[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Hon gör det med besked. Både när det gäller den undermåliga svenska domarutbildningen och hur man tänker sig att komma till rätta med problemen. I en ledarartikel i Svenska Dagbladet den 29 mars 2004 tvingas hon också att erkänna Sverige inom överskådlig framtid kommer att lida brist på tillräckligt kompetenta domare.

Vad vill då utredarna göra åt problemet? I det betänkande (SOU 2003:102) som ligger hos justitieministern vill man helt enkelt avskaffa domarutbildningen! Förslaget har beställts av regeringen. Domstolsverkets generaldirektör Stefan Strömberg har redan uttryckt sin förtjusning i Svenska Dagbladet. Utan någon egentlig domarutbildning blir det ju ännu enklare att styra domarna politiskt i deras ämbetsutövning.

Domarna själva står maktlösa. Medlemskapet i den Europeiska Unionen och införlivande av Europakonventionen kräver en helt annan utbildning av domarkåren än vad som tidigare skett.

Målen som överklagas från Sverige till Europadomstolen i Strasbourg blir allt fler och större. De många rättegångarna där svenska domare är skyldiga att begära förhandsbesked från EG-domstolen i Luxemburg men inte gör det ökar lavinartat.

Vad det hela handlar om är vilken självständighet man vill ge domarna. Fram till 1975 års grundlag var de svenska domstolarna helt självständiga. I 1975 års grundlag hade man tagit bort denna dömandets särställning och gjort domstolarna till i princip regeringen underordnade myndigheter.

Att statsmakterna i den ekonomiska kniptång som Sverige befinner sig nu likställer domstolsväsendet och den dömande verksamheten med vilket annan offentlig verksamhet som helst, visar för första gången att man sedan grundlagen ändrades 1975, numera betraktar domstolsväsendet som en underordnad förvaltningsmyndighet.

Vad är det då för fel som domarna begår i samband med rättsliga prövningar ?

På denna fråga ger Maria Abrahamsson inget uttömmande svar. Låt mig därför få svara i hennes ställe, när det gäller aktuella bankmål. Den 22 mars 2004 lämnade jag in en anmälan mot Konungariket Sverige på Den Europeiska Kommissionens kontor i Stockholm, som den 23 mars vidarebefordrades till Europakommissionens kontor i Bryssel.

Försändelsen bestod av själva anmälan tillsammans med rättsutlåtanden från två namnkunniga svenska professorer i aktuella mål, sju bilagor som bland annat visar att Sverige fortfarande inte följer EG-direktiv som stipulerar att oklara avtalsvillkor i tvist mellan bank och konsument skall tolkas till konsuments fördel.

En tidigare anmälan från mig i samma ämne föranledde Europakommissionen att stämma Sverige. Sverige vann. Trots att man bara implementerat EG-direktivet i förarbetena. Den fråga som måste besvaras denna gång, är varför domarna inte tillämpar den befintliga lagstiftningen.

När en bankkund i domstol påvisar att säkerheterna inte har försämrats, som banken påstår i samband med uppsägningen av alla krediterna, åligger det domstolen att döma ut skadestånd, för felaktig uppsägning av krediter.

Det är denna enkla regel som svenska domstolar fortfarande vägrar att följa. I stället gör domstolarna tvärtom, och låter dessutom bankerna i många fall behålla all egendom som man felaktigt tagit i beslag.

Enligt professor Jan Ramberg som är professor i avtalsrätt, åligger det i stället banken att bevisa att säkerheterna har försämrats, i samband med domstolsprövning. Varför domstolarna dömer bakvänt i Sverige när det gäller tvistemål mellan bank och kund övergår mitt förstånd.

I övrigt följer Sverige fortfarande inte de regler som gäller för uppsägning av krediter under löpande avtalsperiod, och reglerna som gäller för pantrealisation. Självfallet skall inte de fd krisbankerna kunna smita från sitt juridiska ansvar genom att överföra hela bolag till de statliga ”skräpkreditföretagen” som Securum och Retriva, som skedde under bankkrisen, bara för att den vägen slippa ifrån att realisera panter på ett korrekt sätt.

Jag delar således Maria Abrahamssons inställning som hon framför i ledaren att vi snarast måste återställa respekten för domaryrket och för domstolsväsendet. Det kan bara göras med bättre domarutbildning, och att domstolsväsendet på nytt blir självständigt, och frikopplat från regeringsmakten.

I denna debatt har domarna hittills hukat i buskarna och varit tysta. Är det inte snart dags att någon domare vågar stå upp för sina bakvända åsikter och försvara dem ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen