[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Skall domaryrket få vara ett av de få yrken där utbildning inte behövs ? Frågan ställs på sin spets av författaren och f d rådmannen Karls Erik Rosén i ett debattinlägg under Synpunkt i Svenska Dagbladet (SvD 2004-04-18). Självfallet måste den grundläggande utbildningen för domare behållas och vidareutvecklas, för att även svenska domare skall kunna informera sig ordentligt vilken praxis som gäller, för att kunna döma så korrekt som möjligt i både brottsmål och tvistemål.

I dag följer många domare lagarnas politiska förarbeten i stället för grundläggande lagtexter. De grundläggande regler som följer av EG-rätten och Europakonventionens bestämmelser åsidosätts lika ofta. Domarna glömmer ofta bort det väsentliga i åberopade grunderna, som många gånger inte ens går att återfinna i domskälen, och därför blir svåra att överklaga när målet överklagas till nästa rättsinstans.

Orsaken till att det svenska domaryrket så mycket svårare än i många andra länder, är att man tvingas döma politiskt i stället för juridiskt. Den svenska domarutbildningen som försämrats markant, föreslås därför att avskaffas helt, vilket kommer att göra det ännu svårare för våra domare att döma rätt efter lagboken även i fortsättningen.

Medborgaren i en demokrati har normalt fyra krav på rättsväsendet, i vidare mening som inte längre uppfylls i Sverige. Han vill att brott skall beivras, så han kan känna personlig säkerhet i samhället. Han vill ha tillgång till instanser där han kan få tvister med andra medborgare bedömda och avgjorda på ett korrekt sätt.

Och han vill också att myndigheterna i landet – inklusive den högsta – skall kunna åtalas och dömas om de sviker sina plikter eller överträder lagarna. Allt detta förutsätter att det finns samhällsfunktioner för alla fyra kraven och att dessa funktioner handlar ”rättvist”, dv s enligt lagarna och utan otillbörligt inflytande ”utifrån”

Den f d justitiekanslern Hans Regner som företräder staten i tvister mot staten och också granskar domarnas arbeten tycker uppenbarligen inte att detta är någon bra ordning. Det anser uppenbarligen inte heller den politiskt tillsatte generaldirektören för Domstolsverket, som ytterligare vill försämra domarnas förutsättningar att döma rättstvist, eftersom bägge anser att det inte behövs någon domarutbildning alls i Sverige.

När inte lagarna följs är det medborgarna som drabbas. I brottsmål får inte brottsoffren det skydd som var avsett, medan brottslingarna i många fall går helt fria. I tvistemål får de som orättfärdigt drabbats ingen upprättelse. Åren går utan att vare sig domstolar eller myndigheter tar sitt ansvar.

Makarna Nilsson är bara ett exempel. För snart ett kvarts sekel sedan blev Anita och Verner Nilsson rånade av ”sin” bank och blev sedan försatta i konkurs, trots att företaget aldrig var på obestånd.

Alla tillgångarna skingrades och såldes för en spottstyver. Den korrumperade advokaten och konkursförvaltaren som gick bankens ärenden. (som numera också är riksdagsman i Folkpartiet) Han brydde sig inte ens om att konkursen var felaktig från början, och att tillgångarna i boet med råge översteg skulderna, och att paret dessutom hade en stor momsfordran.

Först sedan paret själv sett till att företaget får tillbaka momsen vaknar konkursförvaltaren till liv. Det gjorde han med besked. Det skedde genom att lägga beslag även på dessa pengar, som sedan överförs till banken som orsakat allt elände och som därför byter namn lika snabbt som det gamla namnet är förbrukat.

PK/NB/Nordea som från början orsakat familjens elände lägger beslag på momspengarna. Familjen har fortfarande inte fått någon upprättelse. Det är så det svenska rättsväsendet fungerar i ett land som medvetet kväser nyföretagandet, och tillåter sig vilka metoder som helst, för att kränka entreprenörer och företagare när det passar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen