[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Några av de värsta oegentligheterna har jag redan avslöjat i min bok: Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003) Listan kan göras mycket längre. Det räcker med att nämna några av de största ekonomiska skandalerna för att alla skall förstå vad jag menar.

Som de olika ekonomiska turerna i ABB, Gotlandsbolaget, Intrum, Skandia, Systembolaget och SL.

Inte någon av dessa ekonomiska skandalerna kan mäta sig med den största rättsskandalen i modern tid - hanteringen av bankkrisen..

Även skötseln av Gota Bank och Nordeas obeståndssituation sköttes under all kritik. I fallet med Gota Bank var den dåvarande Bankinspektionen införstådd med att Gota aldrig skulle kunna uppnå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, utan att på något sätt agera, vare sig mot banken eller för att hjälpa och informera bankens kunder.

I fallet med Nordea (gamla Nordbanken) godkände inspektionen att Nordea drev bankverksamhet, trots att banken redan var på obestånd. Bankinspektionen godkände också att Nordea begärde in mer pengar ifrån aktieägarna, genom den stora nyemissionen som banken utlyste 1991, som måste betraktas som ett av de största ekonomiska bedrägerierna i Sverige.

Såväl den dåvarande Bankinspektionen som den nuvarande Finansinspektionen sköter inte alls sitt jobb i dessa sammanhang. Inte ens Finansinspektionen själv är nöjd med sina granskningar av de olika nyemissionsprospekten ! I en intern rapport från inspektionen daterad i maj 2001, är den viktigaste slutsatsen att även kraven från bolag listade på andra platser än börsen, snarast bör skärpas.

I rapporten föreslås bland annat att bolaget bakom prospektet ska ha ett skadeståndsansvar om informationen visar sig vara felaktig. Finansinspektionen konstaterar också att vad som formellt är ett godkännande från inspektionen i realiteten bara är en registrering och en granskning av formalia. Men trots denna självkritik har det fortfarande inte skett någon skärpning av kraven.

I själva verket får vad som helst passera. Det framgår av Nordeas nyemission från 1991 då banken begärde dryga 5 miljarder i nyemission för att kunna expandera verksamheten. I själva verket visade det sig snart att banken var på obestånd och att det ”fattades” åtskilliga miljarder redan någon månad efter att Nordeas slutemission var i hamn. Emission var således ett rent bedrägeri där vare sig bankens styrelse, ledning eller revisorer fortfarande ställts till svars.

Inte ens emissionsinstituten verkar ha någon kontroll över de bolag som de hjälper genom att dra in friskt kapital. Många bolag anlitar en fondkommissionär för att hjälpa till med den utlysta nyemissionen, vilket många använder sig av bara för att höja trovärdigheten. I Sverige - till skillnad från de flesta andra länder i Europa, har instituten inget som helst granskningsansvar. Fullständig rättslöshet råder i Sverige i samband med nyemission !

Vad som gäller i samband med en nyemission är att bolagets ekonomiska förhållanden skall vara granskade av revisor. Bolagets styrelse garanterar att uppgifterna i prospektet är korrekta. Enligt lag ansvar de för att uppgifterna överensstämmer med de faktiska förhållandena och att ingenting av väsentlig betydelse är utelämnat som skulle kunna påverka den bild av bolaget som dessa uppgifter skapar.

I fallet med Gota Bank som sålde företagscertifikat när bolaget var på obestånd, och Nordea som utlyste nyemission långt efter det att hela aktiekapitalet var förbrukat måste det i bägge fallen anses vara uppenbara fall av grovt svindleri, som Gota Bank och Nordeas styrelse och ledningar och ägare gjorde sig skyldiga till.

När vare sig bankledning eller styrelse i Gota Bank och Nordea ställs till ansvar för vad de ställde till med under bankkrisen, förstod alla andra aktörer att det måste vara fritt fram för ekonomiska bedrägerier.

Fallet Trustor som följde på bankkrisen och där alla inblandade som åtalats hittills har frikänts i rätten, visar hur lätt det är att plundra bolag i Sverige utan att straffas. Plundringen av bolag under bankkrisen är ett annat exempel.

Under bankkrisen tillät politikerna krisbankerna att plundra alla bolag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”. På så vis försvann 60.000 framtidsföretag. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 miljarder kronor, plus ränta.

Sverige har blivit ett laglöst land.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen