[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Sverige är ensamt i världen om att inte använda begreppet ”otillräknelig” när det gäller valet att döma någon till fängelse eller psykiatrisk vård. Det är därför svenska domstolar har så svårt att bestämma sig, om man skall döma till fängelse eller vård för våldsbrott.

Begreppet har ersatts av en pseudomedicinsk smörja som kallas för ”allvarlig psykisk störning”, ett begrepp som inte existerar inom pyskiatrin. Att detta begrepp kunnat bli svensk lag beror på ett utbrett förakt för psykiatrisk kunskap, säger Sten Levander. Han är professor i psykiatri vid Lunds universitet och överläkare vid rättspsykiatriska kliniken i Malmö.

Enligt Levander har Sverige även skilt sig från omvärlden genom att betrakta all grov brottslighet som ett tecken på störning den skyldige, en störning som skall behandlas med vård. Om nu någon bryr sig om att beivra brotten överhuvudtaget.

- Sverige har helt enkelt avskaffat det personliga ansvaret för brottsliga gärningar, säger Levander. Han anser att brott är en ond handling, som utförs för att tillfredsställa egna behov på andras bekostnad. 

När bankerna upprättar kränkarregister mot oskyldiga företagare, och genom detta förfarande berövat  tusentals svenska företagare både deras tillgångar och möjligheter att få upprättelse i domstol, som jag tidigare berättat om, reagerar vare sig polis eller åklagare för dessa uppgifter som genom både mina böcker och artiklar i dags – och fackpress fått stor spridning.

Polisen reagerar inte ens när dom får en anmälan och uppgifter om vilka som deltagit i brotten. När det första pilotmålet i frågan om bankernas ”kränkarregister”  prövades i domstol förhindrade domstolen att förhör hölls med en av de skyldiga inom domstolsväsendet. Några skadestånd för sådana grova kränkningar, utöver uppgörelse utanför rätten, beviljas sällan. .

När de som har den finansiella och politiska makten är pressade, ser de till att få hjälp med att stalinisera den ekonomiska historiebeskrivningen. Om vad som faktiskt inträffat. Det har vi sett tidigare genom hur styrelsen i det statliga Nordea (gamla Nordbanken) bar sig åt för att skylla sin egen obeståndssituation på andra. Det skedde genom att man lät bankens egen försvarsadvokat Bertil Södermark utreda om det förekommit några oegentligheter inom Nordea.

I underlaget till denna tidigare hemligstämplade utredning som bankens dåvarande VD Hans Dalborg lät ta  fram, och som överlämnades av Nordeas f d chefjurist Tord Arnerup till bankminister Bo Lundgren 1993-01-26 framgår att Södermark ansåg att ”vi inte har ansett att vår utredning har givit anledning till att peka på några sådana särskilda situationer där  vi tycker att speciella fysiska personer kan ha ett ansvar för vad som har hänt”

Att Nordea var på obestånd redan den 1 februari 1990, och att banken lurade alla sina aktieägare genom nyemissionen 1991, framkom aldrig i denna ”djupgående” undersökning.

Det ingick aldrig i förutsättningarna för uppdraget att ta reda på vilka grova oegentligheter som begåtts av både styrelsen och ledningen för det dåvarande helstatliga Nordea.

Samma mönster upprepas sedan under både Systembolagskrisen och Skandiaskandalen.

Mutkulturen i Systembolaget är ingenting nytt eller okänt för ledning och styrelse. Vid flera tillfällen under de senaste tio åren har både butikschefer och chefer på huvudkontoret blivit ertappade utan att någonting gjorts för att på allvar beivra dessa allvarliga mutbrott i domstol.

Medan 92 personer riskerar åtal i Systembolagets i Sveriges genom tidernas mest omfattande muthärva, går både ledning och styrelse fri. Förre centerledaren Olof Johansson som är kompis med statminister Göran Persson, hoppas nu att alla turer skall vara utredda och att både styrelse och ledning gjort allt för att korruptionen i statens monopolföretag skall upphöra.

Anitra Steen som i sin egenskap av statsministerns älskarinna kvalificerat sig för VD – skapet i Systemet, sitter fortfarande ohotad kvar som VD för Systemet, sedan hon legaliserat sitt förhållande genom att gifta sig med Persson.

Skandias styrelse som var medvetna om att taket för bonusprogrammet togs bort valde Otto Rydbeck som utredare för att komma till ”klarhet” om skandalerna i Skandia. Rydbeck hade redan kvalificerat som som utredare om ansvaret för Nordeas styrelse avseende bankens kreditgivning under tidsperioden 1988 – 1990. Genom sin rapport som inlämnades till Finandsdepartementet 1993-10-18 hjälpte den gamla styrelsen att slippa ifrån både fängelsestraff och deras självklara ekonomiska styrelseansvar för bankens obeståndssituation.

Genom att skylla på ledningen lyckades hela Skandias styrelse slippa undan allt skadeståndsansvar. Skandiastyrelsens agerande är snart preskriberat. Att styrelsen lyckas fälla Skandias VD Lars-Eric Peterson förefaller inte heller troligt, eftersom den statliga revisorsnämnden i en omfattande utredning redan friat de inblandade revisorerna från allt ansvar.

Skandia har dessutom redan förlikats med den tidigare vice VD:n Ulf Spång och skrivit till överåklagare Christer van der Kwast att Spång inte gjort sig skyldig till några brottsliga gärningar, som styrelsen tidigare hävdat.

Så fungerar den värdelösa rättvisan i Sverige. De som har makten kan via advokater köpa sig fria från alla misstankar fram till dess att preskription inträder,  utan att polis och åklagare dessförinnan gör någon utredning värd namnet om deras ansvar. De som drabbas är i stället brottsoffren, som inte får en chans till en ”rättvis rättegång”, vare sig om de blivit utsatta för våldsbrott eller fråntagits tillgångar,  genom skickligt iscensatta brott av banker och försäkringsbolag.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen