[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Enligt min uppfattning beror detta på att man i den senaste regeringsformen som infördes 1975 tog in bestämmelser, som inte hör hemma i en författning. Få förstår konsekvenserna av dessa regler i regeringsformen, som åtminstone alla jurister borde vara väl medvetna om, men som ingen gör någonting åt för att få bort.

Vad jag tänker på är förstås formuleringen i 11 kapitlet 14 § i regeringsformen som stipulerar att om domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning, eller stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas.

För de politiskt valda domarna i våra högsta rättsinstanser, och andra verksamma inom domarskrået är det få ”uppenbara” fel som de lyckas hitta i de olika föreskrifter som beslutas om, och i alla hemmagjorda lagar som stiftas. Även om de inhemska lagarna med dess politiska förarbeten, råkar stå öppen konflikt med såväl EG-rätten som Europakonventionen

Trots de oerhörda konsekvenserna för alla som drabbades av bankernas plundringståg under den svenska bankkrisen har ingen hittills reagerar mot de flesta av föreskrifter som beslutades av regeringen under krisen 1987 - 1993, och som drabbade både företagen och allmänheten.

Det beror således på att ingen domstol hittills vågat påstå, att föreskrifterna som beslutades av regeringarna under denna period står i uppenbar konflikt med vare sig svensk eller internationell lag.

”Uppenbarhetsrekvisitet” i regeringsformen (11kap 14§) används således av politiker från vänster till höger för att manipulera både grundlagen och internationella lagstiftning. Motsvarigheten till detta rekvisit finns inte i någon annan lagstiftning som jag känner till. Det gör att det råder en ständig och vildsint konflikt mellan Sverige och både EG - domstolen i Luxemburg och Europadomstolen i Strasbourg.

Genom den rättsliga tillämpningen ”uppenbarhetsrekvisitet” uppfylls inte längre de fyra krav som varje medborgarna i en demokrati ställer på rättsväsendet. Brott beivras inte längre på ett sådant sätt, att svenskarna känner en personlig säkerhet i samhället. Rättsinstanser görs inte tillgängliga för alla drabbade, som gör att ekonomiska tvister kan bli avgjorda på ett korrekt sätt i domstol.

Övergrepp från den offentliga förvaltningen beivras inte längre som sig bör. Ämbetsmannansvaret har försvunnit. Svenska myndigheter vare sig döms eller åtalas i den utsträckning de borde, när de sviker sina plikter eller överträder lagar.

Någonting är ruttet i konungariket Sverige.

Eftersom vi nu känner till hur politikerna bär sig åt att manipulera regeringsformen, som gör att lagar implementeras felaktigt, att vare sig advokater eller domare inte längre förstår vilka bestämmelser som gäller, och att man numera tillåter rena skrivfel i lagstiftningsarbetet, borde någon se till att ”uppenbarhetsrekvisitet” försvinner från regeringsformen snarast möjligt.

Nu när politikerna ändå beslutat att se över bestämmelserna i grundlagen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen