[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Den svenska revolutionen Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 22 november 2004 Revolutionen i Sverige fick aldrig samma blodiga förlopp som den franska, när parisarna den 14 juli 1789 stormade Bastiljen i Paris. Fängelsechefen mördades och hans huvud bars omkring uppsatt på en påle, vilket gav upphov till inbördeskrig och ett mördande av både adel och borgare, som måste betecknas som ett av de värsta blodbaden i Frankrikes historia. Hur det gick till i Frankrike under denna period (1789 – 1792) har författaren Herman Lindqvist skrivet en spännande bok: Napoleon (Norstedts, 2004) som både handlar om vad som hände under själva revolutionen och hur Napoleon, som i den franska revolutionens virvlar befäste sin makt. På ett fascinerande och medryckande berättar Lindqvist den otroliga historien om den fattige korsikanen Napoleon som krönte sig själv till kejsare, och som blev sin tids mäktigaste man. Den socialistiska svenska revolutionen ägde rum nästan 200 år senare. Att den inte blev lika blodig som den franska beror nog på att svenskarnas kynne är annorlunda. Den var en direkt konsekvens av att man släppte kapitalismen fri i november 1985. Genom att slopa alla utlåningsrestriktioner för de svenska bankerna. Bankerna som inte var vana med så mycket frihet, släppte alla hämningar. De hamnade snabbt i en obeståndssituation, som man senare skyllde på sina kunder. För att komma till rätta med bankernas urholkade ekonomi fick krisbankerna den dåvarande bankministern Bo Lundgrens (m) löfte att slakta och plundra företag som inte längre ”passade in i bankernas ”portfölj”. Gota Bank och Nordea var konkursmässiga redan 1990, eftersom de hade lånat ut för mycket pengar till ett fåtal mycket stora fastighetsbolag Redan tidigare har jag redogjort för konsekvenserna av denna avreglering i mina två böcker: Från bankkris till börskris och Från folkhem till fattigstuga. (Bankrättsföreningen 2003 och 2004) I nästan tjugo år har svenska folkets undanhållits den brutala sanningen om ursprunget till bankkrisen och dess dramatiska konsekvenser, som måste betraktas som den största svenska rättsskandalen genom tiderna. Det skedde under en hel timme i det svenska TV-programmet Novemberrevolutionen (TV 2 den 17 november 2004) där journalisten Dan Josefsson på ett pedagogiskt och klargörande sätt, redogör för själva händelserna kring själva upprinnelsen till bankkrisen. Avregleringen av alla kreditrestriktionen var ett beslut som togs under kuppartade former av några få sammansvurna, där allt gick fel. Resultatet blev en ekonomisk katastrof för Sverige, som hamnade i den värsta krisen i Sveriges historia. Att bankerna lånade ut för mycket pengar kan man inte skylla politikerna för. Det är bankernas eget ansvarsområde. Hur avregleringen sköttes och hur kontrollen av bankerna skedde under denna period, bär både den dåvarande Bankinspektionen och politikerna ett stort ansvar. När den förre finansministern Kjell Olof Feldt frågade statsministern Olof Palme hur man skulle gå till väga med den ekonomiska avregleringen svarade Palme: ”Gör som ni vill. Jag förstår det ändå inte.” I programmet skyller Kjell Olof Feldt på den förre riksbankschefen Bengt Dennis. Bengt Dennis skyller på Kjell Olof Feldt. Bengt Dennis (s) som är en slipad politiker som var riksbankschef under denna period besitter inte några större ekonomiska kunskaper. Att han valdes till riksbankschef under beror endast på politiska meriter. Han reagerade överhuvudtaget inte för vad som hände på den svenska finansmarknaden. Dennis borde ha kunnat ingripa långt tidigare, genom att höja räntan eller låta kronan flyta. Men han valde att inte göra någonting. Det gjorde inte heller den dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt heller. Utan att på något sätt ingripa lät han inflationen förstöra kronans värde. När han i början av 1990-talet såg hur ohållbar situationen blev, hade han i alla fall den goda smaken att avgå som finansminister. Hur den franska revolutionen slutade vet alla. För Napoleons del slutade den på Sankt Helena dit han blev förvisad år 1815. Enligt Herman Lindqvist förstod han då att därifrån skulle han aldrig komma levande. Hur den svenska bankkrisen slutade har vi fortfarande inte sett det slutliga facit av. Vare sig några bankdirektörer eller politiker har blivit straffade eller förvisade. Vi vet i alla fall att minst 60.000 skötsamma framtidsföretag slaktades alldeles i onödan. (Dan Josefsson hävdar i programmet att siffran är 90.000) för att rädda krisbankerna. Den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor, plus ränta. Och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.
Mats Lönnerblad |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |