För att rättsstaten skall fungera måste vi ha oberoende advokater och domare. Det har vi inte i dag. Advokater byter ofta sida genom att gå motpartens ärenden. I Sverige gör domare gör som politikerna sagt till dom att döma. I både brotts- och tvistemål.

Ändå är det sällan som journalister kritiserar advokater. Ännu mera sällsynt är det att domarkåren utsetts för angrepp från media.. Orsaken tycks vara att journalister har svårt att sätta sig in i vilka rättsregler som måste tillämpas, för att kunna döma rätt i både brottsmål och tvister. Det är nog den huvudsakliga orsaken till att pressen inte vågar yttra sig i juridiska sakfrågor.

Svenska domare verkar har svårt att förstå att juridik bara är sätta sunt förnuft på paragrafer. De ekonomiska och juridiska kunskaperna är ofta dåliga. Tydliga lagregler som borde tillämpas inom både affärsjuridiken och brottsmål, bryr man sig inte om. EG-rätten som är överordnad den svenska lagstiftningen ignoreras. Europakonventionen bestämmelser vad som gäller för en ”rättvis rättegång” (6 art 1 §) följs inte.

Det är när dessa lagregler saknas eller inte tillämpas som juridiken inte längre fungerar för domarkåren. Vi har redan tillräckligt med lagregler. Det är när domare inte tillämpar vad dessa regler bjuder, som det uppstår det allvarliga problem.

En advokats främsta plikt är att, inom ramen för vad lag och god affärssed bjuder, efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen. Han är skyldig att främja dessa utan att låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till samhällsställning, nationalitet, hudfärg, politisk eller religiös uppfattning eller andra ovidkommande omständigheter. Redan av 1 § I Advokatsamfundets allmänna bestämmelser framgår att ”advokat får inte främja orätt”

I finansmannens Erik Pensers mål nr T 2 1066-94 Yggdrasil AB ./. Nordbanken är det lätt att förstå varför allting gått snett när målet prövades i hovrätten. Hovrätten har prövat Yggdrasils grunder mot Nordbankens invändningar. Det framgår däremot ej av målet att man också prövat Nordbankens invändningar mot de skriftliga bevis och vittnesmål som Yggdrasil framfört.

Sveriges genom tidernas största tvistemål har hittills kostat finansmannen Erik Penser och hans bolag Yggdrasil 100 miljoner kronor fram till Högsta domstolen. Eftersom Högsta domstolen aldrig prövade målet, är det minsta man kan begära då är att domstolen i den sista rättsinstansen, prövar alla grunderna i målet ordentligt innan man avger domslut.

Nordbanken hävdar på fullt allvar att Pensersfären däribland Nobel och Yggdrasil var i så djup finansiell kris i augusti 1991, att Nordbanken såg sig tvungen att överta pantsatta tillgångar mot att skulderna avskrevs. Utifrån detta osanna påstående har hovrättens bevisprövning skett. I själva verket är det ju numera klarlagt att det var Nordbanken som var på obestånd redan den 1 februari 1990, när man inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Erik Pensers bolag Yggdrasil däremot hade i början av augusti 1991 ett fritt eget kapital på cirka 2 miljarder. Yggdrasil hade vid samma tidpunkt obeskattade reserver om cirka 600 miljoner och 45 miljoner Nobelaktier.

Yggdrasil hade pantsatt sina Nobelaktier, vilka utgjorde 47,4 procent av Nobel. Nobelaktierna utgjorde en kontrollpost och, tillsammans med övriga Penserbolags innehav, en majoritetspost och cirka 70 procent i Nobel.

Både Nobelindustrier och Erik Pensers bolag Yggdrasil bedrev lönsam verksamhet 1991. Det var i stället bankerna som skapade Nobels likviditetsbrist i augusti 1991 genom samma kreditstrypning som man utsatte andra bolag för under bankkrisen 1987 – 1993, som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”

Hur politikerna ville att domstolen skulle döma i målet mellan Yggdrasil ./. Nordbanken framgår tydligt av en artikel i Månadens affärer septembernummer 1996. I en intervju med Nordbankens f d ordförande Jacob Palmstierna erkänner han utan omsvep hur den fd finansministern Allan Larsson (s) ville att domstolen skulle döma i målet. ”Vi kan inte stå till svars för att en person som ägde 87 procent av (fastighetsbolaget. Min anm) Gamlestaden och som bragt så mycket olycka över så många ska leva lyxliv i England. Vi måste veta att han är utblottad”

Så talar en finansminister som utövar ministerstyre och som dessutom vet, att det var krisbankerna och finansinspektionen, som genom dekret såg till att hela Sveriges fastighetsbestånd nervärderades med mellan 50 – 70 procent bara för att bankerna med Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) var på obestånd redan 1990, för dom hade lånat ut för mycket pengar.

Advokaten Bertil Södermark som tidigare arbetat för som rådgivare åt Pensersfären bytte sida genom att gå över till Nordbanken och företräda banken mot Erik Penser. Det ser jag som ytterst anmärkningsvärt. Domstolen har inte ens brytt sig om att utreda den tydliga jävsituation som uppstod. Det framgår ju tydligt att en advokat är skyldig att tillvarata sin klients intressen. Det kan knappast ske om man går över till motståndarsidan.