[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det borde han göra. Under det senaste valet förlorade moderaterna var femte väljare på grund av Carl Bildts (m) och Bo Lundgrens (m) agerande under bankkrisen, som nu nått fram till en större skara. Trots att moderaterna gjort allt i sin makt för att dämpa den starka kritiken mot partiledningen för den planekonomi som den f d partiledaren Bo Lundgren införde under den svenska bankkrisen.

Det går inte bara att radera ut den fatala följden av en ekonomisk politik som resulterade i att 60.000 friska framtidsföretag för alltid försvann. Samtidigt som statsskulden ökade med 1,000 miljarder kronor, plus ränta. Vilket resulterade i att 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Oppositionen befinner sig i vanmakt. Den har inte kunnat stå emot den kraftfulla socialistiska kravmaskinen som kräver allt mer, men inte längre ger någonting tillbaka. Svenskarna får allt svårare att försvara sin ekonomiska frihet. Tidigare kunde en person försörja en hel familj.

I dag krävs det nästan att bägge föräldrarna arbetar, och många låginkomsttagare tvingas arbeta dubbelt, för att pengarna skall räcka till för att försörja en familj. All makt kräver motmakt. Det är denna motmakt som saknas i Sverige.

När ett land har stora ekonomiska problem så rubbas balansen. Problemen för Sveriges del är att detta beror på att vi har för få företag. Det beror på att företagandet diskrimineras. De stora företagen har redan sålts till utlandet. Många av de medelstora har i princip försvunnit. Genom en dålig jordmån, får inte heller de små företagen den kraft som krävs för att växa sig större.

För Sveriges del är det viktigt att landet tar avstånd från socialism och på nytt börjar bejaka kapitalism. Rätt politik är viktigare än den förhärskande populism. De företagare som orättfärdigt drabbades av bankkrisen måste också få upprättelse, för att den ekonomiska nedåtgående spiralen skall kunna vändas.

De ansvariga politiker som införde planekonomi under bankkrisen, och såg till att krisbankerna kunde säga upp krediterna för alla företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”, måste straffas. De krisbanker som drev bankverksamhet trots att de var på obestånd måste börja ta konsekvenserna av sitt agerande. Någon annat gives icke.

Vad som kan hända när ett land går i kvav genom att ekonomin förstörs vet vi ju redan alltför väl. Då ger man ger plats för ytterligheterna åt höger eller vänster. Bästa exemplet är vilka tragiska konsekvenser detta medförde för både judarna och Tyskland under åren 1933 - 1945, som berodde på att nationalsocialism infördes i landet. Ett annat exempel är hur hårt Spanien drabbades under det spanska inbördeskriget 1936 - 39 i den långvariga bataljen mellan republikanska anhängare och de upproriska nationalisterna (b l a de fascistiska falangisterna.)

I sitt brev till mig skriver Fredrik Reinfeldt att om ingenting oförutsett inträffar kommer socialdemokraterna, när vi går till val 2006 att ha haft regeringsmakten under 65 av de senaste 74 åren. Ett sådant lång maktinnehav är i sig skäl för maktskifte skriver han.

Men läget i Sverige är mer allvarligt än så. Socialdemokraterna klarar inte av att infria redan givna vallöften. De har redan förlorat greppet om statsfinanserna. Nu föreslår de trots den oerhörda skuldbördan som uppkom genom bankkrisen, ännu större utgiftsökningar vilket så småningom leder fram till statskonkurs om ingenting drastiskt görs för att försvara friheten och företagsamheten i landet.

Medan sådan politik kan Sverige gå i kvav fortare än någon anar.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen