, när bolagen och tillgångarna kan konfiskeras ännu en gång, så snart bankerna eller staten drabbas av en krissituation ?

Facit av bankkrisen var ju att bankerna ostraffat få behålla övervärdena i alla fastigheter och företag man lade beslag på. De många bankkunderna som orättfärdigt drabbades fick behålla skulderna. De bankanställda fick sedan amnesti för vad de ställde till med. Medan företagarna straffades ekonomiskt.

Skall svenska företagare arbeta under sådana ekonomiska förutsättningar skapar man bara utrymme för globala glidare, som skor sig på entreprenörer och företagare. Medan Göran Persson diskuterar den ekonomiska framtiden med facken, kommer företagarna som byggt Sveriges framtid dö sotdöden om de inte kompenseras.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen