Vad jag hittills avslöjat i mina böcker ”Från bankkris till börskris” och ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen 2003 och 2004) är att det i Sverige finns rättsregler som inte följs, skadeståndsansvar för felaktig uppsägning av krediter, som inte tillämpas i våra domstolar. Systemfelet när det gäller felaktig uppsägning av krediter och plundring av bolag, beror på att det inte går att hävda sin självklara rätt i svenska domstolar, om man blivit felaktigt plundrad av sin bank.

De bankkunder som drabbades blev inte bara av med sina bolag och pengar. De utsattes också för våldsam kränkningar. Därför borde aldrig politikerna ha godkänt bankernas godtyckliga åtgärder mot sina kunder. Finansinspektionen som har till uppgift att bevaka bankerna, bidrog till att förvärra krisen, genom nervärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd, så att det skulle bli lättare för bankerna att säga upp krediter.

Utgången av alla de tusentals rättegångar mot bankerna som blev följden av bankernas övergrepp, blev i flesta fall till bankernas fördel. Entreprenörer och företagare som blivit utsatt för övergrepp från sin bank, kunde i de flesta fallen aldrig hävda sin rätt i domstol.

Trots att bankerna hade andra syften är sina kunders intressen för ögonen under krisen. Krisbankerna kunde i strid med alla rättsregler utnyttja både allmänhetens och sina kunders tillgångar, för att själva återfå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, när det utländska långivarna sade stopp. Det var konsekvenserna av detta lånestopp till de svenska bankerna, som fick så stora och dramatiska konsekvenser, för hela den svenska företagsamheten.

Den finansiella nomenklaturan kunde ostraffat sko sig på sina kunder. Politikerna från vänster till höger, med bankminister Bo Lundgren (m) i spetsen, godkände de rättsvidriga åtgärderna. Genom att först beslagta kundernas tillgångar, gjorde bankerna också det oerhört dyrt för bankkunderna att processa mot bankerna, eftersom de pengar de få tillgångar som kunderna hade kvar ofta bara bestod i pensionsförsäkringar eller försäkringsbolagen rättsskydd .

Det förtroendeöverskott som fanns hos bankerna före 1990, är numera är helt raserat. Grunden Eftersom grunden för ett bra samhälle bygger på förtroende, är detta tidigare regelverk inte längre i balans.

Bankkunders rättslöshet, beror således på den stora obalansen som uppkommit i det svenska samhället under bankkrisen, när vare sig regelverket, övervakningen eller sanktionerna längre fungerar som de borde i relationen mellan bank och kund. För att komma tillrätta med detta problem, måste den dömande makten, få en mycket större betydelse än vad den har i dag.

Efter vad som skedde under bankkrisen, måste vi också börja inse, att den tidigare ärlighet som fanns inom den finansiella sektorn inte längre existerar. Denna ärlighet går inte att återskapa utan motkraft. Vi måste få bankerna att skämmas för vad de ställde till med. Det är här som Bankrättsföreningen kommer in, som den oberäkneliga och oförutsedda faktor, som aldrig bankerna räknade med.