[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Genom att gå socialdemokraternas ärenden och inte tänka egna tankar och undersöka själva skuldfrågan till bankkrisen ordentligt, cementerade Carl Bildt (m) och Bo Lundgren (m) socialdemokraternas fortsatta långa maktinnehav, när de själva hade den politiska makten.

Saken blev inte bättre av att moderaterna valde att gå på socialdemokraternas linje och godkänna den fortsatta hemligstämplingen nästan all viktig information kring själva krisens uppkomst, som socialdemokraterna tidigare gjort allt för att dölja.

Bildts och Lundgrens agerande under bankkrisen, när man försvarade de bankrutta bankerna på allmänhetens och företagens bekostnad, är bara ett exempel hur oppositionen var oförmögen att skapa politiska alternativ till ekonomiska lösningar när man väl lyckats tillskansa sig regeringsmakten, och Sverige befann sig i kris. Det idiotiska kronförsvaret, är ett annat exempel.

I Sverige går allt större energi av regeringsarbetet åt till att bli omvald i stället för att föra en ekonomisk politik som gynnar landet. Det märktes framför allt under den svenska bankkrisen (1987 - 1993 när oppositionen med moderaterna i spetsen förde en rent socialistisk politik, för att rädda krisbankerna.

Det märks också på den ekonomiska utvecklingen i landet som stadigt försämras. Från att ha varit ett av världens rikaste länder för inte så länge sedan urholkas stadigt den svenska ekonomin. Det enda område som Sverige numera är världsmästare, är i olika skattehöjningar.

Socialdemokraternas har med hjälp av de små stödpartierna, till både vänster och höger lyckats klamra sig fast vid regeringsmakten alldeles för länge. Det är detta politiska samarbete mellan socialdemokraterna med de små samarbetspartierna, om har skapat en offentlig maktstruktur som nästan förvandlat Sverige till en enpartistat.

Sverige har blivit ett land som inte längre gynnar vare sig entreprenörskap eller företagande. De farhågor många har haft om regeringsmakten i Sverige ur demokratisk synpunkt har redan besannats.

Med åren har den socialdemokratiska regeringen fått en allt större makt. När missnöjet varit som störst, och oppositionen tillfälligt lyckats erövra makten, lyckas man inte under de korta perioden man sedan innehar makten förändra rådande maktstruktur.

Regeringen stärker också sitt långa maktinnehav genom den politiska utnämnningspolitiken. Politiskt viktiga befattningar inom de olika departementen besätts med likatänkande. Även våra högsta domare inom både Högsta domstolen och regeringsrätten tillsätts numera politiskt. Åsiktsmässigt mindre nogräknade journalister och andra karriärister inom stat och förvaltning söker sig av rent egoistiska intressen till det makthavande partiet.

Vad Sverige behöver för att få landet på rätt köl igen är att återställa en demokrati som medför växlingar vid makten, och att viktiga tjänstemän och ämbetsmän som borde agera opolitiskt tillsätts efter förtjänst, och inte som i dag på enbart politiska meriter.

Vid politiska maktskiften går det då lättare att utveckla Sverige till ett bättre land. Politiskt valda domare och tjänstemän borde inte längre ges möjligheten sätta käppar i hjulet, när det blir ett nytt regimskifte, som kräver nödvändiga samhällsförändringar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen