[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Två av Sveriges mest inflytelserika tidningar, Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD), har försökt bredda debatten genom att tillåta debattinlägg på nätet. Bägge misslyckades. Det berodde på att man inte vill ge läsarna fritt spelrum, vare sig vilka ämnen som får diskuteras i Sverige, eller vad som får sägas i debatten.

Misslyckandet visar att dessa tidningar inte vill anstränga sig för att få en  bredare debatt i viktiga politiska och ekonomiska frågor, eftersom man på nätet inte ställer samma krav på debattörerna som man gör i papperstidningen, där de som vill skicka in ett större debattinlägg vare sig får vara anonym, eller eller tillåts uttrycka sig luddigt i viktiga sakfrågor.

Själv tycker jag debatten, där jag själv ofta medverkar i både riks – , lokal –  och fackpress, är alldeles för viktigt för att inte få bemötas i några av Sveriges största tidningar, som för närvarande sker i dag. Sedan både DN och SvD lagt ner sina välbesökta debattsidor på nätet.

Så mycket bevänt med DN:s debatter på nätet var det nu aldrig, eftersom tidningen från början tillät sig att censurera många intressanta inlägg, och tillät sig ta  bort inlägg, som inte överensstämde med debattredaktörens åsikter.

Mats Bergstrand som är DNs debattredaktör, är alldeles för selektiv de åsikter han publicerar på DN Debatt. Det märks på artiklarna som domineras av politikerinlägg. Bergstrand listas högt som opinionsbildare i DSMs årliga undersökning. Han vill uppenbarligen inte se denna  toppplacering hotad.

Sune Olofson som sedan några år svarar för SvDs debattsida ”Brännpunkt” var inte lika konservativ. Från början tillät SvD att debattörerna själva välja debattämnen, vilket innebar att debattinläggen ofta blev bättre än i själva papperstidningen, vilket också märktes på antalet inlägg. Själv ledde jag då den ekonomiska debatten i ett ämne, som lockade till sig mer än tusen inlägg.

Ett annan ämne som handlar om svenska domares ansvar och villkor SvD blev så populärt, att det fick avbrytas av SvDs dåvarande webbredaktör Ola Henriksson. Populariteten berodde inte på domarna, som själva valde att stå utanför hela debatten på nätet, trots att de var de själva som från början initierat de olika debatterna, under både Brännpunkt och Synpunkt. Domarnas inlägg handlade i huvudsak om deras egna ersättningar och domstolarnas budget. 

Vad var det då som hände för att bägge tidningarna inte orkade fullfölja vad man hade påbörjat ? Att många inlägg kan anses som förargliga för de personer som berörs har jag själv fått erfara i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen. Men hittills har ingen stämt mig för förtal. Orsaken till detta måste vara att jag har rätt i sak, i de olika debattinlägg som publiceras, och att de som gärna skulle vilja stämma mig eller tidningens ansvarige utgivare för vad jag avslöjar inte törs. De vet att eventuella  förtalsmål skulle slå tillbaka mot dom själva.

Lösningen för både DN och SvD i detta fall vore att kräva att de som skriver också legitimerar sig med sina riktiga namn under debattinläggen. För att kunna vara anonyma som nu sker i de s k ”kommentarer” som ersatt alla seriösa debattinlägg i SvD får tidningen både ”skräpmejl” och inlägg med kända namn, som inte överensstämmer med verkligheten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen