Detta kan i sin tur leda till reaktorskador och att radioaktiva ämnen läcker ut ur byggnaden, eller i värsta fall i naturen. Den hittills största härdsmältan inträffade 1986 i Tjernobyl. Innan dess hade flera anläggningar drabbats av partiella härdsmältor, däribland kärnkraftsverket på Three Mile Island, Harrisburg, USA.

Trots många kärnkraftsverk här i landet har vi till skillnad mot det forna Sovjetunionen och USA fortfarande inte upplevt något riktig kärnkraftsolycka. Däremot har landet drabbats av både en politisk – och juridisk härdsmälta i samband med den svenska bankkrisen, 1987 – 1993 som medförde den största ekonomiska katastrofen i Sveriges historia.

Bankkrisens upprinnelse var att riksbanken hösten 1985 upphävde alla utlåningsrestriktioner vilket gjorde att bankerna inte längre brydde sig om att begränsa utlåningen. Riksbanken styrde inte längre den inhemska kreditexpansionen. Den dåvarande Bankinspektionen struntade i att kontrollera, om de svenska bankernas redovisning stämde med verkligheten, och om bankerna uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Under denna tragiska period översteg lånen vida det samlade egna kapitalet i banksektorn. Såväl Gota Bank som Nordea (gamla Nordbanken) var på obestånd redan den 1 februari 1990.

Först i september 1992 aviserade regeringen en generell garanti för att kunna rädda hela banksystemet. Riksbanken tvingades bidra med likviditet i mycket stor omfattning. De direkta utbetalningarna som kom att belasta statens budget uppgick till drygt 4 procent av BNP. Till detta kommer statens kostnader för denna upplåning.

Beträffande balansräkningarna för Gotakoncernen och Gota Bank-koncernen från 1990 borde dessa aldrig ha godkänts av revisorerna. Banken uppfyllde aldrig sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. I likhet med det amerikanska Teleoperatören Worldcom övervärderade Gota AB under en följd av år kraftigt resultatet i koncernen.

1990 bestod styrelsen för Gota Bank av Gabriel Urwitz, som var styrelsens ordförande och koncernchef och VD i Gota AB - Sven Olving, styrelsens vice ordförande - Lars Irstad, koncernchef i Programatorföretagen - Per-Olof Sjöberg, VD i Gota Bank - Bert Sjölin, VD Swedish Ordnance - Stig Sjöström Vice VD i Wasa Försäkring - Lennart Wahlgren, VD för Tour & Andersson AB - Carl –Johan Wettergren, direktör - Ivar Virgin, riksdagsledamot - Lars Östman, professor Handelshögskolan.

Suppleanter var Björn Salomonsson som var vice VD i Gota Bank och Bengt Skoglund som var vice VD och VD:s ställföreträdare i Gota Bank.

De dåvarande ägarna och dessa styrelseledamöter har nu ett solidariskt skadeståndsansvar för att man drev banken vidare, trots att den var konkursmässig, och aldrig brydde sig om att upprätta någon kontrollbalansräkning när banken var på obestånd.

Som jag redan har berättat om i första kapitlet min bok ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003) lyckade ändå huvudägaren till det lilla investmentbolaget Proventus som ägde aktiemajoriteten i banken, att sälja banken vidare med god förtjänst.

Till slut tvingades banken ändå ge upp. Det skedde när Gotas nya huvudägare Trygg Hansa SPP, som lurades att köpa grisen i säcken inte längre ansåg sig kunna skjuta till mer kapital för att rädda banken. Regeringen gjorde den 9 september 1992 en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias. Gota Bank ägdes av Gota AB som dock inte omfattades av garantin. Eftersom holdingbolaget inte påverkade betalningssystemet gick Gota AB i konkurs.

Fortfarande har emellertid ingen åtalats för de grova ekonomiska svindlerier som banken hann göra sig skyldig till under krisen. Ägarna till banken och styrelsen som har vare sig åtalats eller straffats för den stora ekonomiska skada de ställde till med både för köparen av bolaget och alla bankens kunder och långivare som blev desinformarade, och ekonomiskt drabbades av bankens oegentligheter.

En av huvuduppgifterna för Gota AB var att svara för att bankens kapitalbehov blev väl tillgodsett. Ändå uppfyllde man inte denna uppgift under bankkrisen. I stället lanserades ett nytt låneprogram med s k företagscertifikat, först sedan banken var på obestånd.

Koncernchefen i Gota Bank Gabriel Urwitz anförde i början av september 1991 att inte ens stora kreditförluster kunde rubba Bankens soliditet och sundhet. Han vågade påstå att allt talade för att intjäningen för 1991, skulle bli så stor att den efter det att resultatet belastats för kreditförluster, alltjämt visade ett positivt resultatet.

1991 angav Urwitz att han bedömde Bankens kapitalbas skulle bli ordentligt förstärkt. Syftet med detta brev var att vilseleda både kunder och allmänhet om bankens verkliga ekonomiska situation.

När man ser hur stor vinst (närmare 1 miljard ) som huvudägaren Robert Weil gjorde i samband med försäljningen av banken frågar jag mig varför ingen tidigare har agerat juridisk mot Gota Banks personal vars styrelse och ledning gjort sig skyldig till samma brott som Teleopertören Worldcom som gick i konkurs 2002, efter att ha blåst upp vinsterna med 11 miljarder dollar.

Vare sig regeringen eller åklagarmyndigheten kan ju inte påstå att man inte blivit informerad tidigare om vad det var som hände, eftersom jag redan tidigare berättade om Gota Banks svindlerier. Jag har redan skrivit flera artiklar för Finanstidningen i detta ämne. Hittills jag också skrivit 3 böcker, om orsakerna och följderna av den svenska bankkrisen.

Hur stor skillnad det är när man betraktar grova ekonomiska brott i USA och i Sverige ser man i fallet Worldcom. Worldcoms finanschef Scott Sullivan har redan erkänt vad man ställde till med. Han är nu beredd att vittna mot sin förre chef. Worldcoms VD Bernard Ebbers som också befinner sig på de anklagades bänk hotas nu av 30 års fängelse.