[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Svenska statens rättsvidriga agerande i dessa frågor framkom tydligast under bankkrisen. Det var då som krisbankerna tilläts plundra sina skötsamma företagskunder, som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”. Hur domstolarna efteråt kunnat godkänna dessa systematiska rättsövergrepp, som på ett uppenbart sätt strider mot både aktiebolagslagen, avtalslagen, europakonventionen, och lagen om pantrealisation, förblir en stor gåta för mig.

För att kunna plundra entreprenörer och företagare i den stora utsträckning som skedde, skapade man en rättslös juridisk snabbfil, för att på snabbast möjliga sätt köra över bankkunderna. Det skedde på enklast tänkbara sätt – genom bl a bildandet av de statliga ”skräpkreditföretagen” Securum och Retriva – och nervärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd. Bankerna plundrade först sina kunder och behöll pengarna. Sedan använde man sig av ”skräpkreditföretagen”, för att slippa göra en ordentlig pantrealisation som lagen kräver.

Efter att i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen ha studerat fler rättsfall än de flesta under mer än 10 år, när det gäller tvistemål mellan bank och kund, kan jag konstatera att vi här har att göra med systematiska rättsövergrepp. Syftet med dessa olagliga aktioner, har varit att verkställa statsmakternas önskemål, och att rädda krisbankerna på allmänhetens och företagens bekostnad.

Generellt och utan individuell prövning kunde bankerna i många mål som jag tagit del av, ostraffat försätta sin skötsamma kunder i konkurs, efter det att de blivit plundrade på alla sina tillgångar. Sedan godkände domstolarna konkursansökningarna, innan målen hade hunnit prövats i någon rättsinstans. När konkurserna till sist var avslutad hade många av de drabbade bankkunderna förlorat sin rättskapacitet, och kunde därefter inte få sina mål prövade alls. Det var så man slog ihjäl företagare under bankkrisen. För att rädda de konkursmässiga bankerna.

Nu börjar vi se slutet på denna dokussåpa i bästa ”Dallas – stil”. ”Värstingbanken” framför alla andra, den tidigare helstatliga Nordea (gamla Nordbanken) med inköpta Gota Bank, börjar nu efter cirka 10 år bli klar med alla avyttringar av de egendomar, som man beslagtog från sina kunder under krisen. För att i fortsättningen kunna få in tillräckligt med kapital för den egena verksamheten, fortsätter nu banken med att sälja av sina egna tillgångar.

Det sker genom försäljning av bankens kvarvarande fastigheter till utländska köpare. Det blir alldeles följdriktigt riskkapitalister från Dallas, som kommer att ta över några av Stockholms värdefullaste kvarter. Cardinal Capital Partners slutförde våren 2004 köpet av Nordeas huvudkontor i PK-huset på hamngatan i Stockholm och andra prestigefastigheter från Nordea för 6,8 miljarder kronor.

Det är således inte längre bara de beslagtagna företagen som säljs till utlandet. Även fastigheter i stor skala avyttras till utländska köpare.

Texasföretaget fick betalat 4,1 miljarder kronor för själva PK-huset i Stockholm som består av hela kvarteret där varuhuset NK ligger i, utom själva varuhuset NK, som fortfarande ägs av fastigetsbolaget Hufvudstaden.

För att trissa upp priset på fastigheterna ytterligare har Nordea slagit rekord när det gäller långa hyresavtal. Avtalet löper på ett kvarts sekel, men kan förlängas ytterligare 25 år, om banken nu kommer att finnas kvar så länge.

För tidigare Gota Banks före detta huvudkontor på malmskillnadsgatan i Stockholm fick Cardinal Capital Partners punga ut med ytterligare 960 miljoner kronor. Tillsammans med fastigheter i Oslo och och Helsingfors uppgår hela affären till hela 6,8 miljarder kronor.

Den fråga som jag själv ställer mig är om svenska staten kommer att göra med sitt resterande aktieinnehav i Nordea, som med utförsäljningen av Telia i samband med börsintroduktionen ?

I så fall kommer man först att trissa man upp aktievärdet på Nordea ytterligare, för att sedan sälja ut resten av det statliga aktieinnehavet i banken till redan luttrade småsparare. Så skedde i Telia, där alla som köpte aktier i bolaget förlorade stort, efter att att bolaget introducerats på börsen.

Svaret på min fråga varför alla lagar som är till för att skydda företagare i tvister mellan bank och kund inte används, är fortfarande obesvarad. Trots otaliga artiklar i både rikspress och fackpress och mina två senaste böcker: ”Från bankkris till börskris” och ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen 2003 och 2904) , lyser svaren fortfarande med sin frånvaro. De ekonomiska konsekvenserna vet vi redan. Den svenska ekonomin fortsätter stadigt att försämras. Företagsamheten fortsätter att minska i landet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen