[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Därför vill jag gärna jämföra vad som hände under bankkrisen med vad som just nu händer i den efterföljande ekonomiska krisen i försäkringsbolagen. Som livsparare i Skandia och andra bolag, har jag själv drabbats av försäkringsbolagens svek mot sina kunder.

Jag är därför en av de tiotusen personer som för kampen mot Skandia för att genom en gemensam grupptalan, och få gehör för hur försäkringsbolaget Skandia sviker sina kunder.

Gemensamt för de människor som för grupptalan, är vårt ursinne mot ledning och styrelse i Skandia, som på ett uppenbart sätt svikit sitt ansvar.

Huvudskälet att pensionsspararna förlorat pengar är börsraset, som man inte kan skylla Skandia för. Den viktigaste är således inte pengarna. Utan att rättvisan har sin gång. Mot de giriga direktörer i moderbolaget som bevisligen skott sig på spararnas bekostnad.

I min egenskap av arbetande ordförande i Bankrättsföreningen sedan 1996 och i Sveriges Bankkunders Riksförbund sedan år 2000, kan jag därför göra direkta jämförelser med försäkringsbolagens svek mot sina kunder under försäkringskrisen, och med bankernas svek mot sina kunder under den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Låt mig först få konstatera att den publicitet i pressen som fösäkringstagarna får, inte står i några som helst proportioner till det ekonomiska utfallet för de försäkringstagare som har drabbats av försäkringsbolagens oegentligheter.

Min egen uppfattning är att börsraset och oegentligheterna i Skandia tillsammans gör att försäkringstagarna får cirka 25 % mindre i utdelning än vad de annars skulle ha fått. Självfallet är detta skäl nog att reagera, för vilket jag också gör genom personligen medverka i Grupptalan mot Skandia.

Förutom att några chefstjänstemän riskerar allmänt åtal föreligger i dag således till dags datum, en enda stämning mot Skandia, genom Grupptalan mot Skandia. Denna stämning skall jämföras med de två tusen mål som fanns bara mot Nordea (gamla Nordbanken) i Stockholms tingsrätt, när bankkrisen drabbade bankkunderna som värst. Effekterna för dem som drabbades var också hårresande och skrämmande, på ett helt annat sätt än effekterna av försäkringskrisen.

Flera fastighetsägare som jag känner till fick dessutom betala provision för att bli rånade !

De ”skräpkreditbolag” som övertagit lånen från krisbankerna gick hårt fram mot skötsamma fastighetsägaren som alltid skött sig och hotade med personlig konkurs om de inte utbetalade en provisioner i samband med rånen.

En fastighetsägare fick betala 200.000 kronor för att få sina fastigheter beslagtagna. Annars skulle han och hans familj försättas i personlig konkurs trots att bolaget inte var på obestånd. Han fick sälja sin bil och ta ut alla sina besparingar. Till slut hade han knappt hade mål för dagen för att gå det berörda ”skräpkreditbolaget” till mötes. Innan dess hade banken ifråga, utan någon förvarning överlåtit hans krediter och höjt räntan.

Sedan såldes fastigheterna genom en mystiskt bulvanförsäljning utan någon ordentlig pantrealisation, som lagen föreskriver.

Samma sak hände med många företagare. En företagare fick finna sig i att se sitt världsföretag sålt medan han fortfarande ägde det. En annan företagare blev övertalad att köpa ett konkursföretag i utbyte av långsiktiga krediter. Därefter fick alla sina krediter uppsagda utan någon som helst förvarning. I rätten vägrade sedan banken, med domstolens samtycke, att visa upp all dokumentation som företagaren behövde som bevisning

I den efterföljande processen förlorade en annan företagare målet för att banken inför rätten påstod att företagaren ”godkänt” uppsägningarna av alla krediterna i alla hans företag som han drivit under ett kvarts sekel, trots att advokaten som företrädde banken visste att det inte var sant. Företagaren hade redan överklagat uppsägningen av bankgarantier och krediter till den dåvarande Bankinspektionen.

När sedan målet överklagades till högre rättsinstans fick inte den drabbade företagaren åberopa ny bevisning som visade att både bankens advokat och chef hade ljugit i rätten. Bankens företrädare kunde således med hjälp av domstolen slippa bli åtalad för mened.

Med sådan svenska banker och domstolar är det inte så konstigt att den svenska välfärden krackelerat. Hur detta har skett visar jag i min nya bok ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen, 2004) som är en fri fortsättning på min bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003)

Min nya bok kommer att finnas i bokhandeln från den 15 januari 2004.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen